Visor, romanser och ballader/Skärgårdsbarnets visa
| ← Som tillförne |
|
Astrid till sin syster → |
Skärgårdsbarnets visa.
Det fria skär
Mig ljufligt är,
Där blåa vågor gunga.
Min vaggsång förr
Kring stugans dörr
Jag hörde böljan sjunga.
Mig ljufligt är,
Där blåa vågor gunga.
Min vaggsång förr
Kring stugans dörr
Jag hörde böljan sjunga.
En arm natur!
Blott gran och fur
Och klippan, falkars näste!
En mager jord,
Ett tarfligt bord,
Guds ord till hjärtefäste!
Blott gran och fur
Och klippan, falkars näste!
En mager jord,
Ett tarfligt bord,
Guds ord till hjärtefäste!
Ett nyponsnår
Med rosor står
I mången liten skrefva,
Och plats finns nog
I enslig skog
För blyg linnéas refva.
Behöfves mer
Än sol, som ler,
En luft förutan smitta,
Ett dagligt bröd,
En koja röd,
Dit flärden ej får hitta?
Än sol, som ler,
En luft förutan smitta,
Ett dagligt bröd,
En koja röd,
Dit flärden ej får hitta?
O, skär så blekt,
Af vindar smekt,
Af vågor rundt omsjunget!
Var kargt, var hårdt,
Förblif blott vårt
Och svenskt och obetvunget!
Af vindar smekt,
Af vågor rundt omsjunget!
Var kargt, var hårdt,
Förblif blott vårt
Och svenskt och obetvunget!