←  På egen hand
Zätterbloms och annat hyggligt folk
av Ingeborg Dahllöf

Zätterbloms bli vegetarianer
På Wikipedia finns en artikel om Mikkel Hindhede.


[ 154 ]

ZÄTTERBLOMS BLI VEGETARIANER.

Det slumpar sig ibland rätt underligt, som t. ex. för grosshandlare Zätterblom härom dagen.

Kl. 10 f. m. fick han ett bref, som brutalt meddelade honom, att han förlorat rena tusen kr. på en enfaldig affär, och kl. 10,15 kom boklådspojken och lämnade honom till påseende den i bokhandeln just utkomna »Ekonomiska kokboken» af dansken M. Hindhede.

Under vanliga förhållanden hade naturligtvis hr Zätterblom gifvit sjutton i kokboken, men förlusten af de tusen kronorna hade gjort hans sparsamma hjärta till ett enda blödande sår, och ordet »ekonomisk» på kokbokspermen kändes som balsam på detta sår. En möjlighet kanske att återvinna de förlorade tusen kronorna!

Hr Zätterblom bläddrade ifrigt i kokboken, såg, att den var tillägnad alla sparsamma husmödrar och att, enligt den, hushållsutgifterna kunde nedbringas till ett minimum. Ett ordentligt och sparsamt skött hushåll borde i fråga om maten icke kosta mer än 18 öre pr dag och person, försäkrade Hindhede. Och det Zätterblomska hushållet på fyra personer, som behöfde 40 kr. i veckan till matinköp!

Håret reste sig på hr Zätterbloms sparsamma hufvud, och med rasande fart ryckte han till sig papper och penna samt började räkna. Hela långa förmiddagen adderade, subtraherade, multiplicerade och dividerade han.

När han på middagen kom hem, kunde icke det nattsvartaste åskmoln se mera hotande och olycksbådande ut än han.

[ 155 ]»Här måste sparas!» sade han utan att inlåta sig på någon förklaring, och hans ton var sådan, att fru Zätterblom trots sina 94 kg. lätt som ett aeroplan lyfte sig åtminstone två decimeter öfver stolsitsen.

»O, kära, dyra Jakob, hvad är det?» frågade hon med ängsligt fladdrande stämma.

»Här måste sparas!» upprepade hr Zätterblom med strängt allvar. »Tag denna kokbok — naturligtvis är den författad af en karl — och lär dig konsten att sköta ett hushåll. Författaren visar tydligt och klart, att maten i ett hushåll icke behöfver gå till mer än 18 öre pr dag och person.»

»Du milde fader,» suckade fru Zätterblom och kröp ihop i stolen, »Aderton öre!»

»Ja,» sade hr Zätterblom med en smärtsam ryckning i ansiktsmusklerna, »a-d-e-r-t-o-n öre. Vårt hushåll består af fyra personer. Efter 18 öre personen blir det 72 öre per dag och kr. 5.04 pr vecka. Är du med, Beata?»

»Jaaahhh,» andades fru Zätterblom svagt.

»För år blir det kr. 262:08. Och räknadt för de 27 år jag haft den »förmånen», att ha dig till hustru och husmoder, skulle det blifvit en summa af kr. 7,076:16.»

»Var skonsam, snälla Jakob,» bad fru Zätterblom ängsligt, »mina nerver stå inte ut.»

»Naturligtvis har inte vårt hushåll ställt sig så där billigt,» fortsatte hr Zätterblom med en stämma, som skälfde af undertryckt sinnesrörelse. »Vårt hushåll har ju varit grundadt på de mest vansinnigt slösaktiga principer —»

»Jag försäkrar dig heligt, kära, snälla lilla Jakob —»

»— vansinnigt slösaktiga principer upprepar jag ännu en gång. Det har för vårt hushåll gått åt 40 kr. i veckan till mat. För år räknadt utgör det 2,080 kr. [ 156 ]och för de 27 år vi varit gifta blir det den svindlande summan af 56,160 kr.»

Hr Zätterblom lät sin flammande blick svepa kring fru Zätterblom, som icke längre ägde kraft att göra några invändningar utan slapp och tillintetgjord fallit ihop i stolen.

»Vårt hushåll, sade jag,» fortfor hr Zätterblom, »har kostat 56,160 kr. Med ränta på ränta på de under årens lopp utlagda pängarne komma vi upp till 80 à 90 tusen kr. Och att då tänka sig, att vi, om du samvetsgrannt och på det ekonomiska sätt, som Hindhede lär, icke hade behöft att ge ut mer än 7,076 kr. och 16 öre!»

Fru Zätterblom gjorde ett svagt försök att afvärjande sträcka händerna emot honom, men orkade icke, utan sjönk slappt ihop igen, gifvande allt förloradt.

»Vi skulle då,» fortsatte hr Zätterblom med eftertryck på hvarje ord, »haft bortåt 70,000 kr. mer i tillgångar, än vi nu ha. Det är inte min mening att vara på något sätt ovänlig emot dig, Beata, men du har varit en dyr, ja, en mycket dyr hustru.»

Under de närmaste minuterna talade hr Zätterblom för döfva öron. En barmhärtig medvetslöshet hade nämligen sänkt sig ned öfver fru Zätterbloms stackars plågade hjärna.

Sedan hr Zätterblom medels eau de cologne, ammoniak, eter och en karaffin vatten lyckats återkalla fru Zätterblom till lifvet, förklarade han som sin bestämda vilja, att den Hindhedeska billiga matlagningsmetoden för all framtid skulle användas i det Zätterblomska huset. Början skulle göras på måndagen sedan de den senaste torgdagen inköpta matvarorna förtärts.

Nåväl dagarne gingo, hr Zätterblom, som gjorde goda affärer, glömde totalt bort tusenkronorsförlusten [ 157 ]och hade inte det allra svagaste minne af den där lilla episoden med Hindhedes kokbok.

Så rann måndagen upp, och hr Zätterblom kom, glad och förväntansfull, ut i matsalen för att med strykande aptit intaga sin vanliga delikata frukost med en massa skön och god mat.

En häpen nästan skrämd blick sköt från hans öga ut öfver bordet, på hvilket syntes endast en soppterrin, två djupa tallrikar, ett tudeladt franskt bröd, en smörklick på en assiett, ett par skedar, en knif och ingenting mer.

»Ja, kära lilla Jakob,» sade fru Zätterblom fryntligt, »i dag börja vi på din önskan med Hindhedes matlagning. Jag följer till punkt och pricka hans anvisningar. Det kommer säkert att ställa sig riktigt glädjande billigt: Till frukost i dag få vi brödsoppa med smörgås.»

»Brö-ö-ö-ö-dso-o-oppa??» sade hr Zätterblom svagt och rörde misstänksamt med skeden i tallriken. »Hvad i himlens namn är brödsoppa????»

»Hvad det är?! Det är ett tusen sjuhundrafemtio gram vatten, fem hundra gram sönderkokt rågbröd och hundra gram socker. Vattnet kostar ingenting, rågbrödet går till 6½, öre och sockret till 6 öre. Summa summarum 12 och ett halft öre. Det är afsedt för åtta personer, och efter som vi bara äro fyra, räcker det till frukost åt oss i morgon också. Jag är så glad, kära, älskade Jakob, för jag tror det kommer att bli så förfärligt billigt och bra.»

»Jag vet inte, hur det är,» sade hr Zätterblom med en suck, »men jag är visst sjuk — jag har så otäckt svårt att svälja.»

»Ät smörgås till,» sade fru Zätterblom vänligt och sköt till honom ett halft franskbröd. »Du behöfver inte vara rädd, att det är för dyrt — det är margarin.»

[ 158 ]»Margarin!» skrek hr Zätterblom till, som stungen af ett dussin bålgetingar.

»Ja, Hindhede tillåter inte vanligt smör — det är mycket, mycket för dyrt — endast margarin och kokosfett. Kanske du vill ha det i stället!» frågade fru Zätterblom med en hel värld af ömhet i sin stämma.

Hr Zätterblom såg på henne med klotrunda ögon, i hvilka fasan satt, knep hårdt ihop munnen, reste sig upp, knycklade ihop servietten, slungade den i bordet och sade:

»Jag mår inte väl — jag har ingen aptit — jag blir sjuk bara jag ser mat — usch, det går som vågor inom mig —»

Och hr Zätterblom vandrade till sitt kontor, men innan han gick dit, var han inne hos Hasselblads och fick sig en stadig frukost.

Fru Zätterblom tillbringade sin förmiddag i olika konditorier och tycktes inte kunna få nog med bakelser.

Hvad de Zätterblomska jungfruarna beträffar hade de med hot om ögonblicklig afflyttning tilltvingat sig fru Zätterbloms tillåtelse att laga i ordning åt sig hvad de kallade en »mänsklig» frukost med biff och smör och kaffe och ost och kallskuret i stället för den där »hemska» brödsoppan.

Till middagen fick hr Zätterblom kärnmjölkssoppa och stekta palsternackor. Fru Zätterblom berättade, strålande af glädje, att hela middagen inte gick till mer än 58 och tre tiondels öre, samt att soppan bestod af två tusen gram kärnmjölk, nittio gram margarin, hundra gram mjöl, hundratjugofem gram socker och hundra gram russin. Palsternackorna voro stekta i kokosfett, och allt lagadt efter Hindhedes recept.

Blek och lidande satt hr Zätterblom på sin stol, såg [ 159 ]ömsom på maten, ömsom på fru Zätterblom och han hade inte spår till aptit.

På kvällen fick hr Zätterblom, enligt Hindhedes recept, bröd, kokosfett, salt och ett glas vatten.

Dagen därpå åt hr Zätterblom alla mål ute, på onsdagen och torsdagen reste han bort till en grannstad för att få mat, och när han på fredagen återvände hem i hopp att fru Zätterblom skulle ha glömt bort hela Hindhede, fick han surmjölkssoppa och i kokosfett stekta rödbetor till undfägnad.

På eftermiddagen när hr Zätterblom på sitt kontor utan att kunna arbeta satt och stirrade stelt framför sig med tankarne ideligen snurrande kring hr Hindhede, kom jungfrun med ett bref från fru Zätterblom. Däri stod:

 »Älskade Jakob!

Jag glömde i middags att be dig om hushållspängar för nästa vecka. Det är så förfärligt billigt med den här Hindhedeska matlagningen. Innevarande vecka har maten gått bara till kr. 3: 77, hvilket kanske delvis beror på din tillfälligtvis skrala aptit, som vi få hoppas snart blir bättre. Men om du ger mig kr. 4: 31, så räcker det alldeles säkert till nästa veckas inköp. Din egen Beata.»

Hr Zätterblom strök sig med handen öfver pannan, där kallsvetten bröt fram, såg sig med vilda ögon omkring, skrattade hest och hemskt, slog knytnäfvarna i pulpeten och uttalade gång på gång namnet Hindhede med en massa fula ord i sällskap, samt ryckte till sist upp sin plånbok, plockade fram fyrtio kr. i sedlar, slängde in dem i ett kuvert och stoppade in till dem ett papper, på hvilket han med ilsken fart raspat ner:

»Gif katten i Hindhede och återvänd till gamla regimen! Jakob.»