Wikisource

Vreta kloster/Klostrets ekonomi

< Vreta kloster
(Omdirigerad från Vreta kloster: Klostrets ekonomi)
←  VI. Lifvet i klostret
Vreta kloster
av Frans Oscar Wågman
 VIII. Klostrets upplösning  →


Klostrets ekonomi

redigera

Vreta-klostret hade börjat sin tillvaro i små villkor, nästan i armod. Karl Sverkerssons gåfva vid stiftelsen skulle räcka till för samfundets alla mångskiftande behof. Tiderna gingo, och klostret blef småningom rikt, blef en af landets stora jordbesittare, ägde penningsummor att utlåna, hade också lösöre, silfver och guld. Vi skola tillse, hur denna rikedom uppkommit.

Källorna därtill voro af många och olika slag.

En sådan utgjordes af de friheter från skatt och annan tunga, som af andliga och världsliga myndigheter beviljades klostret. Vi hafva i det föregående redogjort härför och visat, huru en sakta men säker utveckling härutinnan kännetecknar tiden till 1400-talets midt.[1] Härtill kommo direkta förmåner, dem konungar och särskildt biskopar förlänade systrasamfundet; äfven dessa äro delvis förut behandlade.[2]

En förmån af särskildt slag, åt hvilken några ord böra här ägnas, var indulgensen, rätten att meddela aflat; den inbragte i äldre tid säkerligen ej alltför obetydliga inkomster och hade äfven i senare tid sen betydelse. Sitt första kända aflatsbref erhöll klostret 1248 af kardinal Vilhelm af Sabina; för understöd till klostrets byggnad utlofvas 40 dagars aflat åt dem, som andäktigt besöka klostret och gifva det gåfvor.[3] Legaten Guido ökade dagarnas antal år 1266 till 100.[4] År 1289 förlänar biskop Brynjolf 40 dagars aflat åt dem, som besöka Breta klosterkyrka och räcka den en hjälpsam hand på någon af följande dagar: jul, påsk, Kristi himmelsfärdsdag, pingst, hel. trefaldighets, Marie obefläckade aflelse, Mikaeli, Johannes döparens, Petri och Pauli, Johannes evangelistens, Laurentii och Vincentii, Benedicti och Bernhardi, Maria Magdalena samt Allhelgona-dag jämte deras oktaver.[5] Biskop Nils i Linköping upprepar ändtligen dessa löften i ett indulgensbref 1383.[6]

 

Den mest betydande parten af klostrets inkomster bestod i gåfvor. Redan förut[7] är anfördt medeltidens åskådningssätt, att gåfvor till andliga inrättningar voro Gud särdeles välbehageliga gärningar. Af Vreta-klostrets handlingar hafva många gått förlorade, men det ej ringa antal, som finnes kvar, utgöres väsentligen af gåfvobrev, testamenten o.d.

Gåfvorna voro af olika slag: stundom reda penningar eller löfte därom, för hvars uppfyllande sattes pant i jordegendom; stundom lösegendom, vanligen bohag och redskap medföljande gårdar som deras tillbehör, en och annan gång silfver eller guld; vanligast jordegendom, kvarnar, skogar, fisken inbegripna.

Motiverna till gåfvan skiftade ännu mera. Ett dylikt har förut[8] behandlats i den ingift, som en i klostret inträdande nunna brukade medföra; ingiften afsåg att vara en ersättning för den nya systerns underhåll.

Ett annat motiv låg i gifvarens allmänna förkärlek och vördnad för andliga stiftelser i allmänhet och klostret i synnerhet. På denna grund tillkommo de många testamentsgåfvorna. Dylika kommo Vreta i rikligt mått till del af personer i de mest olika samhällsställningar. Hertigarne Erik och Valdemar Magnussöner gåfvo sålunda 1318 20 mark, hvarå finnes klostrets kvittensbref till ärkebiskop Olof;[9] konung Magnus Eriksson och drottning Blanka 20 mark pengr. 1346;[10] Sigge Gutormsson testamenterade 1283 1 mark silfver;[11] upplandslagmannen Birger Persson till Finstad och hans hustru Ingrid år 1314 2 mark penningar;[12] Folke Ulfsson och hans maka Sigrid Mårtensdotter 1321 5 mark;[13] en Nils Svensson gifver 1350 så mycket jord i Boekulla, att afkastningen utgör 4 skäppor.[14] Bland gifvare af andligt stånd antecknas; domprosten Björn i Linköping (omkring 1318 - 1320) 3 mark,[15] uppsalakaniken Ulf Holmgersson 1335 1 mark,[16] kaniken i Linköping Olof 10 mark år 1323.[17] Borgaren i Linköping Lydikin testamenterade 1337 ½ mark.[18] Talrikast voro måhända de kvinnliga testamentsgifvarne. Abbedissan Ingrids båda testamenten äro ofvan omförmälda. Ingeborg af Glanaas gaf 3 mark år 1282;[19] Botild af Vimark 5 mark år 1287;[20] Ingrid Larsdotter, Folke Ulfssons hustru, 2 mark år 1323;[21] Ulf HÅkanssons hustru Bengta Håkansdotter testamenterade 1334 till abbedissan Ingrid en guldring, till klostret sitt gods i Bockulla, hvilket mannen köpt för 16 mark, till nunnan fru Margareta Magnusdotter 1 att. jord i Hornstäfve, en sin guldring och sitt paternosterband, till campanarius i Vreta 2 öre.[16] Riddar Ulfs änka Katarina Knutsdotter gaf 1369 sina fastigheter i Hämbrastad;[22] Kristina Dansdotter 1389 allt hon ägde rätt att bortgifva i Glytinge samt därjämte ingift för en flicka.[23] Hvad som här anförts är ingalunda en fullständig förteckning utan endast ett prof från en tidigare period af klostrets tillvaro på testamenten, som kommo det till del; och äro därjämte ej upptagna de många, hvari särskilda villkor förknippats med gåfvan. Rikare eller mycket fromma personer ihågkommo i sitt testamente rikets alla kloster; så t.ex. konung Magnus Ladulås hvart nunnekloster med 3 mark, Lagman Karl i Värend och hans hustru Ulfhild Sigtryggsdotter hvart kloster med 1 mark, en Cecilia Elofsdotter likaså. Karulus Gislason och Anund Haraldsson likaledes.

Stundom uttrycker gåfvans gifvare afsikten med den helt enkelt så: «för sina synders förlåtelse». Så Magnus Karlsson, som 1306 skänkte alla sina egendomar i Thyvethum och Landzmark;[24] så Bengt Magnusson, som 1269 skänkte gården Bro;[25] så Ingrid Svantepolksdotter i sitt andra testamente. Andra förbehöllo sig hvad man kallar «själarykt», förböner, mässor, vigilier och dylika andliga förmåner, i lifvet och efter döden. Sune Siks svärmoder Argun gaf 3 delar af en attung i Brygistad «för sin själ» 1297.[26] På det nunnorna i Vreta kloster desto mera måtte ihågkomma honom i sina böner, gaf Olof Arnolfsson så mycket af sin del i Hasselbo skog, att det tillsammans med hvad klostret där förut ägde blef ¾ att., år 1320.[27] Nils Ulfsson, kantor i Linköping, gaf såsom själagift för sig och sina föräldrar 40 mark pngr efter 7 på en lödig mark och pantsatte därför sin gård Bæthsætra. Klostret uppbar under gifvarens lifstid afraden och erhöll efter hans död gården till evärdlig besittning.[28] År 1434 utfäste sig abbedissan och konventet att allt intill domen hålla 2 mässor i veckan för välbördig Peder Knutsson och hans vänner samt föräldrar, emedan han gifvit 30 engelska nobler till klostret med anledning af dess fattigdom efter den 2 år förut timade eldsvådan.[29] Riddaren Erik Holmstensson gaf 1449 «för sin moders skuld» gården Visingxhult i Godegårds s:n.,[30] och år 1500 hans änka Gunnwor, dotter af väpnaren Torsten Kerling, för sig och sin man gården Nedra Valla i Flistad s:n, som räntar 3 tunnor, dagsverken och 5 öre penningar.[31] En egendomlig öfverenskommelse skedde 1393 mellan klostret och en hustru Ingegärd Magnusdotter; klostret öfverlät till henne gården Gunnarstorp och Gunnarstorps kvarn mot årlig afgäld, 2 tunnor korn för gården, 1 tunna för kvarnen. Vid hennes död skulle klostret erhålla all «averke» såsom själagift för henne, hennes man och föräldrar.[32]

Begrafningsplats, «lägerstad», inom klostret förvärfvades äfven genom gåfvor.[33] Ofta förenades både lägerstad och själarykt såsom villkor för en något rikligare donation. Så bestämde Katarina Brynjolfsdotter, förut omnämnd,[34] 1338, att för gåfvan af Saljuryd skulle hvar vecka läsas en mässa i kyrkan; Märta Nilsdotters bestämmelser äro äfven ofvan vidrörda.

Vid gåfvan fästes någon gång villkor, som betydligt minskade dess värde, stundom gjorde det, för en tid åtminstone, fullkomligt illusoriskt. Så när Björn Soop af vapen bestämde, att hans hustrus morgongåfvegods Norrby i Asby s:n skulle gå till Vreta kloster, om hon doge barnlös, samt få återlösas af mannens men ej hustruns fränder med 20 mark.[35] Så när Magnus i Kalfstad skänker 1 att. i Kydiavat med all supellectile och alla redskap mot att klostret lämnar honom för hans och hans hustrus lifstid 1 11/12 att. i Ramstad och de få behålla Kydiavat till döddagar.[36] Allver af Fallsberg tillgodsåg ej mindre sin fördel; han gaf 1/6 att. och hälften af sin rörliga egendom men disponerade gåfvan till sin död, hvarjämte, om mannen doge först, klostret skulle underhålla hustrun. Magnus Holmstensson gaf sin gård Vassætrum med hus och boskap, mot att klostret årligen, så länge han lefde, gaf honom 4 t:r korn, 1 fett svin, 1 ask smör, ½ «sildames» samt hvartannat år en marknisk kjortel.[37] Klostret fick på detta sätt tjänstgöra som ett slags lifränteanstalt. De personer, som hafva begagnat denna utväg att trygga sin ålderdom, tyckas alla ha varit af bondeklassen.

I gåfvobrefven stadgas ofta rätt för närmaste fränder att återlösa ett bortgifvet jordagods med en bestämd summa penningar. Orsaken låg i medeltidens uppfattning af arfvejord såsom på visst sätt tillhörande ätten, och som därför ej kunde utan vidare af ägaren säljas eller bortgifvas. Af samma skäl skyndar klostret ofta att förskaffa sig närmaste eller mäktigaste släktings stadfästelsebref på gifven jordegendom.

 

Genom sina många jordegendomar inleddes klostret i en hel mängd ekonomiska transaktioner.

Det nöjde sig ej med att erhålla jord som gåfva; tid efter annan förvärfvade det sådan genom köp. År 1316 köptes af Fader Finvidsson en gård Lid i Hällestad s:n med kvarnar, åkrar och skogar för 100 mark pngr och en gård i Skeninge.[38] 1336 köptes af riddaren Karl Näskonungsson godsen Fiskemansö och Trosbygd med åker, äng, kvarnar, fisken och skogar;[39] 1350 1 attung jord i Åsbogärde och 1/3 att. i Guttalöso.[40] Redan långt tillbaka hade klostret af jarlen Birger Brosa tillhandlat sig 5 att. i Tegneby i Rystad s:n, sedan sålda till Svantepolk Knutsson, hvars döttrar återställde godset till klostret.[41]

Såsom klostret uppträdde som köpare, visade det sig också någon gång som säljare. Första gången ett klostergods såldes var 1322, på grund af klostrets iråkade betryck. Beslutet härom betraktades såsom högst viktigt; man ansåg sig hafva rätt att öka klostrets jordegendom men tvekade att minska den. Några af landets förnämligaste män tagas i rådslaget, drotsen, östgötalagmannen och linköpingsbiskopen m.fl.; ändtligen beslutes att för 100 mark sälja egendomen Haslebærg.[42] Sedermera förekom jordförsäljning någon gång: 1 att. jord i Södra Larabo såldes till Harald Bagge,[43] 1444 såldes för 16 mark Boda i Kimstads s:n. Den gaf 1 mark pngr och 1 fjärding smör. Senare såldes en gård i Ledingelunda.

Oftare skedde egendomstransaktioner genom byte. Medeltidens förråd af klingande mynt var alltid knappt och myntets värde osäkert. 1295 utbyttes af klostret Karleby mot Mosseboda;[44] 1320 erhöll det genom byte med Bo Nilsson, lagman i Östergötland, 3 kvarnar i Mjölby mot sina gods i Tuna och Staflösa;[45] 1330 erhöll det 5½ att. i Bjursby med kvarnar och ½ att. i Tegneby mot sina gods i Eneby i Nässjö s:n., 1 att. i Kedjevad, ½ att. i Barastad, 1 att. i Västlösa och 1 att. i Karatorp.[46] Biskop Brask utbytte den gård Olstorp han skänkt till klostret mot en gård i Linköping 1517 och 1521 gården Håckla mot klostrets ström i Norrköping.[47] En hel mängd smärre bytesaffärer äro förvarade i urkunderna men behöfva ej här upptagas.

Klostrets ekonomi var stundom sådan, att det hade penningar att utlåna, ett bevis på god förmögenhet i en tid, då penningar voro en både sällsynt och dyr vara. Pant i gods erfordrades, och godsens afkastning blef ränta. År 1307 betygar hertig Erik Magnusson, att han af abbeddissan lånat 30 mark silfver mot pant af egendomen Monäs. Om skulden ej betalades före följande påsk, skulle panten vara förfallen till klostret. Detta var emellertid en tålig fordringsägare; ännu d. 4 okt. 1317 var skulden ej gäldad enligt hertig Valdemars intyg, hvadan bestämdes, att Monäs skulle före påsken 1318 återlösas med 120 mark pngr eller hemfalla till klostret, hvilket dock borde betala skälig mellanafgift.[48] En Thyrne Ingelsson lånade 1348 af abbedissan 100 mark pngr mot pant af Edslösa i Mjölby och Slycke i Rappestad.[49] En man vid namn Båt afbetalade 1323 20 mark på sin skuld.[50] Äfven ringa folk voro klostrets gäldenärer. En borgare Petrus Svichao upplät 1321 sin gård i Skeninge åt systrasamfundet såsom betalning för en skuld.[51]

De många egendomarna och äfven arten af de gåfvor, som tillfört klostren godsen, förorsakade stundom rättstvister, som kunde räcka långa år, ja decennier. Tvisten om Ingrid Digræs gåfva är omtalad. Fogden i Östergötland Esbjörn Djäkn gaf på sin tid uppslag till flera tvister inför domstolarna, där han yrkade, att en del klostergods skulle tillfalla kronan. Så angående 1/3 att. Brythialstorp i Vreta s:n; räfstetinget 1399 dömde, att äganderätten tillkom häradet, men klostret skulle få behålla byggnaderna mot skatt till häradet.[52] I ett annat fall hade klostrets ekonomer åter förbisett det allmännas rätt. Klostret bortbytte sin ström i Dufvedal mot Nils Anderssons gods i Gärstad i Kärna s:n, och Nils lät bygga ett godt hus i strömmen och var där en god kvarn. Men räfstetinget 1414 dömde bytet att återgå, då strömmen var konungens treding; husen i Gärstad skulle göras så goda, som de voro vid bytet, och abbedissan fick, om hon ville, lösa verken i strömmen efter gode mäns värdering.[53] Vida mera betydande voro tvenne andra rättstvister. En man af adlig börd[54], Håkan Jönson, var jämte sin hustru Margareta Johansdotter varmt tillgifven klostret, där han insatt tvenne sina döttrar och utvalt lägerstad åt sig och de sina - hustrun ingick som änka i klostret 1370. I testamente år 1369 gåfvo makarne, som förut skänkt jord i Styrestad och en kvarnström i Norrköping, till klostret följande sina aflingegods: Fylingsede med kvarn, hälften i Frögistorp, Björndala kvarn, Sundnäs, Björknäs, 2½ att. i Tomestorp, gårdarna Meldhreen och Harg, allt i Kisa s:n; vdare Räckeskog i Kättilstads s:n, hälften i Hetabod samt 4 stänger jord i Biersaboda i Tjärstad s:n, 3 attungar i Hambre samt en hel gård i Huggandeboda i Vårdsnäs s:n. Om denna stortartade gåfva uppstod mellan klostret och Håkans arfvingar en tvist, som slöt först 1417 genom biskop Knuts bemedling. Klostret fick till Hans Lybekka och hans hustru Ingrid Nilsdotter af Håkan Jönssons gåfva afstå Sundnäs, en gård i Meldreen samt Harg, båda byarna Räckeskog, hälften i Hetaboda, 4 alnar jord i Bjärseboda, 3 att. jord i Hambre och en gård i Huggandeboda.[55]

Ännu långvarigare var striden mellan de båda klostren Vreta och Vadstena.

Herr Arvid Gustafsson (Sparre), riddare, riksråd och lagman i Finland, och hans fru Elina Magnusdotter hade något år före 1380 skänkt till Vadstena en kvarn i Motala med laxfiske samt tomter och alla tillagor till klostrets byggning och uppehälle; vidare hade de till båda klostren Vadstena och Vreta gemensamt skänkt allt sitt gods i Vedbo, som var Hagelsryd i Eksjö s:n med landbor, kvarnar och allt tillhörande, likaledes allt sitt gods i Ydre, nämligen Lägernäs och Kalfsved i Askeryds s:n med kvarnar och fiskvatten. Testamentsverkställare voro ärkebiskop Birger i Uppsala, lagman Karl Ulfsson af Tofta, drotsen Bo Jonsson samt marsken Sten Bengtsson; dessa öfverläto godsen enligt donatorernas föreskrift 1380 samt 1383.[56] Emellertid yppade sig en oförmodad svårighet. Herr Arvid Gustafsson hade ärft godsen i Ydre och Vedbo tillsammans med sin syster fru Märta, gift med Folke Nilsson. Enligt intyg af mannen och en Torkel Haraldsson 1386 hade fru Märta 2 år före sin död gifvit Vadstena kloster sin andel i arfvegodsen i fråga.[57] På grund häraf fordrade Vadstena att utan intrång af Vreta erhålla fru Märtas andel i godsen och att endast det återstående skulle vara gemensamt för de båda klostren, hvaremot Vreta höll fast vid herr Arvids testamente. Tvisten fortgick tid efter tid, tills den ändtligen slöts genom en «sämja» år 1446. Klostrens ombud voro: för Vadstena broder präst Hans Borquardsson och lekbroder Joan Magnusson, för Vreta riddaren Magnus Gren. Vadstena fick Hagelsryd och en Vreta klosters äng i Hornstäfve; Vreta däremot halfva «Lägerbovadha»; andra hälften tillkom Vadstena. «Och skall Vadstena aldrig hafva att klandra på den systerdelen, som det hade af fru Märta, och Vreta klosters dombref, som det 1445 på lagtinget i Linköping erhöll, skall vara dödt, likaså Vadstena klosters bref på systerdelen.»[58]

Mer än en gång beröfvades klostret sin ägande- eller besittningsrätt till fastigheter, utan att den dömande myndighetens utslag togs eller ens kunde tagas i anspråk. Styrkans rätt fick gälla, och vanligen var det män af adlig börd, som sökte rikta sig på systrasamfundets bekostnad. Redan konung Johan Sverkersson måste i bref till Östergötlands invånare befalla, att gården Kimstad, som «genom de ogudaktiges ingifvelser blifvit klostret avhändt», skulle återläggas därunder.[59] När Birger jarls brorson Filip gaf sin gård Syorhult till klostret, tog Filips fader Elof gården under eget bruk men gaf sedan 2 kvarnar.[60] Esbjörn Djäkn - förut omtalad - afhände klostret torpet Eneby men dömdes å räfsteting 1413 att återställa det och ersätta all afrad han erhållit samt de hus han låtit bortföra.[61] Karl Bengtsson tog af klostrets jord i Sjögestad i stora byn alla dagsverkena och lämnade klostret blott afraden; sedan han dött, tog drottning Margareta både gods och afrad. Räfstetinget 1413 tilldömde klostret gården.[62] Samma ting tilldömde klostret äfven 1 att. jord i Norra Lund, som mot lag och rätt riddaren Knut Uddson slagit under sig; af afraden skulle han återbära allt han erhållit.[63] Till och med en bonde H. i Bjärlösa dömdes 1366 att återställa till klostret ¼ att. jord i Hornstadha.[64]

Farligare för klostrets ekonomiska tillvaro var det försök till en reduktion af kyrkans gods, som fått namn Kung Karls räfst. Konung Karl Knutsson förordnade nämligen 1454 sin måg Erik Gyllenstierna och sin kansler Nils Ryting att rannsaka om de andligas fastigheter och indraga alla dem, hvilka de bevisligen slagit under sig mot Sveriges lag, antingen genom sjuka eller i själtåget liggande personers testamenten eller utöfver den andel af arfvegods, som enligt lag fick borttestamenteras.[65] Huruvida fråga uppstod om indragning af några gods, som tillhörde Vreta, veta vi icke. Konungens ombud voro i Linköping och rannsakade i mars 1454. Tidernas oro afbröt denna vidtutseende räfst; den bortdog af sig själf.

När man tagit kännedom om de rika gåfvor klostret erhållit, de friheter det förvärfvat, de vidsträckta jordegendomar det besatt - och hvad vi känna härom är långt ifrån allt hvad klostret fått och ägt -, så måste man i förstone förvånas öfver dess ringa ekonomiska bärkraft. Lätt kan ju förklaras, att dess villkor voro bekymmersamma efter den stora branden kort före 1248, i en tid då samfundet ännu var jämförelsevis ungt och de rika gåfvornas ström ej så länge hade flutit; mera undran väcker förklaringen 1434, att klostret befinner sig i stor fattigdom, äfven om det öfvergåtts af en eldsvåda; men mest egendomligt förekommer dess ekonomiska betryck år 1322, vid en tidpunkt rik på tillströmmande gåfvor och när klostret redan hunnit förvärfva ett ej litet antal jordagods. En närmare inblick i sakernas ställning mildrar vår förvåning och gifver oss en annan inblick på tillståndet i klostrets ekonomi.

Klostrets utgifter kunde ej vara små. Den stora personalen skulle underhållas, gästfrihet öfvas, byggnaderna hållas vid makt, för biskopens räkning ett visst antal folk och hästar underhållas vissa dygn, och ehuru samfundet erhållit många friheter, så hade det dock skatter och onera af olika art att utgöra. Men därtill kom en annan lika viktig omständighet. Vi få ej bedöma jordegendomens afkastning under medeltiden efter vår tids förhållanden. Större delen af klostrets ägovälde var bortarrenderad till landbönder, som gåfvo arrende, afrad, till vida öfvervägande del i naturapersedlar, säd, smör o.s.v., och denna afrad är, bedömd efter nutidens måttstock, nästan löjligt ringa. Så gaf 1363 Gunnarstorp i Ljungs s:n endast 2 tunnor, kvarnen blott 1 tunna i årligt arrende; Boda i Kimstad 1 mark och 1 fjärding smör 1444; N. Valla i Flistad år 1500 utom dagsverken 3 tunnor säd och 5 öre, och dessa gårdar äro dock belägna i Östergötlands bördigaste trakter. Den årliga inkomsten af de många gårdarna blef därför vida mindre, än hvad vid första anblicken af den långa förteckningen på klostrets jordagods kan tyckas vara antaglig.

Genom afradens utgående väsentligen i naturalier måste klostrets tillgång på reda penningar vara jämförelsevis knapp. Inträffade då en händelse, t.ex. en eldsvårda, som kräfde ovanliga utgifter, hvilka ej kunde uppskjutas, så måste man naturligtvis komma i stor förlägenhet, helst som jordagodsen ej voro lätta att sälja mot kontanta penningar och dessutom klostret ogärna minskade sitt ägovälde. Ändtligen må man påminnas om ordalagen i Västerås recess, där det heter: «och efter i klostren, som af ränta uppehållas, hafver nu i lång tid varit ett skröpeligt regemente, mest i ty, att de hafva haft klena föreståndare, så att klostren nederligga och godsen ödeläggas» - Måhända är framställningen något färgad af bemödandet att framställa kyrkans vård om sin egendom i rätt mörk dager - särskildt synes förebråelsen ej hårdt drabba Vretas dåvarande styre, abbedissan Sigrid -, men i alla fall hafva klostren näppeligen uttagit eller ens kunnat uttaga af sina egendomar hvad de i enskilda händer kunnat afkasta. «Det är godt att bo under krumstafven», d.v.s. å kloster- och biskopsgods, var fordom ett gängse ordspråk, som vittnar om de andligas lindriga fordringar på sina landbönder och underhafvande.

Man får ej förbise dessa förhållanden vid uppskattningen af klostrens inkomster och tillgångar, om denna uppskattning ej skall blifva alldeles oriktig och en del företeelser på det ekonomiska området, såvidt det gäller medeltidens andliga stiftelser, ej skola synas oss fullkomligt gåtlika.

 

Såsom afslutning af denna redogörelse för klostrets ekonomiska förhållanden må meddelas tvenne förteckningar å klostrets gods. Naturligtvis äro de långt ifrån fullständiga.

Vreta klosters fasta egendom

redigera
1162 Klostergården, Vreta s:n
» Sutaregården, Vreta s:n
» Hagegården, Vreta s:n
» Brunnby, Vreta s:n
» Berg, Vreta s:n
före 1202 Thægneby (Tegneby), Rystad s:n
» 1222 Chymstadhe (Kimstad), Kimstad s:n
1237 Kimstad, gods
före 1250 Syorhult, gård. Utbyttes 1250.
1250 Ecby (Ekeby), 2 kvarnar och en skog. Ekeby s:n.
1256 Söderby. 6½ att. Ö Eneby?
» Lera 1 1/6 att. Kimstad s:n. 1 att. bortgifven 1350.
» Histet 4 att. Öland.
» Qvinneby. Skeppsås s:n.? 1 att.
» i Kind gränsande till Säby. 2 att.
före 1265 Hultakyl (Hultakil) Åsbo s:n. 3 åbor.
1269 Bro (del af Kongsbro). Vreta s:n.
1282 Eneby, gård. Nässjö s:n; bortbytt 1330.
före 1289 Ramnstadha. Svanhals s:n.? 1 att. utbytt mot Kydiavat. Strå s:n.
1289 Sætuna (Sätuna), Kaga s:n.
1295 Karleby, Kisa s:n.?
» Härbete (Herbete). Törnvalla s:n.
1297 Brygistat (Brickstad). Klockrike s:n. 1/3 att.
före 1297 Karleby. Kisa s:n.?
1298 Herbethy (Herbete). Törnvalla s:n. Afrad 11 tunnor, 11 öre.
1300 Clyspna, halfva. Pantsatt 1531.
1302 Falsbyærg (Fallsberg). Allhelgona s:n. 1/6 att.
före 1306 Ramnstad. Svanhals s:n. 11/12 att.
1306 Kydiavat. Strå s:n.
» Thyweta (Tveta). Tveta s:n
» Landzmark
» Jærunslösö (Järfslösa). Kumla s:n, en gård.
1307 Monäs. 1 pant för 30 mark silfver.
före 1309 Skumpatorp, ett torp. S:t Lars?
före 1310 Kaga, en gård. Kaga s:n.
före 1314 Tuna i Kattnäs s:n, Södermanland
1316 Lijdh (Lid), gård, Hällestad s:n, med kvarnar.
1320 Mjölby, 3 kvarnar.
före 1320 Tuna, bortbytt 1320.
» Staflösa, Orlunda s:n, bortbytt 1320.
1321 Thyegnæby (Tegneby), Rystad s:n, hela.
» Tuna, yttre. Rystad s:n? 6½ att. En del såld 1465.
» Skeninge, en gård.
1320 Forsby kvarn, Österåkers s:n, Södermanland.
» Hasselbo skog. Lofta s:n.?
före 1322 Hæslebærg (Hasselberg), Skeda s:n. Såldt 1322.
1330 Bjursby, 5½ att. Rystad s:n. En ström bortbytt 1465.
» Thegnaby (Tegneby), Rystad s:n. 5/12 att.
före 1330 Barastad (Bärstad), Rystad s:n. Bortbytt 1465.
» Vestlösa, bortbytt 1465.
» Karatorp. Rystads s.n? Bortbytt 1465.
1334 Bokulla (Bockulla?). Kristbergs s:n? Värdt 16 mark.
» Hornstäfve, Vreta s:n. 1 att.
1336 Fiskemansö med kvarnar.
» Hornstäfve, Vreta s:n. 1 att.
1337 Grenna. 2 att.
1338 Säljuryd, Eksjö s:n.
1343 Westrusa. Uppland? 2 att.
1350 Bokulla, Kristbergs s:n?
1348 Edslösa, Mjölby s:n och Slycke, Rappestads s:n. Pantsatta för 100 mark.
1350 Hög, i Värmland. Ugglesäter, Värmland. Pantsatta för 100 mark.
» Gutalösö (Gottlösa), Västerlösa s:n. 1/3 att.
1353 Vassætra (Vadsäter), Stjärnorps s:n.
1360 Hvarf i Västergötland.
» Kylabeck (Kölbäck), Älfvestads s:n. 2 att.
» Bankeberg, Vikingstads s:n.
före 1364 Biærglösa (Bjärlösa), Vreta s:n.
1365 Moglestadha (Mogestad), Ö. Tollstad s:n, fjärdedelen.
» Alstadha, Ö. Tollstad s:n, 5/4 (sic).
före 1366 Hornstadha (Hornstäfve), Vreta s:n ¼ attung.
1366 Södra Larabo (Lårbo) i Ledbergs s:n. 1 att.
1367 Stydilstadha (Styrestad), 3 att.
» Norrköping, en kvarnström. Bortbytt 1521.
1369 Klofstena, Tjällmo s:n.
» Motala ström, ett fiske.
» Härlestadha (Hällestad), ett fiske.
» Griddby (Vikingstads s:n, förr Rakerö s:n) 2½ att.
» Fylingsede (Fölingsö), Kisa s:n.
» Fylingsede kvarn, Kisa s:n.
» Frögistorp (Friggestorp), Kisa s:n. Hälften.
» Björndala kvarn, Kisa s:n.
» Sundnäs, Kisa s:n. Bortgick 1417.
» Birkenäs (Björknäs), Kisa s:n. Bortgick 1417.
» Tumatorp (Tomestorp), Kisa s:n. Bortgick 1417.
» Meldhreen (Mjällerums), Kisa s:n. Bortgick 1417.
» Harg, Kisa s:n. Bortgick 1417.
» Räckeskog, Kättilstads s:n. 2 byar. Bortgick 1417.
» Hetaboda, Tjärstads s:n. Bortgick 1417.
» Biersaboda (Bjäresebo), Tjärstads s:n. Bortgick 1417.
» Hambre (Hamra), Vårdnäs s:n. Bortgick 1417.
» Huggandeboda, Vårdnäs s:n. Bortgick 1417.
1369 Lädingelunda (Lagerlunda), Kärna s:n. 13/24 attung.
» Harg, Vikingstads s:n. 1 att.
» Hämbrastad (Himmelstalund. Ö. Eneby s:n?)
1379 Norra Lund. Flistads s:n? 1 att.
1380 Hagelsryd, Eksjö s:n, med underlydande. Tillsammans med Vadstena kl. 1446. Då afstods Hagelsryd. Det öfriga delades lika.
» Lägersnäs, V. Ryds s:n med underlydande. Tillsammans med Vadstena kl. 1446.
» Kalfsved, ibidem med underlydande.
» Halstra, Törnvalla s:n, 1 att., pant för 40 mark.
» Laxfiske under Lagmansberga. Motala s:n?
1389 Älfvestad. Älfvestads s:n?
» Glyttinge, Kärna s:n.
» Hugstad, Hogstad s:n.
före 1393 Gunnarstorp, Ljungs s:n.
1395 Bærlösa (Bjärlösa), Vreta s:n. 1½ att.
före 1397 Vassætre (Vadsäter), Stjärnorps s:n.
1399 Bæthsætra (Bjärsäter), ibidem. Pant för 40 mark.
före 1399 Brytialsthorp (Bryttjorp), ibidem. 1/3 att.
1400 B´rlösa (Bjärlösa), Vreta s:n. 2½ att.
» Bergha (Berga), Klockrike s:n. 2 att.
» Hasla (Hassla), Klockrike s:n. ¼ att.
» Karlstorps äng (Karstorp), ibidem ¼ att.
före 1403 Fornås, Östra, Fornås s:n. Utbytt 1403.
1403 Trulzthorp (Tröstorp), Klockrike s:n.
1408 Knifvinge, Vreta s:n. 1 att.
efter 1408 Knifvinge ibidem, 1 att.
1410 Älfvestad, Törnvalla s:n., 1 att.
1412 Hageby, Fornås s:n.
» Åby, Slaka s:n.
före 1413 Eneby, torp.
» » Sjoalstadh (Sjögestad), Vreta s:n? 1 att.
» » Larabo (Lårbo). Ledbergs s:n 1 att., såld 1413.
före 1414 Dufvedalen, en ström, Motala s:n.
1419 Vågerstad, Ljungs s:n. 2 att.
1427 Harsby, Å s:n, pant för 60 mark.
1433 Birkebokil, Vårdsbergs s:n.
1435 Biærlösa (Bjärlösa), Vreta s:n. ½ att.
före 1444 Boda, Kimstads s:n. Värd 16 mark. Såld 1444.
1449 Visingshult, Godegårds s:n.
1451 Glandstad, Vreta s:n. 3 tunnors afrad.
» Hula, Godegårds s:n.
» Hassla, ibidem.
» Uppsala, ibidem.
» Bro, ibidem.
» Byg, ibidem
1465 Tiænaby (Tegneby), Äfvestads s:n 3/4 att.
» Härna, Vreta s:n. 1½ att.
» Lekslätt, Flistads s:n. 1 att.
före 1474 Kulla, Flistads s:n?
» Kædelstorp (Kästorp), Flistads s:n. Bortgick 1474.
före 1479 Ledingelunda (Lagerlunda), Kärna s:n. Värd 100 mark. Såldt 1479.
1486 Sikæla (Sidkälla, Sikla), Styrestads s:n.
före 1486 Borg, Borgs s:n. Bortbytt 1486.
1500 Valla, nedre Flistads s:n. Värd 40 mark.
före 1510 vallby, Vreta s:n.
1516 Olstorp, Kaga s:n. Bortbytt 1517.
1517 Linköping, en gård.
före 1518 Torp, Vreta s:n.
1518 Knifvinge, Vreta s:n, en åker.
1521 Hwckla (Håckla), Vreta s:n.
före 1526 Lywsal (Ljusdala?)
» » Edhe, Kullerstads s:n.

Enligt Tham: Beskifvning öfver Sveriges rike och A. Ridderstad: Östergötlands beskrifvning och Borenius anf. st. hafva, utom ofvanstående egendomar, äfven följande tillhört klostret:

Bredsäter. Skönberga s:n?
Braberg. Skönberga s:n?
Förråd, Ö. Skrukeby s:n.
Kresbygd
Klintorp, Törvalla s:n.
Långnäs, Kullerstads s:n.
Norrby ålfiske (Kungs-Norrby?).
Näsby, Rystads s:n.
Röby, Slaka s:n.
Vadstena, en gård.
Åslösa.

Klostrets egendomar efter läget

redigera
Linköping
Gård 1517.
Skeninge
Gård 1321.
Vadstena
Gård.
Norrköping
Kvarnström 1367.
Vreta socken
Klostergården, 1162; Sutaregården, Hagegården, Brunnby, Berg, Bjärlösa: 1 att. (1364), 1½ att. (1395), 2½ att. (1400), ½ att. (1435). Knifvinge: 1 att. (före 1408), 1 att. (efter 1408), en åker (1518). Hornstäfve: 1 att. (1334), 1/4 att. (1465), Bro (Kungsbro, del) 1269, Sjögestad? 1 att. (f. 1413), Vallby (f. 1510), Torp (f. 1518), Håckla (1521).
Stjärnorps socken
Vadsäter (f. 1397), Bjäsäter (1399), Bryttjorp, 1/3 att. (f. 1399).
Ljungs socken
Gunnarstorp, Gunnarstorps kvarn (f. 1393), Vågerstad 2 att. (1419).
Flistads socken
Norra Lund? 1 att (1379), Lekslätt 1 att. (1465), Kulla? (fr. 1474), Kästorp (f. 1474, bortbytt 1474), Valla, Nedre (1500).
Brunneby socken
Norrby ålfiske?
Klockrike socken
Berga 2 att. (1400), Hassla 1/4 att. (1400), Karstorps äng 1/4 att. (1400), Tröstorp (1403), Brickstad 1/3 att. (1297).
Kristbergs socken
Bokulla? (1334, 1350).
Fornåsa socken
Östra Fornås (f. 1403, bortbytt 1403), Hageby (1412).
Älfvestads socken
Kölbäck 2 att. (1360), Älfvestad? (1389), Tegneby? 3/4 att. (1412).
Skeppås socken
Kvinneby? 1 att. (1256).
Ledbergs socken
Lårdbo 1 att. (1366), 1 att. (f. 1413, såld d.å.)
Västerlösa socken
Gottlösa 1/3 att. (1350).
Kaga socken
Sätuna (1289), Kaga (f. 1310), Olstorp (1516, bortbytt 1517).
Kärna socken
Lagerlunda 3/24 att. 1369, 1479, Glyttinge (1389).
Slaka socken
Åby (1412), Röby.
Skeda socken
Hæsleberg (f. 1322, såldt d.å.).
St. Lars socken
Skumpatorp? (f. 1309).
Vårdsbergs socken
Birkebokil (1433)
Törnvalla socken
Herbete (1295, 1298), Halstra 1 att. (pant 1380), Älfvestad 1 att. (1410), Klintorp.
Ö. Skrukeby socken
Förråd.
Rystad socken
Tegneby (före 1202, sedan såldt, återgifvet 1321), 5/12 att. (1330), Tuna 6½ att. (1321. En del såld 1465.) Bjursby (1330). Bärstad (f. 1330, såldt d.å.), Näsby.
Rappestad socken
Slycke (1348).
Vikingsstad socken
Bankeberg (1360), Gridby 2½ att. (1369), Harg (1369).
Mjölby socken
Edslösa (pant 1348), 3 kvarnar (1320).
Ö. Tollstad socken
Mogesta 1/4-delen (1365), Alstad 5/4 (1365).
Åsbo socken
Hultkil 3 åbor. (f. 1265).
Ekeby socken
2 kvarnar, en skog (1250).
Allhelgona socken
Fallsberg 1/6 att. (1302).
Hogstad socken
Hogstad? (1389).
Strå socken
Kedjevad (f. 1289; 1306).
Kumla socken
Järfslösa (1306).
Orlunda socken
Staflösa (f. 1320; bortbytt 1320).
Nässja socken
Eneby (1289; bortbytt 1330).
Motala socken
Ström i Dufvedal (f. 1414). Ett fiske (1369). Ett fiske (1380).
Svanhals socken
Ramstad 1 att. (f. 1289).
Tjällmo socken
Trosby (1336, Bortbytt 1399), Klofstena (1369).
Godegård socken
Visingshult (1449), Hula (1451), Hassla (1451), Uppsala (1451), Bro (1451), Byg (1451).
Hällestad socken
Lid (1316). Fiske (1369).
Kullerstad socken
Ede, Långnäs.
Kimstad socken
Kimstad (f. 1222, 1237), Lera 1 1/6 att. (1256, 1 att. bortgifven 1350), Boda (f. 1444, såld d.å.).
Borg socken
Borg, jord (f. 1468), bortbytt d.å.).
Ö. Eneby socken
Sörby? (1256), Himmelstalund? (1369).
Styrestad socken
Styrestad 3 att. (1367), Sikla (1486).
Å socken
Harsby (pant 1427).
Lofta socken
Hasselbo skog, (f. 1320).
Skönberga socken
Bredsäter. Braberg.
Kisa socken
Karleby (1295, 1297), Fölingsö (1369), Fölingsö kvarn (1369), Friggestorp halfva (1369), Björndala kvarn (1369), Sundnäs (1369 till 1417), Björknäs (1369 - 1417), Tomestorp 2 att. (1369), Mjällerum (1369 - 1417), Harg (1369 - 1417).
Kättilstad socken
Räckeskog 2 byar (1369 - 1417).
Tjärstad socken
Hetaboda (1369 - 1417), Bjärsebo (1369 - 1417).
V. Ryd socken
Lägersnäs med tillh. (1380 delvis), Kalfsved (1380 delvis).
Eksjö
Hagelsryd (1380 delvis, bortgick 1446), Säljuryd (1338).
Tveta socken
Tveta (1256).
Öland
Histet (1256)
Västergötland
Hvarf (1360)
Södermanland
Forsby kvarn, Österåkers socken (1320), Tuna, Kattnäs socken (f. 1314).
Uppland
Västrusa? (1343) 2 att.
Värmland
Hög (pant 1350), Ugglesäter (pant 1350).
Med obekant läge
Syorhult (f. 1250), gods i Kind' gränsande till Säby (1256), Clypsna, halfva (1300, pantsatt 1531), Landsmark (1306), Monäs (pant 1307), Västlösa (f. 1330), Fiskemansö (1336), Gränna (1337), Åsbogärde (1350), Hassleberg (f. 1322, såldt 1322), Eneby, ett torp (f. 1413), Ljusdal (f. 1526), Kresbygd, Åslösa.
  1. ↑ Se ofvan sid. 20, 24, 25.
  2. ↑ Se ofvan sid. 20, 21.
  3. ↑ Dipl. Suec. 356.
  4. ↑ Anf. st. 519.
  5. ↑ Anf. st. 1004.
  6. ↑ Riksark. Pergam. br. 1935.
  7. ↑ Se konung Knut Erikssons ord, p. 23.
  8. ↑ Dipl. Suec. 2132, 2372.
  9. ↑ Dipl. Suec. 2132, 2372. (sic)
  10. ↑ Handl. rör Skand. hist. XII: 23.
  11. ↑ Anf. st. 762.
  12. ↑ Dipl. Suec. 1980.
  13. ↑ Anf. st. 2275.
  14. ↑ Anf. st. 4633.
  15. ↑ Anf. st. 2189.
  16. ↑ 16,0 16,1 Anf. st. 3056.
  17. ↑ Anf. st. 2500.
  18. ↑ Anf. st. 3292.
  19. ↑ Dipl. Suec. 755.
  20. ↑ Anf. st. 931.
  21. ↑ Anf. st. 2594.
  22. ↑ Riksark. Pergam. br. 895.
  23. ↑ Anf. st. 2397.
  24. ↑ Dipl. Suec. 1507.
  25. ↑ Anf. st. 541.
  26. ↑ Dipl. Suec. 1192.
  27. ↑ Anf. st. 2242.
  28. ↑ Riksark. Pergam. br. 2978.
  29. ↑ Handl. i riksark.
  30. ↑ Anf. st.
  31. ↑ Anf. st.
  32. ↑ Riksark. Pergam. br. 2627.
  33. ↑ Se ofvan sid. 11, 12.
  34. ↑ Se ofvan sid. 11.
  35. ↑ Se ofvan sid. 11.
  36. ↑ Dipl. Suec. 1492.
  37. ↑ Riksark. Pergam. br. 145.
  38. ↑ Dipl. Suec. 2072.
  39. ↑ Anf. st. 3260.
  40. ↑ Anf. st. 4552.
  41. ↑ Riksark. Pergam. br. 438.
  42. ↑ Dipl. Suec. 2326.
  43. ↑ Dipl. Suec. Ny följd.
  44. ↑ Dipl. Suec. Ny följd.
  45. ↑ Anf. st. 2228.
  46. ↑ Anf. st. 2810.
  47. ↑ Handl. i riksark.
  48. ↑ Dipl. Suec. 1561, 2124.
  49. ↑ Anf. st. 4298.
  50. ↑ Anf. st. 2425.
  51. ↑ Anf. st. 2320.
  52. ↑ Dipl. Suec. 2999.
  53. ↑ Dipl. Suec. Ny följd 1901.
  54. ↑ Vapnet: 4 spetsar från sida.
  55. ↑ Sv. Riksark. Pergam. br. 892, 943, 776. Dipl. Suec. Ny följd 2312, 13.
  56. ↑ Riksark. Pergam. br. 1481.
  57. ↑ Riksark. PErgam. br. 2201.
  58. ↑ Handl. i riksark. Rääf, anf. st., I, 249.
  59. ↑ Dipl. Suec. 160.
  60. ↑ Anf. st. 889.
  61. ↑ Anf. st., ny följd 1846.
  62. ↑ Anf. st., 1847.
  63. ↑ Dipl. Suec. Ny följd 1848.
  64. ↑ Riksark. Perg. br. 688.
  65. ↑ Starbäck. Berättelser ur sv. hist. VI: s. 100 ff.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Vreta_kloster/Klostrets_ekonomi&oldid=535028”