Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens månadsblad/1879/Ingeniör Fribergs berättelse om grafundersökningar i Södermanland
| Åttonde årgången av Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens månadsblad |
Ingeniör Fribergs berättelse om grafundersökningar i Södermanland.[1]
På grund af Kongl. Akademiens genom dess sekreterare, riksantiqvarien, B. E. Hildebrand mig meddelade tillåtelse af den 29 maj detta år har jag öppnat och undersökt tillsammans nio grafhögar, samtlige tillhörande det stora och vackra graffältet på sandåsen strax norr om Lundby egendom i Husby socken af Österrekarne härad, Nyköpings län.
En gemensam egenskap hos alla högarne på denna ås är deras runda form samt saknad af fotkedja. De äro temligen låga: ingen öfverstiger en manshöjd.
Alla de öppnade högarne, med undantag af nr 5, bestodo af ett stenröse, täckt af sand. Röset, som i allmänhet tycktes utgöras af ett enda hvarf stenar, betäckte i sin ordning ett lager af starkt kolblandad jord, hvari brända benbitar lågo kringspridda. Vid öppnandet borttogs alltid först torfven och den öfver stenarne befintliga sanden, hvarefter stenarne försigtigt aflägsnades. Allt derunder befintligt genomsöktes noggrant tills den ursprungliga, fasta, ej kolblandade sanden nåddes. Högarne återställdes alltid så noggrant som möjligt i sitt förra yttre skick.
Lerkärlen, grofva, svagt brända, utan spår af något slags utsirning och utan öron, äro alla af samma form och likna M. 655. De funnos alltid ställda på den kol- blandade sanden under röset, ofta hvilande på ett lager af småsten samt emellanåt omgifna af större stenar och skyddade från trycket uppifrån af en åtminstone på undre sidan något plan sten. I allmänhet voro de temligen väl fyllda med ben.
I högen nr 1, hvars diameter är omkring 7 meter, anträffades mot södra sidan och 0,75 meter under dess topp skärfvor af ett af trädrötter alldeles söndersprängdt lerkärl, hvars höjd tycktes utgöra 130 mm. Det var tätt omgifvet af små stenar; på ett plan af dylika hvilade det äfven. Inuti detta kärl och omgifvet af brända ben stod ett mindre lerkärl, äfven skadadt, 67 mm högt och hvars botten håller 82 mm i diameter. Båda stodo upprätt och voro fyllda med benbitar, hvarjämte det större äfven innehöll 4 nitnaglar af jern. Bålets utsträckning var ungefär 0,9 meter på längden (i norr och söder) samt 0,6 meter på bredden. Här hittades bland en massa mycket brända ben och kol 14 nitnaglar och 25 spikar jämte några andra jernsaker, hvilka tyckas vara delar af ett handtag till en ask eller dylikt. Slutligen äfven ett ändjern med hål, genomdraget af en jernten.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 12 i filen Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf. Bildtext: 3. |
Högen nr 2. — Bredd 4,75 meter. 0,6 meter under högens topp påträffades under en flat sten ett lerkärl, inkiladt mellan två större stenar, 130 mm högt och 135 mm i tvärmått i bottnen, delvis skadadt. I och bredvid detta en mängd ben och kol, samt af jernsaker: 3 nitnaglar och 10 spikar lika dem i högen nr 1, samt en pilspets (fig. 3), hvars hela längd är 87 mm och största bredd 15 mm. Tången, 22 mm lång, är fyrkantig. Dessutom tillvaratogos tvänne bitar af, såsom det tyckes, ett kalkaktigt ämne.
I högen nr 3 (diameter 7 meter) fanns, 1,2 meter under dess spets, invid en större sten ett på sida liggande lerkärl, omkring 150 mm högt och omkring 130 mm i bottnen, fyldt med benbitar. Det var redan till en del krossadt. Bland lemningarna efter bålet erhölls en liten del af ena rygglisten till en benkam med vidsittande jernnagel. Följande föremål af jern påträffades: 5 spikar och 4 nitar samt 3 små delar af något beslag med vidsittande nitar. I benmassan urskildes en temligen skadad oxeltand af menniska.
Högen nr 4 inneslöt 0,9 meter under högens topp ett lerkärl, delvis redan söndrigt, täckt af två stenar samt kringkiladt af många små dylika. Dess höjd var 150 mm; bottnens och mynningens storlek omöjlig att bestämma. Det innehöll endast ben. Öfriga fynd (utom en mängd ben och kol) utgjordes af: en jernknif med fyrkantig, platt tånge, denne senare afbruten nära klingan. Han liknar M. 267, men någon skilnad mellan blad och tånge tyckes icke finnas på undre sidan. Bladets längd är 63 mm, största bredden 13 mm och dess största tjocklek 3 mm. Vidare 6 spikar 35—40 mm långa; 2 krampor och en del af en tredje; ett ändjern likt det från högen nr 1, med en obetydlig del af en jernten ännu sittande i hålet; några obestämbara småbitar af jern samt en liten bit af en rygglist till en benkam, prydd med 4 stungna ovaler. En jernnagel, 11 mm lång, satt ännu qvar; 20 mm från denne ses hålet efter ännu en.
Högen nr 5, en låg kulle, saknade stenröse och innehöll endast några små kol. Tycktes dock ej vara rörd förut.
Högen nr 6. Invid ett af stenar omgifvet och med en flat sten täckt (och äfven krossadt) lerkärl med en bottendiameter af 160 mm (höjden var omöjlig att bestämma), var en spjutspets af jern nedstucken med spetsen nedåt, invid kärlets norra sida. Spjutspetsens mått äro: hela längden 200 mm, bladets längd 120 mm och största bredd (vid basen) 40 mm; den runda holkens öppning 20 mm. I denne är ett knifblad inkiladt, likaledes af jern, hvars längd är 112 mm, den fyrkantiga, tillplattade tången inräknad. Spjutspetsen påminner något om M. 504. I och omkring kärlet kol och ben som vanligt.
I den temligen oansenliga högen nr 7 påträffades under en flat sten ett lerkärl, mycket remnadt, 170 mm högt, bottnens yttre diameter 175 mm och kärlets öppning 250 mm. Detta innehöll något ben och kol jämte grus. Utanför fanns äfven obetydligt med ben samt en af elden illa medfaren knif af jern, 85 mm lång.
Högen nr 8 saknade kärl och innehöll endast obetydligt af benbitar och kol. En liten jernten tillvaratogs äfven. Sjelfva högen var till sitt yttre liten och oansenlig.
Högen nr 9 innehöll spillror af ett lerkärl, ben och kol, samt en lerskärfva, möjligen också efter ett kärl, hårdt bränd och på yttre sidan försedd med grofva refflor. På innersidan synas märken efter en i leran intryckt liten granqvist (?)
Högarna 1, 2, 3 och 4, eller i allmänhet de mot södra ändan af fältet belägna, innehöllo många stora stenar, ofta utgörande full mansbörda.
Märkena efter bålen voro icke särdeles vidsträckta, vanligen 1,2 till 1,5 meter på hvarje led.
I skogen mellan Lundby och Hållsta
jernvägsstation finnas flere spridda grafhögar, om hvilkas läge jag
hoppas kunna nästa år afgifva närmare beskrifning, för
den händelse de icke redan förut äro kända.
Den 18 december 1878.
- ↑ Hr Friberg har på egen bekostnad utfört dessa undersökningar samt öfverlemnat fynden till Statens Historiska Museum, i hvars inventarium de hafva nr 6310.