Visor, romanser och ballader/Sångarlynne
| ← Moirer |
|
I mörkret → |
Sångarlynne.
Som gose han redan hörde
I skyggt och bäfvande bröst,
Hur längtan sin vinge rörde
Vid diktens kallande röst.
Ur vårens knoppande lunder,
I sommardäjliga stunder,
I höstkvällns sorgliga glöd
Ett spel, som af féer, ljöd,
Bevekande klang musiken:
Välkommen till sångens rike!
I skyggt och bäfvande bröst,
Hur längtan sin vinge rörde
Vid diktens kallande röst.
Ur vårens knoppande lunder,
I sommardäjliga stunder,
I höstkvällns sorgliga glöd
Ett spel, som af féer, ljöd,
Bevekande klang musiken:
Välkommen till sångens rike!
Som ung, han, lik fler, förblandat,
Med diktens drömmarnes lust,
Blott flyktigt hans farkost landat
Invid sirénernas kust,
Men skogsfrun vinkat förtrogen
Vid stockeldsflamman i skogen,
Och hafsfruns yra begärs
Förtrollning drog utomskärs —
Dock snabbt han sig fann besviken:
Han trädde till andra riken.
Som man han den inre rösten
Har, ödmjukt lyssnande, lydt.
Hans ålder är nu i hösten,
Men sinnet vårats på nytt.
I hjärtat knoppas än sången,
Hans kraft är än ej förgången.
Hans rymd är ödslig, men fri,
Hans mod står än honom bi,
Det klingar från grafportiken:
Välkommen till sångens riken!
Har, ödmjukt lyssnande, lydt.
Hans ålder är nu i hösten,
Men sinnet vårats på nytt.
I hjärtat knoppas än sången,
Hans kraft är än ej förgången.
Hans rymd är ödslig, men fri,
Hans mod står än honom bi,
Det klingar från grafportiken:
Välkommen till sångens riken!