| Kristus wårt hopp. | Petri Första Bref. | Kap. 1. | 629 |
en bön till Gud, att nåd och frid måtte föröka sig i deras hjertan och i hela deras lif och umgängelse med hwarandra inbördes.
3 Wälsignad ware Gud och wår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhertighet har födt oss på nytt till ett lefwande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda,
4 till ett oförgängligt, obefläckadt och owanskligt arf, som i himmelen är förwaradt åt eder, Kol. 1: 5. 2 Tim. 1: 12.
5 som med Guds magt bewarens genom tron till den frälsning, hwilken är beredd att uppenbaras på den yttersta tiden,
6 i hwilken I fån fröjda eder, efter att nu en liten tid, om så måste wara, hafwa lidit bedröfwelse under mångahanda pröfningar, Rom. 8: 18. 2 Kor. 4: 17. 1 Petr. 5: 10. Jak. 1: 2.
7 på det att eder bepröfwade tro må befinnas mycket dyrbarare än det förgängliga guld, som pröfwas i eld, till lof, ära och pris wid Jesu Kristi uppenbarelse; Ords. 17: 3. Es. 48: 10. 2 Kor. 3: 13. 1 Petr. 4: 12 f.
8 hwilken I älsken, fastän I icke hafwen sett honom, och på hwilken I nu tron, fastän I icke sen honom, och skolen fröjda eder med en outsäglig och härlig glädje, 2 Kor. 5: 7. Ebr. 11: 1, 27.
9 då I winnen eder tros mål, edra själars frälsning;
(V. 3) Genom Guds stora barmhertighet är försoningen skedd, och af barmhertighet förer han menniskor till full och lefwande delaktighet af försoningen genom nådens werk till ny födelse, se Tit. 3: 4, 7. Joh. 3: 3–5. Derföre skola de troende lofwa och prisa Guds barmhertighet, såsom både den börjande, den fortfarande och den fulländande orsaken till deras frälsning. Jesu Kristi uppståndelse från de döda anföres här såsom den nya födelsens egentliga grund, emedan Kristus genom sin död, uppståndelse och förklaring undfått i sin menskliga natur den Helige Ande i oändligt mått, så att Andens lifgifwande och pånyttfödande kraft från den uppståndne Kristus såsom en oändlig lifskälla utströmmar och meddelat sig åt alla själar, som genom ordet och sakramenten wilja emottaga honom. Utan den nya födelsen har menniskan intet annat än ewig död att wänta; blott genom den nya födelsen kommer hon i besittning af ett lefwande hopp, det saliga hoppet att få lefwa hos Herren ewinnerligen. (V. 4) Detta oförgängliga arf är föremålet för de troendes hopp, och dertill äro de födda på nytt och hafwa genom denna födelse af den Helige Ande fått barnaskapets borgarerätt till detta rike. Detta arf ät obefläckadt, och ingen oren blifwer delaktig deraf, Upp. 21: 27, och det är owanskligt, det förwissnar icke såsom de segerkransar, som utdelades åt segerwinnare i de fordna kämpaspelen. 2 Kor. 9: 25. (V. 5) Arfwet är förwaradt i himmelen och kan icke gå förloradt, så framt de troende genom Guds magt låta bewara sig i tron, se Fil. 4: 7. 2 Petr. 3: 17. Denna salighet skall blifwa uppenbarad i sin fullhet, då Herren Jesus warder uppenbar i sin härlighet. Kol. 3: 4. 1 Joh. 3: 2. (V. 6, 7) Bedröfwelsen och försökelsen är kort, och aldrig är den större och långwarigare, än som behöfwes till de troendes luttring, stadfästelse och tillwäxt i nåden, och hwad som behöfwes, bestämmer Herren sjelf i sin wishet och kärlek; men deremot blifwer fröjden ewig. Bedröfwelsens och försökelsens ändamål är således trons pröfning, stadfästelse och försökelse; och denna bepröfwade tro är dyrbarare än det jordiska guld, som pröfwas med eld, ty det är förgängligt, men den tro, som är pröfwad i lidandets eld, har en oförgänglig skatt i himmelen; och hwarje själ, som har denna tro, blifwer för ewigt ett underbart bewis på Guds frälsande barmhertighet till hans pris och ära i ewighet. (V. 8, 9) Då Kristus Jesus blifwer uppenbar, förwandlas tron till ett saligt åskådande och till en ewig fröjdefull besittning. Detta är trons mål, trons fullkomliga seger. Att nu älska Herren Jesus och tro på honom, utan att kunna se honom, är Guds Andes werk hos de troende; och att de älska honom i det de tro på honom, skall bewisa sig genom lydnad och genom ståndaktighet och tålamod i bedröfwelserna. Fil. 3: 14.
10 om hwilken frälsning profeterna, som hafwa profeterat om den för eder bestämda nåden, hafwa ransakat och forskat,
11 efterforskande hwilken eller hurudan tid Kristi Ande, som war i dem, utwisade, då han förut wittnade om Kristi lidanden och härligheten derefter; 1 Mos. 49: 10. Dan. 2: 44. 9: 24. Es. 53: 3. Luk. 24: 26. Fil. 2: 7 f. Ebr. 12: 2.
12 för hwilka det blef uppenbaradt, att de icke tjenade sig sjelfwa utan oss med de stycken, hwilka nu blifwit eder förkunnade af dem som för eder hafwa predikat evangelium genom den Helige Ande, som blifwit sänd från himmelen; i hwilka änglarne åstunda att skåda in. Ef. 3: 8 f.
(V. 10) Profeterna, som genom den Helige Ande fingo uppenbarelse om Messias och hans rike, ransakade och forskade i dessa uppenbarelser och i alla de delar af den heliga skrift, som funnos på deras tid, ty de woro angelägne om allt mera ljus i dessa härliga, tillkommande hemligheter. Denna nåd, som då war tillkomrnande, den är nu kommen till eder alla, som tron på Kristus. Ordet nåd innefattar hela det nya testamentets nådesinrättning och de nådegåfwor och wälsignelser, som genom evangelium gifwas åt menniskorna. (V. 11) Profeterna
_633.jpg&oldid=348623){kind=link}