1 Cor. 4: 6. Är Gudi behaglig, Ps. 113: 5, 6. Ps. 138: 6. Es. 57: 15; cap. 66: 2. Ords. 16: 19. Ödmjukhet bör af hjertat gå, Matth. 11: 29. Efterfölja barn i ödmjukhet, Matth. 18: 4. Om skrymtaktig ödmjukhet, Col. 2: 13, 23.
Ödmjuka upphöjer Gud till ära, Job 22: 29. Ps. 113: 6, 7, 8. 1 Sam. 2: 8. 2 Sam. 6: 22. Luc. 1: 52; cap. 14: 11; cap. 18: 14. Ords. 29: 23. 1 Pet. 5: 5, 6. Ödmjukas exempel: Abraham, 1 Mos. 18: 27. Jacob, 1 Mos. 32: 10. David, 1 Sam. 18: 18. 2 Sam. 6: 22. 1 Chrön. 29: 11–17. Josia, 2 Kon. 22: 19. Hiskia, 2 Chrön. 32: 26. Manasse, cap. 33: 11. Maria, Luc. 1: 38, 48. Paulus, Ap.G. 20: 19. 1 Cor. 15: 9. Jesus Christus, Matth. 11: 29. Luc. 22: 27. Joh. 13: 5, 15. Phil. 2: 5–9. Alla heliga uti triumferande kyrkan, Uppb. 4: 10, 11. Moses, 2 Mos. 3: 11; cap. 4: 10. Gideon, Dom. 6: 15. De öfwerste i Israel, 2 Chrön. 12: 6–8. Jeremias, cap. 1: 6. Johannes Döparen, Matth. 3: 11. Höfwitsmannen, Matth. 8: 8. Cananeiska qwinnan, Matth. 15: 27. Förlorade sonen, Luc. 15: 19. Publicanen, Luc. 18: 13.
Öfwerdådighet. Öfwerdådigt syndande förbjudes, Ords. 14: 12. Öfwerdådighets exempel, 5 Mos. 1: 41, [et]c. Josias, 2 Chrön. 35: 20, [et]c.
Öfwerflödighet i mat och dryck; se Dryckenskap och Sparsamhet.
Öfwerhet; se Konung och Furstar. Öfwerheten är af Gud insatt, Rom. 13: 1–7. 1 Pet. 2: 13, 14. 4 Mos. 27: 16, 18. 5 Mos. 1: 13. 1 Sam. 10: 24. 1 Kon. 3: 7. 5 Mos. 17: 14, 15. Es. 1: 26. Ords. 8: 15. Ps. 82: [et]c. Os. 13: 10, 11. Dan. 2: 21. Bör regera med omsorg, Rom. 12: 8. Beflita sig om sann Gudsfruktan; öfwa sig i Guds ord, och derefter göra, 5 Mos. 17: 18–20. Jos. 1: 8. Ps. 2: 10, 11. 2 Mos. 18: 21, 25. 5 Mos. 1: 15, 16. Waka öfwer rätt och rättwisa, Jer. 22: 2, 3. 5 Mos. 1: 17. Älska rättrådighet och sanning, 2 Mos. 23: 1. 3 Mos. 24: 22. 5 Mos. 17: 19. Ps. 82: 3, 4. Es. 1: 17. Icke hafwa anseende till personen, 3 Mos. 19: 15. 5 Mos. 1: 17; cap. 13: 8. Rom. 13: 4. Ords. 17: 15. Icke taga gåfwor; se Domare. Icke förtunga folket med alltför stor skatt och arbete, Job 34: 30. Exempel, 2 Mos. 1: 8, [et]c.; cap. 5: 1, [et]c. Hes. 45: 9. Böra belöna det goda, och det onda straffa, Rom. 13: 3, 4. 5 Mos. 13: 5–11; cap. 17: 7; cap. 19: 20. Job 29: 17. Ords. 20: 8, 26. 1 Pet. 2: 14. Eljest straffar Gud både Öfwerhet och undersåtare, Dom. 20: 46, [et]c. 1 Kon. 14: 14–16; cap. 20: 42. Kallas gudar, 2 Mos. 22: 8. Ps. 82: 6. Joh. 10: 34. Ty böra de gudeligt lefwerne föra, 1 Mos. 5: 24. Föregå sina undersåtare med goda exempel, 4 Mos. 27: 17. Och med eget exempel dem uppmuntra till bot och bättring. Exempel: Josaphat, 2 Chrön. 20: 3, [et]c. Hiskias, cap. 32: 6, [et]c. Manasse, cap. 33: 15. Josia, cap. 34: 21, 29. Konungen i Nineve, Jon. 3: 6, 7. Hjertligt älska och wäl mena med fromma undersåtare, Rom. 13: 3, 4. 1 Pet. 2: 14. Wänlige, blide och ljuflige uti ord och åthäfwor, 2 Sam. 14: 17. Ords. 16: 15; cap. 19: 12; cap. 20: 28. 1 Kon. 12: 7, 16. Böra taga till hjelp domare och embetsmän, som rättwisligen döma, 5 Mos. 16: 18–20. 2 Mos. 18: 18–22. 4 Mos. 11: 16, 17, [et]c. 2 Chrön. 19: 5–8. Om en orättrådig Öfwerhet, Es. 1: 3. Hes. 22: 6, 12. Mich. 3: 1, 9.
Ögon, skall man wakta ifrån all ondska och fåfänglighet, 1 Mos. 3: 6; cap. 34: 2; cap. 39: 7. 2 Sam. 11: 2; cap. 13: 1. Hes. 18: 6, 12. Matth. 5: 28. Guds ögon stå alltid öppna öfwer alla menniskors wägar, 2 Chrön. 16: 9. Job 34: 21, 22. Ps. 34: 16. Ords. 15: 3. Jer. 16: 17; cap. 32: 19. Ebr. 4: 13. Upplyfta ögonen i bönen; se Bön.
Ett skalkaktigt öga, 1 Mos. 6: 2. Ords. 6: 13. Pred. 4: 8. Matth. 6: 22, 23. Marc. 7: 22. 1 Joh. 2: 16. Förståndets öga, 4 Mos. 24: 4. 5 Mos. 29: 4. Luc. 24: 31. Ap.G. 26: 18. Eph. 1: 18. Ögat kroppens ljus, Matth. 6: 22. Luc. 11: 34.
Öron. Guds öron höra allt, Ps. 10: 13, 17. Ps. 130: 2. Es. 59: 1. Ps. 94: 9. Om dem som hafwa ögon och öron, och wilja hwarken se eller höra, Ps. 58: 5, 6. Ords. 28: 9. Es. 6: 10; cap. 30: 9. Jer. 5: 21; cap. 7: 13; cap. 11: 8. Hes. 12: 2. Zach. 7: 11. Marc. 8: 18. Joh. 12: 40. Ap.G. 7: 51; cap. 28: 26, 27. Rom. 11: 8.
_881.jpg&oldid=344339){kind=link}