Äldre Västgötalagen (Sjöros 1919)/Inledning

←  Förord

Äldre Västgötalagen (Sjöros 1919) av Bruno Sjöros Inledning

Diplomatariskt avtryck  →

I det diplomatariska avtrycket har jag sökt så noggrant det med vanliga typografiska hjälpmedel varit möjligt, återgiva handskriftens text. I icke så få fall har jag dels icke kunnat förena mig om Collin-Schlyters läsning, dels icke kunnat urskilja de typer, som i nämnda utgåva angivas, men det har synts mig, att bokens användbarhet bör hava vunnit på att jag i allmänhet icke infört dessa avvikande läsningar och uteslutningar i texten, utan nöjt mig med att anteckna dem i kommentaren. Ett annat till detta förfarande har varit, att jag i viss mån känt mig osäker om läsningen, då jag icke haft tillgång till själva handskriften, utan måst ty till Börtzell-Wieselgrens fotolitografiska edition. I mitt avtryck återfinns sålunda i huvudsak Collin-Schlyters text, också då i nämnda edition införts tillägg av yngre hand, ett förfarande av dessa, som då det ej konsekvent genomförts, kan utsättas för kritik. I varje fall har jag naturligtvis i kommentaren anfört Collin-Schlyters läsning och de anmärkningar de fogat till texten.

Med den egentliga normaliseringen av texten — sålunda ändringar, som ej påkallas av tolkningen — åsyftas dels genomförandet av enhetlighet i ortografiskt hänseende, dels åstadkommandet av en viss grad av likformighet i språkformerna. Medan det förra är tämligen lätt genomfört med tillhjälp av regler grundade på uttömmande statistik, erbjuder däremot valet mellan olika språkformer betydande svårighet, och det skall villigt medgivas, att andra principer, än dem jag följt, väl kunnat försvaras.

Vid valet mellan olika skrivformer, vare sig det är fråga om ren ortografi eller verkligen existerande olika former, har vanligen majoriteten varit utslaggivande. Då beläggen för enskilda ord äro mycket fåtaliga, då majoriteten är obetydlig eller majoritet icke finnes, har jag varit tvungen att sammanföra likartade ord och former till grupper och låtit majoriteten inom dessa bliva den bestämmande. Samma förfarande har även i vissa andra fall följts, då en grupp synts mig vara någorlunda skarpt avgränsad. Följande exempel kunna tjäna att belysa förfaringssättet. Ordet ſiunættingær förekommer 15 ggr skrivet med a, 14 ggr med æ. En granskning av övriga ord, avledda med -ing(i), visar, att utom detta ord blott 3 andra finnas, i vilka omljudsvokal ej föreligger: oleng, arvingi, almanningær (2 ggr), medan omljud inträtt i flere tiotal former. Ifrågavarande former ha därför ersatts med ſiunættingær, och likaså har æ införts i det blott 1 gg förekommande arvingi, ävensom i almanningær, som har æ 6 ggr. I överensstämmelse med dessa har oleng ersatts med det även uppträdande øling. — Enahanda resonemang har även förts i fråga om återgivande av hiatusformer: förbindelsen o + æ (a) uppträder 10 ggr med bevarad (eller återställd) hiatus, lika ofta kontraherad. Då emellertid en granskning av det övriga materialet ger vid handen, att i MFB hiatus finnes sammanlagt 41 ggr, medan kontraktionsformerna äro blott 17, har jag ansett riktigast, att också i den nämnda förbindelsen ge företrädet åt hiatusformerna och sålunda återställa hiatus i de kontraherade. — Normaliseringen av de oaccentuerade vokalerna har skett i överensstämmelse med lagarna för vokalharmonien, vilken åtminstone i LmB tydligt framträder. — I de såsom typiska för fvg. dialekten betraktade formerna køtſtikki, ſillir har y införts, då starktonigt y framför i är i avgjord majoritet (c:a 60 belägg); i iuir och firi är i i så överväldigande majoritet, att denna vokal här genomförts: accenten i dessa ord är säkerligen oftast långt svagare än t. ex. i [køt]ſtikki, och de kunna därför gott bilda en grupp för sig. På samma sätt synas vissa former av ordet þrir böra behandlas annorlunda, än vad förhållandet mellan former med hiatus och med kontraktion i övriga ord ger vid handen.

Det är naturligtvis omöjligt att ange någon allmän princip, när en grupp-normalisering bör följas, eller när majoriteten hos formerna av ett ord bör bliva bestämmande. Det förefaller t. ex., som om vid i-stammarna majoriteten av formerna av de enskilda orden borde vara utslaggivande: visserligen äro de omljudda formerna i allmänhet i majoritet, men flere finnas, där vokal utan omljud segrat, t. ex. koppofund (3 ggr). I motsats till Pipping har jag därför infört ſkyld som normalform, då y-formerna äro 9, u-formerna blott 6. Trots den gamla i̯a-stammen fyl (5 ggr) har jag bibehållit i fol (2), då det ju är mycket möjligt, att ordet i denna sammansättning eller förbindelse hade oomljudd vokal (jfr í fol med accenten på i i nsv. dial.). Vid normalisering av böjningsformer av ord har varje ord tagits skilt för sig, så har t. ex. gørt sup. ersatts med giort 7 ggr, däremot har trots daghi 4 ggr, det både i fvn. och fön. ensamrådande i dagh (2 ggr) bibehållits.

Hänsyn till en forms ljudlagsenlighet har jag, vid valet mellan flere former, icke tagit, ej ens då tämligen allmän enighet råder beträffande deras bildning. Då syftet har varit att låta textens språkbruk framträda, är det otvivelaktigt riktigast att, om en icke-ljudlagsenlig form är den vanligare, genomföra denna, på samma sätt som språket självt både under tidigare och senare tid gjort. Utan betänkande normaliserar jag därför þiuft i st. f. þyft (som Pipping har), då den förra formen förekommer 4 ggr, den senare 1 gg. Efter någon tvekan har jag också ersatt viþær (10 ggr) med viþ (80 ggr), ſin konj. (2 ggr) med ſiþæn [ær] (6 ggr), vr (6 ggr) med or (16 ggr), man ns (10 ggr) med maþær (21 ggr), brøt (1 gg) med bort (10 ggr), mæn (1 gg) med mæþæn (3 ggr), mæꝺ’r (1 gg) med mæþ (165 ggr), niþ (2 ggr) med niþær (5 ggr) m. fl. — Beträffande de olika formerna av ſæx, ſæxtan har jag dock ansett bäst att vidtaga normaliseringen med ledning av gram- matiken. I texten förekommer ſæx 7 ggr, ſex 8 ggr, ſax 5 ggr, ſiax 5 ggr; ſæxtan (simplex) 1 gg; ſæxtan-(ørtoghor) 8 ggr, ſextan- 9 ggr, ſaxtan- 17 ggr. Formerna med ia eliminerar jag på grund av deras fåtalighet, och dessutom visar ſætti (3), att de obrutna formerna föredragas; av samma skäl har jag ej genomfört de talrika a-formerna, då de torde uppkommit genom dissimilation i de brutna formerna; skrivningen med e slutligen beror på latinskt inflytande, och då samnordiskt ĕ i dylika fall eljes i texten tecknas æ, har jag trots e-formernas stora frekvens strukit också dem, och i dessa ord genomgående infört æ. — Om formernas fördelning på olika delar av texten se nedan sid. XXXVIII; måhända hade dock ſiax kunnat bibehållas i KB, där det är den enda förekommande formen (2 ggr).

Förekomma två former lika ofta, har jag naturligtvis föredragit den ljudlagsenliga, sålunda t. ex. ändrat ſattu (1 gg) till ſættu (1 gg), arfþær (1 gg) till ærfþær (1 gg). Beträffande þorvæ är att märka, att þorf 2 ggr av 3 står i KB: då þarf (1 gg i LmB) är den ljudlagsenliga formen, är det skäl att låta den ersätta þorf (1 gg) i LmB, medan denna däremot i KB får kvarstå. Enligt min mening kan nämligen en stor del av de olika skrivvanorna och språkformerna förklaras dels så, att vissa delar av texten haft annan förlaga än andra (se nedan sid. XXXVII), dels så, att som jag tidigare sökt visa, (SNF IX.2), förlagan och skrivaren haft olika språk, och han småningom genomfört sin dialekt och sina skrivvanor. Av de statistiska uppgifter jag lämnat, framgår även, att förlagans former segrat i en del, skrivarens i en annan del av texten. Det säger sig självt, att detta ofta gör en normalisering i hög grad vansklig: i vissa fall kunna förlagans former vara i majoritet, i andra skrivarens. Som exempel erinrar jag om bruket av -um, -om efter o, ø (loc. cit. s. 7 f.): sid. 3—40 finnes 8 -om, 21 -um ^[1], sid. 41—70 14 -om, 1 um, dvs. förra och senare delen av texten följa olika principer. Ej heller ger totalsumman majoritet, då 22 -um står mot lika många -om. Det konsekventaste vore väl att genomföra -um i KB—RB och -om i resten av texten; av skäl som jag framdeles påpekat, har jag föredragit att i hela texten normalisera till -om, då efter o, ø i övriga slutna stavelser står o i 92 % (loc. cit. s. 6).

I den följande redogörelsen har jag konsekvent undvikit att tala om ljuden och uteslutande hållit mig till bokstäverna. När olika bokstavsbeteckningar beteckna olika ljud, eller blott skiftande ortografi föreligger, är ofta vanskligt att avgöra, och meningarna därom gå ofta vitt åtskils, men att lika skrivning inom vissa gränser betecknar lika ljud torde väl i allmänhet få anses säkert. Då därför majoritetens skrivform är genomförd, vågar man väl också antaga, att därmed i regeln det vanligaste uttalet betecknats.

Förrän redogörelse för de vidtagna ändringarna lämnas, är det skäl att granska förkortningstecknen och några egendomliga bokstavstyper samt deras användning, då Collin-Schlyters framställning i denna punkt icke är fullständig.

Runan ᛘ, vanligen. föregången och efterföljd av punkt, begagnas som tecken för ns av ordet maþær 67 ggr (81 %), för gs 5 ggr (6 %), för ds 3 ggr (4 %) för as 8 ggr (10 %); pluralisformer av ordet betecknas aldrig med runan.

Bokstäverna m och n betecknas mycket ofta med ett över det föregående vokaltecknet draget horisontalt streck, vanligen förskjutet något åt vänster. Såsom en anomali måste skrivningen vittn̄ dp 49:16 betecknas, då strecket aldrig eljes brukas för att beteckna -um. (Istf. n̄ kan läsas ū, varmed är att jämföra vittum dp 65:4, som är felskrivning för vittnum).

Tecknet ʒ betecknar bokstäverna æþ i slutet av orden mæþ och hæræþ, t. ex. mʒ 34:10, alſhærʒ. 69:11, det förra alltid utan, det senare oftast med följande punkt.

Det ojämförligt allmännaste förkortningstecknet utgöres av ett siffran 7 liknande tecken, utsatt över raden tätt bakom den föregående bokstaven. Bokstäverna æ, ø bildas av a, o med samma tecken tillfogat. Dessutom förekommer detta som en dekorativ utsmyckning av vissa bokstäver (se t. ex. fallſ’ 7v 4n, jfr Falſſ’ samma ställe, forfall’ 4v 1). Jämte detta tecken förekommer med samma betydelse och placering ett tecken liknande ett i vertikal riktning utdraget s^[2] t. ex. tænd’ 3r 1). Dessa tecken beteckna vanligen bokstäver hörande till ändelsen t. ex. preſt.’ ns och ds 3r 5, atuiſt’ mæn 6r 5, drid’ıūg’ as art. 40v 3n, ſar' dp 11r 9n; mans’ 7r 8 kan möjligen betyda manſſ; ensamt svarabhaktivokal blott i dragh’r 3spi 31 v. 6 (54:5). Någon gång återgivas bokstäverna re, ræ med detta tecken t. ex. p’ſt’ ns 4v 8, vint’ gp 44:19. Tillsammans med begynnelsebokstäverna av hæræþ och konongær bildar tecknet förkortning för dessa ord t. ex. aſh.’ 40v 6, k.’ 8v 5. I 3 fall är det hakformiga tecknet flyttat något lägre ned, och det nedåt riktade benet utdraget, så att linien skär ſ-tecknet (= ſun) 141 7n, 14r 8n, 15v 1. Två gånger synes tecknet vara utsatt i ſak’, np 36v 6. Att märka är vidare, att då förkortningstecknet ej följes av bokstav, punkt alltid tillfogas, vilket överensstämmer med bruket att före och efter ord bestående av blott en bokstav utsätta punkt.

Tecknet ◌ᷓ förekommer oftast över m, vilket är beteckning för mark(ær) t. ex. 10v 5n, därutöver blott i gᷓwæ (= grawa) 27r 4. mᷓ (= maþær) 13r 1n, och Cruſſzᷓ (= Cruſſzur) 2v 1. Också dessa förkortningar följas alltid av punkt, utom i sistnämnda ord.

Såsom av det ovanstående framgått, är det en tämligen allmän regel, att då annan förkortning än nasalstreck omfattar ordslutet, sista bokstaven åtföljes av punkt. Att punkt ensam kunde utgöra förkortningstecken, har insetts av Schlyter, som på detta sätt uppfatta punkten i k. (= konongær) t. ex. 8r 1 (12:21), hær. (= hæræþ) t. ex. 10r 2n (17:12), bø. 8r 6n (13:12). Pipping har säkerligen rätt, då han betraktar punkten som förkortningstecken också i man. ds 10v 8 (17:23), mark. ap 7v 4n (12:18). Till dessa fall kunna ännu fogas ſcaþ.^[3]) as 37r 2n (62:18) och reꝺ’uægh. ns 41r 4 (70:8). S^som av dessa exempel synes, är punktens betydelse som förkortningstecken mycket olika, och det är enligt min mening med orätt, som Hultman (Häls, s. 15 not) på denna grund klandrar Collin-Schlyters tolkning av bø. som bøte. Osäkert är, om punkten är förkortningstecken i vgill.^[3] asf 13r 8 (22:12), kirkiuꝺroten. 3r 7n (6:6), half. mark gs 12r 3 (20:8) och det ovannämnda bø., om vilka se kommentaren.

Däremot saknar Hultmans antagande grund, att punkten (i bø.) jämte ett streck skulle antyda, att bø. och det följande ſæ borde sammanföras till ett ord, då några paralleller till en sådan beteckning ej torde kunna uppvisas.

Vad typernas utseende beträffar, är följande att anmärka:

• ꝺ’ skrives som ꝺ med förkortningstecken, och det kan ifrågasättas, vad härmed avses: bokstavenð eller bokstaven ꝺ med följande vokal. Collin-Schlyter ha förfarit så, att de valt den senare utvägen, då detta varit möjligt, i övriga fall återgett typen med ð t. ex. läst hænꝺ’r som hænꝺær, men lanꝺ’ som lanð, værꝺ’ som værð. En gång förekommer typen d’: boclærd’ir 3:5 (1v 5). Härvid måste en bestämd skillnad göras mellan olika delar av lagen, då i vissa partier ꝺ’ är det oftast förekommande tecknet för ursprunglig (inter-)dental spirant i vissa ställningar (jfr nedan sid. XLII f.). Vad med ꝺ’ i den avgjort största delen av lagen avses, är en fråga, som jag hoppas framdeles bli i tillfälle att utförligt behandla. I största delen av lagen är ꝺ’ i avgjord minoritet, varför dess ljudvärde ej inverkar på normaliseringen.
• Bokstaven ꝺ återges i avtrycket och den normaliserade texten med denna typ. Mycket sällan förekommer typen med rak stapel neddragen till raden, t. ex. bønder 1r 4 (3:5), iord 3v 3 (23:8), vidꝺ’unh’. 40v 30n (69:12).
• Bokstaven g har någon gång måhända en annan form: hinꝺraꝺagx 18v 6 (34:9). Möjligen tyder detta på att någon skrivare känt det fvn. bruket att återgiva g med versalen g och här återgett det (efter ă) halvlånga g-ljudet på detta sätt, jfr dock även gialꝺi 37r 7n; Pipping har uttalat den förmodan, att de talrika skrivningarna av typen lægiæ (se SNF VII.1, s. 99 jte not och nedan), vilka väl äro att fatta som læggiæ, möjligen bero på att en förlaga begagnat typen g = gg, vilket senare skrivare ej förstått.^[4]
• Istf. i skrives någongång j, då annan bokstav varken föregår eller följer; någon regelbundenhet i bruket av denna typ har jag ej kunnat iakttaga; ex. 1v 1n (3:13).
• Bokstaven m har som beteckning för mark(ær) oftast en avvikande form, vilken i avtrycket återgivits med fraktur m. I några få övriga fall uppträder denna typ i början av ord, då återgiven med fraktur M, t. ex. Moþeʀ 28r 7 (25:15). Bokstäverna r, ʀ, ꝛ användas olika. I början av ord är r ensamrådande; ʀ förekommer blott undantagsvis (t. ex. gieʀs 34v 2, 58:5) annorstädes än som ordets sista bokstav; ꝛ uppträder likaså som ordets sista tecken, men förekommer även inne i ord, i synnerhet efter a, æ, ꝺ, o. I den normaliserade texten är ꝛ genomfört efter ꝺ, o och i ordslut efter a, æ, då ꝛ där är i majoritet, jfr nedan. Om KB, CB, se nedan sid. XXXIX ff.
• Det jämte ſ förekommande s uppträder blott i ordslut, där det är avgjort förhärskande, och är därför i denna ställning genomfört i den normaliserade texten. Framdeles hoppas jag bli i tillfälle att visa, att s vanligen haft ljudvärdet ss; jfr ovan om g.
• Användningen av v, u såsom vokaltecken framgår av följande av Pipping (SNF VII.1, s. 36 ff.) givna regler:
  • v står i uddljud, och om u-ljudet är kort och vokal föregår, även i slutljud.
  • u brukas i alla övriga fall.
• Bokstaven x påminner till sitt utseende om den gamla frakturstilens r, med förlängning nedåt till vänster och tvärstreck. Avvikelse bildar blott attungx 26v 7n (45:15), så läst av C-S. För min del läser jag z, vilket tecknet ifråga avgjort liknar, medan det ej företer ens en svag likhet med det x, som hskr. för övrigt använder.

Ligaturer begagnas i texten i stor utsträckning, och då en granskning av dem icke saknar sitt värde för kännedomen av hskr., lämnar jag här en redogörelse för dem. De vanligaste ligaturerna bildas av bokstäverna b, ꝺ, v och därefter följande a, æ, e, o, ø, men de uppvisa ganska olika frekvens både sinsemellan och i olika delar av texten. Följande bokstäver uppträda i alla delar av lagen oftare som ligaturer än särskrivna: be (12:6) 66.6 %, ꝺe (53:3), 94.6 %, ꝺo (22: 1) 95.6 %, ꝺø (49:2) 96.0 %, ve (26:7) 78.8 %, vo (10:1) 83.3 %. Följande bokstäver uppträda oftare särskrivna än i ligatur: ba 5 ggr 4.2 %, bæ 2 ggr 2.7 %, ꝺa 10 ggr 14.7 %, ꝺæ 63 ggr 41.4 %, va 1 gg 0.4 %, væ 12 ggr 4.4 %. Det är ögonskenligt, att ligatur föredrages, då båda bokstäverna ha de mot varandra vända linierna rundade, varmed överensstämmer, att de sällsyntaste ligaturerna äro ba, bæ, va, væ, hos vilka ingendera eller blott den ena linjen är rundad; ꝺa och ꝺæ, i vilka ꝺ-linjen är rundad, uppträda sålunda jämförelsevis ofta. Det kan för övrigt betvivlas, att de förra äro ’äkta’ ligaturer: i det enda exemplet på ligaturen va (hinvagh 34r 1n) beror sammanskrivningen säkerligen på bristande utrymme, och samma omständighet har väl varit orsaken till sammanskrivningen i barni 19v 9, bæræ 27v 9n, hvæt 23r 1n, kombær 21r 4n, værþær 12v 6, 16r 9n. Förbindelserna bo, bø avvika skenbart från den princip, som jag ovan angav för användningen av ligaturer: bo tecknas 152 ggr (88 %) med ligatur, men bø blott 39 ggr (27.3 %). Orsaken ligger nära till hands: varken bo eller bø tecknas en enda gång i KB med ligatur, ehuru det förra förekommer 27, det senare 12 ggr. Detta tolkar jag så, att ligaturerna bo, bø antingen icke förekommit i den från den övriga hskr. avvikande förlaga, som följts för KB, eller så, att ifrågavarande ligaturer begagnats av skrivaren, men ej förekommit i hskr. över huvud. Snarast har väl det senare varit fallet, att döma av att bruket av ligatur småningom tilltager, och i hskr:s slut är nästan ensamrådande. Följande siffror belysa detta: i Md förekommer ligaturen bo 3 ggr av 15, i SM, VS BB O sammanlagt 3 ggr av 5, i AB 50 ggr av 53, i GB 18 ggr av 20, i RB 7 ggr av 8, i JB 20 ggr av 21, i M 1 gg, i ÞB 18 ggr av 19, i FS 2 ggr, i FB 6 ggr av 7, i Þl 24 ggr av 26; med bø är förhållandet ungefär enahanda, och att procenten för hela antalet bø-ligaturer i lekmannabalkarna blott blir 27.3 % beror på att denna beteckning (likasom bo), till följd av inflytande från KB, ännu ej i Md genomförts, och just i denna balk förekommer bø ovanligt ofta. Ligatur för bø förekommer i Md 1 gg av 43, i SM, VS BB O sammanlagt 2 ggr av 25, i AB 4 ggr av 12, i GB 3 ggr av 6, i RB 5 ggr av 6, i JB likaså, i FS 6 ggr av 7; i ÞB och FB förekommer alltid ligatur, i den förra 8, i den senare 4 ggr.

De återstående ligaturerna äro: pp, som förekommer 15 ggr, tecknas alltid med ligatur utom i ſcreppu 4v 5—4n (8:8), där det senare p börjar ny rad; aa förekommer 7 ggr, tecknas med ligatur 4 ggr, nämligen faar 3spi 35v 3 (59:16), gaar 3spi 30v 7 (52: 14), raan 34r 1 (57: 7), 38v 3 (64:20), blott 1 gg särskrivas bokstäverna, nämligen i naat 4v 9n (8:6); de återstående fallen naam 22v 5—4n (39:11), gaarsz gs 31v 5—6 (54:5) ha de båda a på olika rader, jfr nedan; ꝺꝺ förekommer 1 gg tecknat med ligatur: ætleꝺꝺe 18r 3n (31:22).

Av annat slag än de hittills anförda äro de ligaturer, som bildas genom enkelskrivning av linier, som hoh. eller delvis äro gemensamma för till varandra gränsande bokstäver. Hit kan måhända föras den redan omnämnda ligaturen för pp. Den mest typiska för detta slag av ligaturer och på samma gâng den ymnigast förekommande är sammanskrivningen av a, æ och ꝛ. Av typografiska skäl har tecknet ꝛ samma form oberoende av den föregående bokstaven, men det är uppenbart, att då den föregående är a, æ, är ꝛ-typens utseende ofta i hög grad avvikande från det, som den företer efter t. ex. o. Som exempel kunna anföras r-tecknen i orden løpæꝛ oꝛ 8v 6. Det synes mig tydligt, att man i det förra ordet har att göra med en ligatur av æ och ʀ, en typ, som ofta förekommer, särskilt i KB, men senare blir mera sällsynt, medan förbindelsen aꝛ, æꝛ blir allt vanligare. Det är kanske icke för djärvt att uttala den förmodan, att ꝛ-typen uppkommit just ur en sådan ligatur: det låg nära till hands att i ett sådant sammanskrivet aꝛ, æꝛ uppfatta den senare delen som utgörande ett särskilt ꝛ-tecken, vilket sedan började brukas även i andra ställningar. Sin ursprungliga form bibehåller ꝛ-typen, blott då den föregående stapeln är rak, och sålunda skriftbilden ʀ kan uppkomma. Det är också betecknande, att ꝛ-typen ej användes efter i, då härigenom tvekan kunde uppstå, om vad som avsågs; det enda exempel på iꝛ jag antecknat, är vnþıꝛ 39r 4n, och där är läsningen vnþʀ fullt lika berättigad. — Det är möjligt, att en del egendomliga skrivformer icke behöva vara felskrivningar, utan blott äro ovanliga ligaturer. Larsson har några gånger i hskr. 645 funnit skrivningen mkil(l), och Pipping (SNF VII.1, s. 88) menar, att m utgör en ligatur för m och i. På enahanda sätt kunde skrivningen frælſgui 11r 6-7 (18: 18) innehålla en ligatur av ı och u, alltså icke vara skrivfel för, utan direkt böra läsas frælſgiui, som finnes 11r 9. Likaså kan ſculꝺ (= ſkiolꝺ) 13v 2 (23: 8) innehålla ligatur av i och u, alltså böra läsas ſciulꝺ. C-S läsa 53: 13 þiue’r (31r 6), vilket säkert är oriktigt: þ och i bilda tydlig ligatur, och därefter följa tre staplar. Det ligger då nära till hands, att i ııı se en ligatur av två efter varandra stående u-tecken, alltså þiuue’r. — Ett slags ligatur är slutligen även w, och härav förklaras väl dess användning både för vu och för uv t. ex. ælliw 18: 17 (11r 6), þiwær 14: 10 (8v 10n). — Måhända på samma sätt som [frælſ]gui bör vittum för vittnum fattas; u-staplarna böra läsas 2 ggr, dvs. äro en ligatur för n och u.

Slutligen har Pipping (SNF VII.1 s. 85 ff.) sökt göra troligt, att det stora flertalet felskrivningar eller ovanliga former, som ha a istf. æ eller tvärtom, dels bero på oriktig utläsning av hskr., dels äro felskrivningar av kopisten. Såsom det diakritiska tecken, som skilde æ från a, skulle nämligen de bihang kunna tjänstgöra, vilka vid vissa bokstäver, särskilt l, þ, k, sköt ut åt vänster. T. ex. förbindelsen æl, skriven på antytt sätt, var sålunda en ligatur, och kom då att i hög grad likna al, varmed skrivaren återgav densamma, eller också begagnade han avsiktligt en så beskaffad ligatur, vilken då samtliga utgivare av hans text missuppfattat. Omvänt har naturligtvis t. ex. al kunnat felläsas som æl. Genom detta resonemang lyckas Pipping avlägsna en stor mängd svårförklarliga former och felskrivningar ur fsv., och det kan icke nekas, att starka skäl kunna anföras till förmån för detsamma, icke minst de talrika andra ligaturer, som förekomma. På ungefär analogt sätt kan kanske en del andra egendomliga skrivformer förklaras. Likasom, enligt Pipping, en del av den följande bokstaven kunde hänföra sig till en föregående, likaså vore det väl möjligt att betrakta det diakritiska tecknet vid ꝺ’ icke blott såsom enbart förkortningstecken efter ꝺ, utan därjämte såsom en del av bokstaven ð. Det är dock osäkert, om denna förklaring här kan upprätthållas, dels emedan ꝺ' förekommer i former, där denna tolkning icke är möjlig (lanꝺ’), dels saknas ofta svarabhaktivokalen just efter þ, ð-ljud, och dels slutligen tyda icke sällsynta former, som tenþær, på att ꝺ’-ljud här måhända åsyftats.

Ehuru jag anser Pippings sätt att läsa mycket antagligt^[5], har jag ansett det bäst att i avtrycket läsa på samma sätt som förut, dvs. läsa æ, blott då denna bokstavs bihang fullt tydligt finnes utskrivet skilt för sig, detta icke minst därför, att det kan vara av nytta att i inledning och kommentar få alla de såsom avvikelser betraktade formerna samlade och ordnade; med Pippings läsning hade en mycket stor del av dem bortfallit. — I detta sammanhang bör jag dock erinra om en omständighet, som utgör en icke oviktig instans mot Pippings läsning. Kock har (Sv. akcent I s.139 not 1) påpekat, att istf. æ i fvg. ofta står a, då följande konsonant är r, och senare (Ljudh. I s. 257 f.) synes Kock icke obenägen att sluta sig till den av Olson (Ög. ljudl. s. 21 ff.) framställda meningen, att i fvg. skulle funnits en sporadisk övergång æ > a i vissa ställningar, vilka närmast vore att betrakta som övergång till ett bredare ljud, som ibland återgavs med a. Pipping (Neuphil. Mitt. 1909 s. 179 ff.) har upptagit Kocks och Olsons förklaring av a istf. æ i fvg. och tillfogar, att övergången i fråga inträtt ej blott framför r, utan även framför geminata. Pipping erinrar även om att en sådan likhet mellan a och æ-ljuden i dessa ställningar ännu existerar åtminstone i västgötamålen nära stående dialekter (se Sv. Ldsm. I s. 98). Också på detta sätt förklaras egendomliga former i mängd och — jag kan ej värja mig för intrycket — lyckligare och naturligare än genom antagande av massor med felskrivningar och felläsningar. Och slutligen vinnes genom detta antagande en stor fördel: Beckman har (ANF XXXII s. 49 ff.) påpekat det egendomliga i att ändelsens normalvokal i Vg I är æ, medan de avgjort flesta västgötska folkmål nu ha ändelsevokalen a, och söker en förklaring därtill i det starka danska inflytandet i Västergötland under medeltiden. Denna förklaring förefaller mig mycket litet tilltalande, men desto naturligare synes det, att a och æ i ställning framför r förväxlats just i svagtonig ställning, desto lättare som svarabhaktivokalen fortfarande i vg. folkmål är ett æ-ljud; måhända har även inflytande från danskan eller fda. skrifter medverkat. Till antagandet, att någon del av r-tecknet här skulle vållat, att æ står i stället för a, ger skriften, så vitt jag kunnat finna, mycket sällan anledning (jfr Pipping SNF VII. 1 s. 100). Märkvärdigt vore ock, att om med Pipping ar i ändelsen vore att utläsa som ær eller omvänt, en tydlig strävan att i vissa fall införa a, i andra att införa æ i ändelsen kan skönjas (se SNF IX.2 s. 9 ff.). Slutligen vore en konsekvens av en sådan förklaring, att a istf. æ oftare borde förekomma framför r än t. ex. i absolut slutljud, något, som icke är fallet.

Uppdelning av ord på två rader har framkallat en del egendomliga skrivformer. Tidigare (s. XI) har redan anförts, att naam, gaarsz börja ny rad med den senare vokalen, vilket kan ha bidragit till den ovanliga beteckningen av vokallängd genom dubbelskrivning (jfr nedan). Denna orsak har säkert varit vållande till hæn/hænꝺær 13r 1n—13v 1 (23: 6) och vnꝺæ/an 29v 4—3n (51: 5) och m mæþ 20v 4–3n (36: 3), troligen även till konog/ge 2v 9—8n (5: 5), jfr dock komm. Mycket sannolikt är, att takkær 16v 3n (29: 11) som Pipping tänkt sig (Gutal. s. XXXIV) och lagkklandæt 39v 7 (66: 19) i förlagan varit delade på två rader, vilket föranlett dubbelskrivningen av k.

Bristande utrymme har ej blott, som ovan nämndes, framkallat sällsynta sammanskrivningar, utan har även varit vållande till att bokstäver uteslutits. Detta är säkert fallet i top/ 26v 3n (86: 1) och sannolikt även i ꝺagor/ 39v 4 (66: 17), ehuru även grammatiska förklaringar givas.

Den nedan följande redogörelsen upptager de ändringar, som vidtagits i texten i syfte att göra dess form enhetlig. Då en ändring anföres, angives inom parentes antalet belägg för den form som införts, eller den regel, enligt vilken ändringen skett. Blott i enstaka fall har jag ansett nödigt att även anföra de belägg, som styrka regeln. Avvikelserna däremot anföras fullständigt, såvida de icke allaredan finnas förtecknade i något lätt tillgängligt arbete eller uppträda i stor mängd. Också uppenbara felskrivningar hava antecknats, även då de närmare behandlas i kommentaren. Större ändringar, t. ex. sådana, som omnämnas ovan (sid. V), upptagas ej, utan omnämnas i kommentaren.^[6]

Vokalerna i starktoniga stavelser. Bokstaven a ersättes med 1) æ i följande ord: arvingi 10: 4; [fyr]an 54: 26 (8 æ); brunnæ 3ppi 28: 14 (2 e jfr följ. sida); baræ inf. 12: 10, 39: 14 (24 æ); bapi... oc 7:9, bape 34: 11 (4 æ); drape'r 3spi 13: 2 (27 æ), fornamix 63: 15 (4 æ); fralle asf 34: 7 (2 æ, jfr följ.); fralfgiuæ as 19: 22 (8 æ); fa ns 30: 2 (17 æ); granni 7 ggr (10 æ); garæ inf. 42: 9, 56: 8 (28 a); garpi ds 64: 10 (9 æ); hanni dsf 34: 2, 34: 8, 34: 16 (8 æ); hande ds 50: 7, handi 54: 4 (4 æ); hand'r ap 14: 9, hanpær 54: 7 (7 æ); halldær adv. 67: 9 (9 æ); haræð 69: 4, 69: 5, hared 69: 4, haræp 69: 5, haraz 59: 8, haræp 21: 1, 22: 9 (32 æ); kuapær 3spi 55: 16, kuaper 5: 15 (4 æ); kannir 3spi 59: 1 (4 æ); [lagh]male 49: 9 (12 æ, övr. 3 mæli); lagiæ inf. 33: 21 (9 æ); laggær 3spi 44: 5 (7 æ); laggi 3spk 41: 17 (3 æ); markær ap 9 ggr (11 æ; jfr KB s. XXXIX); man np (27 æ); mali 3ppk 6: 20 (1 æ 26: 19); i malli adv. 31: 7 (26 æ); map 12: 14 10 ggr (87 æ); nekuapum 41: 6; namd 27: 21 (11 æ); namni 11: 12, 12: 12 (2 æ); namnæ 55: 17 (11 æ), napær ap 60: 16; rantær ptc nsm (4 æ); fiunattingær 15 ggr (14 æ); -fkammæ 54: 15 (æ 54: 15, jfr komm.); fvariæ 12: 10 (19 æ), fattu 3sii 67: 13 (1 æ); fax 61: 16, 62: 6, 62: 9, 63: 18, 65: 15 (7 e); faxtan- 17 ggr (8 a); tuanni 15: 7, 43: 4, 43: 4, 47: 16, tvanni 34: 14, tvannum 36: 9 (16 æ); tals 3spip 34: 13 (æ inf. 34: 13); vkuapins orp 38: 11, 38: 13, 38: 20, 38: 21 (4 æ); valtran 64: 3 (æ 64: 2); vark 23: 3, 39: 25 (22 e saml.); variæ 42: 12, 65: 21 (24 æ); uari 3spk 63: 9 (12 æ); variændi 67:9 (æ se de föregående); varæ inf. 9 ggr (26 æ, om KB se nedan); ar 3spi 28: 14, 45: 3, 61: 11 (263 æ); aru 3ppi 10: 8, 31: 3, 38: 18 (51 æ); vralfſviliæ] ds 12: 14 (e 38: 24, jfr adj. 66: 21); varp ns 5: 13 (4 æ); varpær 3spi 3: 5, 5: 5, 13: 13, 14: 2, 22: 2, 27: 21, 59: 11, 67: 2, 63: 13, 63: 14, 67: 2 (30 æ): varpær nsm 59: 5, 53: 14 (5 æ); vapia gp 44: 19, vapium 45: 4 (2 æ dp); allær konj. 49 ggr (103 æ); altir 3spi 58: 22 (5 æ); an konj. kond. 20: 14, 29: 6, 50: 15, 59: 9 (69 æ); an konj. komp. 54: 26 (28 æ); anſkær 28: 20 (3 æ); aptir prp. 58: 23 (13 æ); ar pr. rel. 46: 7, 57: 6, 58: 1, 60: 1 (121 æ); arfpær gs 24: 6 (æ 42: 19); atæpen asm 13: 1 (25 æ); prals 21: 10, pral 15: 16 (17 æ); pranni 9 ggr (19 æ); pan pr dem. determ. nsm 31:1 (30 a); pat nsn 5: 4, 30: 2 (81 æ); pan asm 31: 13 (11 æ); pat asn 9: 18, 11:7 (30 æ); panni nsm 60: 7 (4 æ), pattæ nsn 61: 4, 67:1 (8 æ); paffi apn 32: 22 (jfr föreg.); par adv. 31: 8, 34: 3 (37 æ), par ds 17: 10 (8 æ).

2) e i följande ord: aghæ inf. 29: 15, 48: 18 (7 e), aghu 3ppi 30: 10, 30: 13 (14 e), aghu as 65: 3 (2 e). 3) i i ordet akki 12: 19 (17 i); 4) o i ordet parf 3spi 20: 2 (1 o). I övriga fall kvarstår a. Beträffande hskr:s e är att observera, att det stora fler- talet e i stamstavelser uppträder i KB, varför det blivit nöd- vändigt att skilja åt redogörelserna för normaliseringen i KB och LmB. Bland de fall, i vilka e ersättes med a, upptagas i det följande sålunda alls ej de e-former, som finnas i KB, och i det inom parentes angivna antalet former med æ äro beläggen i KB ej heller medräknade. Redogörelsen för dessa e-former i KB följer nedan sid. XXXIX, XLI tillsamman med övriga drag utmärkande för denna balk. Bokstaven e ersättes med 1) æ i följande ord: [halds]bend 10: 11 (4 e sml.), [øl] benk 24: 1; beræ inf. 12: 9, 46: 7 (24 æ); efftu dsf 26: 11 (jfr æptir 15 ggr); ellær konj. 13: 5, 35: 5 (95 æ); en konj. komp. 45: 16 (24 æ); en konj. disj. 54: 16, 55: 18 (7 e), en konj. kond. 11 ggr (58 æ); pa en konj. 26: 1 (æ 63: 12); eng as 64: 5 (11 æ); eftyr[mælæ] 10: 4 (2 a, jfr 13 æptir); eptilmælændi] 22: 13 (3 æ, jfr 13 æplir), eptir prp, adv. 11: 4, 14: 13, 26: 20 (13 a, jfr sms. 5); er pr. rel. 28: 7 (119 æ); er 3spi 7 ggr (247 e); herft sup. 45: 11 (æ 45: 11 jte 2 besl. ord); fek 3sii 68: 8 (3 æ): fem 18: 17 (6 a); [til]gef 32: 6 (sml. 19 æ); gek 66: 10 (1 æ); [firi]ger 3spi 29: 6 (3spi 7 e jte 28 inf.); [frip]gerpi ds 63: 10 (8 æ sml.); hestær ns 64: 2 (10 æ); [æt]ledde 3sii 31: 20, 31: 21, 31: 22, 31: 22, ptc nsm læt]leper 31: 1n (atlæddan 12: 2); lendum dsm 44: 16 (3 æ); [Ima]lenſkæn 13: 5 (9 a); letæ inf. 20: 16 (æ inf. 41, övr. former 7 ggr); mep 11: 6, 22: 3, 23: 5, 36: 17, 48: 20, 64: 10 (86 æ); neft adv. 18: 2 (9 æ adv. jte 5 adj.); ret[lofæ] gp 36: 12 (æ i sms. 5, övr. 18); fex 8 ggr (7 a); fertan(-) 10 ggr (8 æ); ſleper 3spi 59: 8 (3spi 2 a, jte inf. 1); tender ap 18: 9; tveggiæ 34: 13, 39: 20 (17 æ); tvenni 16: 4, 20: 18, 22: 3, 56: 1 (17 æ); verper nsm 59: 3 (3 a); verpær 3spi 33: 22 (3spi 27 ggr, jte 27 inf.), vrez[uilia] 38: 24 (1 æ, 1 a); pen pron. dem. det. nsm 6 ggr (30 æ), pet pr. dem. det. nsn 51: 5, 54: 21, 56: 2 (80 e); pes pr. dem. det. gsm 25: 10, 51: 7 (6 a); pet pr. dem. det. asn 57: 13, 58: 18 (27 æ); pen pr. det. rel. 34: 8, 52: 8, 58: 5, 59: 7 (8 æ); pen Inledning. XVII art. nsm 26: 10 (2 æ); pennæ asm 59: 2 (2 æ jte övr. 25); per ds 12: 11 (8 æ); per adv. 8 ggr (37 e); prel 13: 2, 18: 21 (17 a); prenni 38: 1, 38: 17, 47: 8 (19 æ); prettan 13:6 (jfr prættandi 3: 16). 2) i i orden prem dat. 13: 16, 14: 9 (14 i), eki 21: 21 (17 i); 3) o i ordet moperfapur 35:7 (6 mopor-); 4) ei i egh 29: 2, 29: 4, 29: 8, eghi 31: 6, 65: 8 (216 ei). I övriga fall kvarstår e. Bokstaven e' ersättes i LmB med: 1) e i orden e'p 39: 7 (46 e); ve'tir 3spi 18: 21 (7 e); pe'rri dsf 22: 15 s e). 2) æ i alla övriga fall (18 ggr). Fullständig exempelsam- ling hos Noreen (ANF VIII s. 176 ff.). Bokstaven i ersättes med 1) y i följande ord: brity 29: 14 (7 y), fillir np 4: 17 (1 v), fins 3spip 55: 12 (3 y 3spip, övr. 7), fkildir np 22: 5 (3 y ap), [iamn]ſkildir npm 11: 20 (1 y npm, jte övr. 11), fkirfkutæ inf. 55: 4, 55: 14 (3 y jte fkyrfkute vittni 1 gg), [kot]ſtikki 24: 1, tilptær[epe] 34: 10 (73 y), vnit pte nsf 52: 16 (jfr nyti 40: 3); tiu 4: 3, 4: 4, (-)tiundi 4: 7, 9: 8, -tiundæ 4: 4, 4: 5 (7 y); 2) æ i orden brinder 3: 15, fik 3sii 5: 6, 39: 25 (3 æ), gik 3sii 56: 8 (1 æ), ingin nsm 31: 22 (5 æ), inglinff gsm 28: 8, inge asf 48: 2 (1 a), [annæt]tuigiæ 58: 5 (1 a, jfr simplex 17 ggr w), rinnæ inf. 45: 18 (rændar 3spi 3 ggr); 3) ei i ordet igh 3: 11, 16: 10 (216 ei); 4) u i ordet lica inf. 26: 7. I övriga ord kvarstår i. Bokstaven o ersättes med 1) ui orden hogf 53; 14 (4 u); hoggar 3spi 23: 12 (20 u); hon nsf (35 u); hofpreo 55; 8 (5 u jte hus); fcolu 3ppi 33: 12 (59 u); (-)fon nas 27: 1, 32: 18, 35: 5, 35: 8 (18 nas u). 2) ø i följande ord: bonder up 4: 14, 37: 12 (6 np o); bote 3spk 18: 20, 19: 6, 64: 2 (61 spk ø, övr. 43); broprung 35: 6 (2 o, jte fem. 1 gg); domæ inf. 47: 9 (25 ø inf., jte övr. 3); dor 3spi 28: 12 (25 ø); copt sup. 45: 11 (2 sup. o, övr. 26); lopær 3spi 24: 3 (5 ø jte subst. 1); [ret]lole 36: 12 (3 ø i besl. ord); mopærni 25: 5 (3 ø): odmarkær 9: 9 (jfr adj. ope 52: 2); ora 7: 7, 12: 21, 14: 9, 18: 15, 18: 17, 44: 8 (63 ø); ortogh 8: 3 (15 o i simpl.); ore- [byrp] 48: 1 (ø i orle 61: 8); fokie inf. 40: 18, 47: 10 (11 inf. o jte övr. 7); [ſak]ſokiæ 35: 23, [ſak]ſolæ 12: 20 (10 ø jte vb 1); [v]ſoktu pte dsn 38: 1 (ø i sml. vb. 18).

I övriga ord kvarstår o.

Bokstäverna u, v (som vokaler) ersättas med

1. o i följande fall: hull napn 10: 16, 11: 17, 12: 10, 34: 14 (24 o sml); kumbær 3spi (14 o, jte övr. 13); kumæ 3ppi 35: 20, 64: 11 (3 o jte 24 övr.); kumi 3ppk 58: 1 (27 o i övr.); kum 3sii 10: 14, 10: 16, 19: 4, 56: 2 (5 o, jte 22 övr.); ꝺaghurþi 11: 10 (jfr 2 natorþ).
2. y i följande fall: ſkulꝺ subst. 6 ggr (9 y); ſvn 3spi 35: 21 (y 61: 16, jte övr. 9); ſvni ds 30: 19 (jfr y np 30: 21); þru nn 54: 16 (4 y); þu 55: 23, 58: 17 (10 y).
3. io i ſculꝺ 23: 8.
4. v, u kvarstår i övriga fall; om användningen av dessa typer se ovan s. IX.

Bokstaven y ersättes med

1. e i ordet þy npn dem. det. (adj.) 11: 4, 54: 15 (3 e).
2. i i följande ord: bykkiu[huwlp] 38:4; byflkuper 8:15, 4: 3, 4: 10, 4: 11, 4: 14, 29: 3, 35: 10 (26 i); bypie 17: 8, 32: 18 (13 i); fyri prp. 16:19 (238 i); gypte 7 ger (18 i sml.); gyuce inf. 4: 3, 9: 4 (9 i inf., övr. 25); fygie inf. 3:10 (4 inf. i jte övr. 27); flyter 3spi 28:4 (9 i, övr. 5); /ypan adv. 39:16, 62:1 (41 i, 6 prp).
3. u i ordet fyna arf 24:15 (4 u i funaborn, -dotter, -fun).
4. ø i ordet lyti ap 27:10 (9 s ap, 3 np).
5. iu i följande ord: bype inf. 43:15 (10 iu, yu); [kyter 3spi 23:10 (2 iu): pyft 14:11 (4 iu).

y i övriga ord kvarstår.

Bokstaven æ ersättes med

1. a i följande ord: bænæ 10: 9, 16: 1, 16: 22 (27 a sml.); bæþi nn 29: 13, 33: 3 (8 a), bæþi[n] an 23: 12, 62: 3 (jfr föreg.); [iamlangæ]ꝺægh as 27: 12 (5 a as, övr. 30); [-]ꝺæghi ds 27: 16, 62: 5 (3 a); [en]ꝺæghe ds 21: 5 (7 a); fræ prp 25: 12, 33: 23 (13 a prp, 3 abs); fæ inf. 16: 1 (11 a inf); fær 3spi 16: 16, 25: 31 (48 a 3spi); fæſſ 3ppip 60: 2 (3spip faſ 53: 3); fælꝺær (av fallæ) 3spi 16: 20 (7 æ spi, 13 spip); [for]fæll 36: 5 (9 a); [guþ]fæþur as 3: 6 (36 a sml); gængæ inf. 59: 1 (32 a inf.); (-)gærþær nas 9: 14, 45: 21 (16 a, 7 gs); (-)gærþ(i) obl. 4: 12, 4: 13, 9: 14, 40: 16 (10 a ds); [mun]gætſ gs 35: 16 (a 35: 17); huærn 11: 14, hvænn 11: 5 asm (5 a), huæria 11: 4, huærriæ 26: 21 asf (2 a), hwært nsn 70: 9 (1 a); hværti [—ællær] 41: 16 (5 a); hvæt [hælꝺær—ællær] 40: 5 (8 a); hæn nsm 28: 8, 38: 5 (308 a nsm); kuær 11: 11 (a 32: 5, sms. 3); kællær spi 57: 5 (55 a sml.); mæ 3spi 30: 2, 39: 5, 48: 8, 50: 16 (41 a); lægh 26: 15, 36: 19, 37: 2, 39: 7, 41: 6 (37 a sml.); læg[mæli] 26: 16, 26: 19, 47: 15 (8 a, övr. sms. 14); læg[biuþæ] 44: 1 (a 44: 3, övr. sms. 21); læghæ adj. 20: 19, 20: 20 (15 a); lætæ inf. 6 ggr (41 a inf., jfr KB); læti 3spk 11: 14, 43: 14 (4 a); [þingſ]mænnæ 48: 11 (4 a); mæþr ns 26: 18 (20 a); næ inf. (a 3ppi 29: 4, sup. 14: 4); nætorþ 66: 16 (2 a, övr. sms. 2); ſkæþæ as 41: 3 (12 a); ſtænꝺær 3spi 47: 6 (6 a, övr. 12); ſvæ 43: 2 (117 a); ſækær nsm 7: 14 (13 a, 1 sms); ſænꝺær nsm 11: 1, 17: 13, 17: 17 (12 a): ſæmæn adv. 14: 8 (6 a, pron. 4, sms. 3); (-)ſær 7 ggr (21 a, sms 3); ſærghæþær nsm 19: 3 (6 a); ſæræ[malum] 17: 1 (a 17: 16, övr. sms. 2); tvæ am 21: 12, 21: 14, 32: 16, 69: 10 (21 a); tækær 3spi 29: 14 (45 a spi); vrækæ inf. 36: 14, 3ppk 9: 17 (a inf. 2 ggr, 3spi 2 ggr); værþir pte. npm 16: 12 (5 a ptc); værþæ inf. 5: 8, 27: 14, 42: 7, 60: 16 (11 a inf.); værþær 3spi 11: 11, 42: 10; værþæþi 3sii 42: 18 (a 42: 16); væræ inf. 4: 10 (2 a); vær 3sii 68: 9 (22 a); vært 2sii 12: 13 (22 sii a); afvæxt 29: 17 (avaxt 29: 15); væþæ[-] 18: 13, 19: 9, 19: 16 (12 a); æ prp 31: 10 (159 a prp, 19 adv.); ællir npm 33: 7 (21 a npm); [-]ærf as 25: 11, 26: 16, 29: 4, ærvi ds 24: 16, 24: 18, 25: 4 (27 a sml.); ærvær np 27: 10 (45 a sml.); þæ det. rel. asf 40: 11 (a 12: 15, jfr pr. dem. det. 3 ggr); þæ adv. 39: 13, 54: 21 (335 a).
2. e i följande ord: hætæ 3ppi 11: 13 (12 e sml.); læꝺæ inf. 53: 17 (3 e inf., 7 spi); mæræ asn 6: 10, 8: 3 (16 e); vræſ[viliæ] ds 17: 18 (e 38: 24, adj. 66: 21); væt 3spi 17: 13 (2 e); vætir 3spi 19: 12 (e spi 39: 13, inf. 3, sii 2, sms 2); æghu 15 ggr (14 e, jfr följ.); æghæ inf. 16: 4, 26: 21, 29: 17, 39: 8, 49: 17 (8 e); ægæ 33: 22; æghu 3ppi 14 ggr (15 æ, jfr inf.); æghi 16: 2 1spk (jfr inf. o. 3ppi); æn nsm 58: 14 (7 e); æn[ꝺaghi] 10: 12, 10: 13, 12: 9 (13 e); (-)æng 49: 2, 52: 7, 52: 16, (1 e, 1 ei, 1 e’); [iorþ]æghænꝺi 49: 4 (2 e ptc. pr. jfr ovan); [forr]æþe ds 55: 21 (e 56: 1, jfr eþe 46); þær dem. det. npm 6 ggr (51 e); þær dem. det. (subst.) npn 45: 13, 66: 9 (21 e); þæm dem. det. dsm 26: 16 (18 e); þærræ dem. det. gp 16: 4, 28: 15 (27 e); þæm dem. det. dp 58: 1 (18 e); þæm dem. det. apm 7: 19 (7 e).
3. i i ordet ſæghiæ inf. 6: 19, 3ppi 11: 8 (4 i inf, 19ppi, övr. 8).
4. o i ordet [nat]værþi ds 11: 10 (3 -orþ as).
5. y i ordet ſkær[ſkutæ vittni] 20: 16 (4 y).
6. ø i ordet mæþærni 26: 4, 27: 7 (3 ø).

I övriga ord kvarstår æ.

Bokstaven ø ersättes med

1. o i orden bø 30: 5 (65 o); (-)bøt as 11: 15, 19: 13 (10 o); løtær ns 45: 15 (1 o); -løt ds 33: 23 (4 o); -løt as 45: 16 (14 o); møtæ ds 14: 14 (6 o sml.); ør prp 23: 12 (16 o); øxæ as 41: 9 (3 o).
2. æ i orden gøræ inf. 20: 13, 31: 13, 58: 7 (28 æ); gør 3spi 41: 2 (7 æ), gøræ 3ppi 8: 2, 58: 6 (1 æ); gøræs 3ppip 10: 12.
3. io i ordet gørt sup. 30: 19 (6 io sup.).
4. y i ordet før adv. komp. 7: 16, 51: 11 (9 y).

I övriga fall kvarstår ø.

Vid normaliseringen av diftonger tages icke hänsyn till om i, y hör till samnord. diftong eller är palatal inskott.

Diftongerna ia, ya, iæ, yæ ersättas med

1. æ i orden giaræ inf. 39: 24, 40: 6; giæræ inf. 39: 14 (28 æ); gyærs 3spip 24: 3 (9 æ spi); [ſiunættingſ]gyarþ 20: 4 (4 æ); giæſini 69: 11, 69: 13; giatær 3spi 21: 3 (3 æ); kiægglu 58: 4; [ſan]kiænꝺi 59: 6 (10 æ): kiæpſir ns 33: 16; ſiax 10: 14, 19: 14, 21: 10 (7 æ); ſkiær 3spi 23: 12 (æ 9: 13).
2. ia (se Pippings statistik SNF VII.1, s. 14 ff.) då
   1. a är långt, 2 belägg;
   2. diftongen står i uddljud, 76 belägg. Avvikelser äro iæk 59: 3; iæc 20: 4 (53 ia);
   3. diftongen följes av ng 2 belägg, ld 35 belägg, rþ 6 belägg (avvikelser: fiærþæ 42: 2; 2 ia), kakuminalt l 15 belägg (avvikelser ſtiælæ 3ppi 53: 7; iæ inf. 53: 8); ſkiælæ[tak] 57: 12;
3. iæ i övriga fall; avvikelser i byargh 64: 18, byarkæ[hæræþ] 70: 5; ſtial 3spi 41: 3, 54: 3 (2 iæ).

Diftongen ie ersättes med

1. æ i orden [hinꝺræꝺax]gief 32: 9 (19 æ sml.); gieræ inf. 58: 23 (28 æ); giers 3spip 58: 5 (9 æ); ſkiept pte. apn 60: 22;
2. iæ i ordet ſpier 20: 2 jfr C-S (ſpiær 17: 6).

Diftongerna io, yo ersättas med

1. ia i ordet iorþ[eghænꝺi] 49: 4 (2 ia);
2. yo då föregående konsonant utgöres av nasal eller likvida (Pipping SNF VII.1, s. 26 ff.) 2 belägg, avvikelse miolk 60: 4 (yo 56: 11);
3. ø i [firi]giort ptc 23: 6, 23: 8 (3 ø);
4. io i övriga fall.

Diftongerna iu, yu ersättas med

1. i i ordet kiurkiæ 21: 17, 49: 9, 53: 16 (5 i i LmB; jfr KB nedan).
2. y i orden myulnæ 51: 8, 52: 5, 52: 16 (12 y); ſkiulꝺær 31: 15, 34: 15 (12 y sml.);
3. yu då föregående konsonant är nasal eller likvida (Pipping loc. cit.) 6 belägg, avvikelse niutæ 67: 7 (yu 25: 10).
4. iu övriga fall.

Diftongen iø ersättes alltid med

ø: giørt ptc nsn 34: 3, giøt ptc nsn 7: 3 (7 ø); [væſtræ]giøtlandi 68: 2 (5 ø sml.).

Diftongen ei ersättes med

e i orden eighæ inf. 57: 6 (7 e); eigh asn 23: 8; eighit asn 54: 24, 59: 17 (jfr eghæ); eing 52: 10 (e 48: 20); eit asn 30: 10 (e nsn 6 jte övr.); þeir dem. det. npm 18: 16 (51 e).

I övriga fall kvarstår ei.

Diftongen æi ersättes med

1. e i orden væittar 3spi 14: 17 (e 3spi 39: 13, inf. 3, sii 2), sms 2); æit nsn 15: 17 (6 e jte övr.); om blæiur : bleo se s. XXVI.
2. ei i ordet æigh 7: 18 (216 ei).

Beträffande vokalerna i svagtoniga stavelser visar sig i en del fall en mycket skarp skillnad mellan KB och LmB. De följande uppgifterna avse hela lagtexten, så vida ej annorlunda uttryckligen säges.

Bokstaven a i svagtoniga stavelser ersättes med

1. e i orden flerra af 61: 11; bøta 15: 13, 42: 18; botæ 3spk 18: 20.
2. i i ordet væittar 3spi 14: 17.
3. æ i alla övriga fall, också i diftongen ia (om KB nedan sid. XXXIX), såsom av Pippings statistik (ANF XXVII s. 289 f.) framgår. Vanligast är æ, då föregående stavelse innehåller u, æ, ø (85.5 %), vanligast är a, då föregående stavelse innehåller a (c:a 27 %). Efter e är dock a ungefär lika vanligt, men om gruppen med e omedelbart framför a avskiljes, står a efter e blott i c:a 19 %. I överensstämmelse med det anförda har jag, med det nedan nämnda undantaget, (s. XXV) genomgående infört æ istf. a.^[7]

Vokalen e i svagtoniga stavelser är ofta tecknad æ, vilket torde ha samma ljudvärde (jfr dock nedan not 3), varför æ och e behandlas tillsamman, då de motsvara samnordiskt i. Växlingen i : e (æ) är beroende på vokalharmoni. Följande regel gäller i LmB (Pipping SNF III.10 s. 4 ff.): e (æ) står i öppen stavelse efter e, o, ø, i sluten stavelse blott efter o. Undantagen från den förra delen av regeln utgöra efter e 15 %, efter o 13.7 %, efter ø 17.1 %, från den senare 21 %. I sluten stavelse förekommer e (æ) efter e 13 ggr (28 %), efter ø 6 ggr (26 %). Fullständiga exempelsamlingar^[8] hos Pipping loc. cit. I samtliga avvikelser från reglerna har jag infört e.^[9]

Ytterligare förekommer e (æ) i 47 fall efter annan vokal än e, o, ø. Såsom Pipping (SNF III.10, s. 2 ff.) visat, överensstämmer bruket av e (æ) i 44 av dessa fall med reglerna för ofullständig vokalbalans. Samtliga belägg antecknade av Pipping (loc. cit.).^[10] Restfallen äro gipftær 3spi 29: 16, ſiuker npm 28: 10; mæræ as 38: 15^[11]; osäkert är, om æ i de av Pipping ej upptagna liuær 3spi 29: 12, ſighær 3spi 69: 2 motsvarar samn. i. Då vokalharmonien är den härskande principen har jag i alla dessa ord infört i. — Till följd av att efter ø i sluten ştavelse står i, i öppen e, måste vid normaliseringen av køpe 3spi 43: 20, nøte 3spi 23: 11, e utbytas mot i, alltså køpir, nøtir.

Slutligen förekommer e flere gånger istf. æ fsv. a. Dessa fall äro följande: annøþogher gsf 34: 11, beþez inf. 54: 13, ꝺøþen asm 28: 17, æller 13: 5, æller 31: 8, fæþerni 11: 22, 12: 16, hete 3ppi 38: 24, grinꝺer gs 59: 18, gære inf. 10: 6, marker gs 43: 12, møtes 3ppi 19: 6, ſiþen adv. 6 ggr, ſiþen konj. 48: 13, ſkylꝺeſti nsm 28: 20, ſkylꝺeſtær nsm 27: 22, ſtuþer gs 46: 8, vten prp 37: 10, værþe inf. (= varþæ) 60: 16, ører np 21: 10.

I stället för iæ står e i ſakſøchenꝺen 7: 15.

Bokstaven e’ ersättes med

1. e i orden bonꝺe’ 26: 1, broþe’r 24: 9, eþe’ 19: 20, kloſtre’ 27: 11, moꝺe’r 31: 4, þore’ 3spk 20: 8 folke’ 8: 12 (jfr ovan om växlingen i : e).
2. æ i orden gange’ inf. 45: 8, gillꝺe’n asm 50: 5, iamnaþe’r gs 20: 1, kaſte’r 3spi 47: 7 (jfr om a : æ föreg. sida. Exempelsamling hos Noreen (ANF VIII s. 176 ff.).

Bokstaven i ersättes med

• e då de ovan angivna reglerna för vokalharmonien så fordra.

I övriga ord kvarstår i.

Växlingen o : u i svagt accentuerade stavelser beror på vokalharmoni, både i KB och LmB. I motsats till förhållandet vid e : i göres här ej skillnad mellan vokalens ställning i öppen eller sluten stavelse.^[12] Vokalen o står efter o 23 ggr (93 %), efter ø 52 ggr (83 %), efter e 23 ggr (62 %). Regeln är således, att efter e, o, ø står i oaccentuerad stavelse o, och i överensstämmelse härmed har jag i avvikelserna infört denna vokal. Fullständig materialsamling har jag lämnat i SNF IX.2, s. 5 ff.

I orden mylnohiul 16:16 och agho 30: 10 kan o anses bero på spår av ofullständig vokalbalans (Pipping SNF III.2, s. 2 ff.). Restfallen ur denna synpunkt äro biſcopær 29: 3, 33: 4, ſyſtor 24: 12, ꝺaghor(þ) 66: 17, nathorþ 11: 14, 66: 16. I de 4 första orden bör i överensstämmelse med vokalharmonien stå u; då det är osäkert, om o i de båda sista är svagtonigt, har jag i dem bibehållit o, som är i majoritet. Det av Pipping icke upptagna brøþrvngor np 35: 4 är blott delvis avvikelse från regeln, ty då i detta ord, likasom i de tre formerna av brøþrungær, u bör ersättas med o, blir den sista vokalen korrekt.

Ändring av o till æ förekommer blott i ortogho gp 61: 12.

I förstavelsen o-, v- gäller vokalharmoni icke. Vanligen står v- (42 ggr). Avvikelserna äro olouænꝺis 46: 18, 61: 7, 61: 10 (2 v-), oſkapæþær 60:23, otambær 67:4, i vilka v- införts.

Växlingen -om : -um skiljer sig från den föregående, så till vida som en bestämd majoritet endast delvis visar sig (se fullständiga exempelsamlingar hos Sjöros SNF IX, s. 7 ff.). Också här framträder visserligen vokalharmoni, i det att -om förekommer blott efter e, o, ø (23 -om, mot 27 -um). Efter e uppträder -om blott 1 gg (enom 38:11), medan -um finnes 5 ggr. Det torde icke vara oberättigat, att på grund härav i den norm. texten genomgående införa -um efter e, vilket i viss mån stödes av att u efter e förekommer i 38 %. Efter o står -om 9 ggr, -um 10, efter ø står -om 13 ggr, -um 12. Någon majoritet vinnes sålunda ej^[13], och jag har därför vid normaliseringen låtit växlingen u : o efter o, ø fälla utslaget dvs. genomfört -om efter dessa vokaler.

Svagt accentuerat u ersättes med

1. o i överensstämmelse med den ovan angivna vokalharmoniregeln.
2. æ i ordet annut asn 62: 12.

I övriga ord kvarstår u.

Svagt accentuerat y ersättes med 1) i i orden brity 29: 14, eftyr[mæle] 10: 14, ytyr 3spi 19: 8, ængyn nsm 48: 2; 2) iu i kyrky 5: 5, kiurky 53: 16. Beträffande återgivandet av æ är att observera det, som ovan sagts om a e. Ehuru e icke i alla ställningar är i majoritet (se sid. XXII not 3), torde det dock vara försiktigast, att överallt, där e motsvarar samnordiskt i, vilket enligt vokal- harmoniens fordringar övergått till e, införa denna bokstav. Detsamma har skett med otæ ds 14: 14 (= mote) och oræ as 18: 5 (= øre), vilka Pipping avsiktligt utelämnat ur statistiken. I övrigt är att märka det, som tidigare sagts om a : æ. I den norm. texten ersättes æ med a då den omedelbart föregående vokalen är e. I denna ställning står a 17 ggr, aæ blott 7 ggr eller, om e' medräknas, 8 ggr. De ord, i vilka a sålunda införes istf. æ äro: feærfølengh 39: 13, huſpreæ 28: 3, 30: 11, a lee 25: 8, fveer 36: 14, preær 62: 8, 65: 14; (se Sjöros SNF IX.2, s. 10, där fullständiga exempel- samlingar finnas, och nedan s. XXVII not). I övriga fall kvarstår e. Bokstaven ø förekommer i orden vangømſlo 41: 10, 41: 12, løløm 44: 1, ørtøghr 11: 19, fyftor børn 24: 12. Måhända tyda de tre förstnämnda formerna (och liknande i andra fvg. skrif- ter) såsom Pipping vill (SNF VII.1, s. 48 ff.) på en vokal- harmonisk övergång o> ø i svagt accentuerad stavelse, före- gången av stavelse, som innelhåller ø.') Mot de i hskr. före- kommande 3 formerna med ø, stå 14 former med bevarat o 2), som jag därför i den norm. texten infört istf. ø. Diftongen ie förekommer i hskr. i ordet flyties infp. 40: 22 och ersättes med læ. Svarabhaktivokal är i LmB e 498 ggr (81.6 %o), som därför genomgående införts. I hskr. förekommer som svara- bhaktivokal a 48 ggr (7.8 %), e 41 ggr (6,7 %0), i 6 ggr (0,9 %o). ') Som Pipping anmärker, är ørtvghr ej beviskraftigt, då det senare mot vara au i fgotl. ertaug. 2) I Pippings exempelsanmling (loe. cit. s. 48) saknas dopom 17: 4. Fullständig förteckning över dessa ävensom de ord, i vilka svarabhaktivokal saknas, finnes hos Sjöros (SNF IX.2, s. 10 ff.), där dock formerna med e' 11 ggr (1.8 0%) av förbiseende icke upptagits. Dessa äro förtecknade av Noreen (ANF VIII s. 176 ff.). nap 6 ggr (0.9 %) har jag genomfört i detta ord, då æ upp- träder blott 4 ggr och e 1 gg. Tilläggas kan ännu, att den enda gång ordet förekommer i KB (7: 8), är o svarabhaktivokal. Vid sökandet av en regel för normaliseringen av hiatus- förbindels er bör skillnad göras mellan KB, MFB och LR-ÞI. För MFB gäller som regel, att kontraktion icke ägt rum. Avvikelserna äro: bo inf. 27: 6, 34: 17, 36: 7 (boæ 3, boa 1 gg), bo 3ppi 30: 4 (bow 2 ggr), bror ap 49: 19, by gp 16: 3 (bya 1, bya 1 gg), dy ns 64: 18 (@yi 1 gg), dy as 46: 16, fa 3spk 20: 2, 40: 16, fly inf. 17: 4 (flya 1, flyiæ 1, flyia 3 ggr), fær gs 48: 18 (fear 3, feær 1, fre'r 1 gg), fæ gp 32: 19, fat pte 64: 3, sup. 25: 10 (lait ptc 2 ggr), fe inf. 16: 8, 49: 12 (fea 3, leæ 1, feiæ 1 gg); sma 17. Till de ovan inom parentes anförda 26 beläggen med bevarad hiatus kunna fogas följande: boe ns 2, boa as, boe 3spk, bye ap, dyæ ds, hufprea 4, huſpreo 2, nait sup., freær np, troe 3ppi; totalsumman belägg med hiatus utgör sålunda 41, avvikelserna äro 29.2 %o. Må- hända kan hit ännu föras py at 3 ggr (jfr þit i KB). I överens- stämmelse härmed föredrages bleo (2 ggr) framför blæiur 15: 16. I materialsamlingen ovan har jag icke medtagit formerna av prir. Medan nämligen i alla de fall, där samma ord upp- visar både kontraherade former och sadana med bevarad Vokalen o, som blott förekommer i ordet ortoghor hiatusförbindlelse, de senare äro minst lika vanliga, oftast tal- rikare än de förra, visa av ordet þrir nom. fem. 4 och acc. fem. 7 kontraherade, resp. 2 och 4 okontraherade former. Det har därför synts mig riktigast att låta formerna av prir bilda en grupp för sig, då det ju är mycket möjligt, att ordets egenskap av räkneord gett det en annan utveckling än den, som övriga hiatusformer uppvisa. Hultmans regel !) gäller ju obestridligen ') Hultmans regel (Hälsingel. s. 179, not 5), att av ordet prir de kontraherade formerna skulle föredragits, då ordet stod attributivt, gäller icke för VgI. I KB förekonmmer prer 13 ggr blott som attribut, men övriga former saknas, i MFB har attributet 4 ggr denna form, men lyder 5 ggr prea(r), i annan ställning står 8 ggr pre(r), 5 ggr prea(r). I LR-Þl före- attribut, dà också eljes kontraktion 2 ggr och då so i dessa delar är genomförd, bevisa formerna intet. kommer i vissa texter, och det är ju mycket sannolikt, att de talrika kontraherade formerna bero på inflytande från de i proklitisk ställning utvecklade, svagare accentuerade formerna. Måhända har även den i KB genomförda formen þrer bidragit till att denna form i det följande fått så stor frekvens. Ifrågavarande normalformer av þrir bli sålunda i nf þrer 4 ggr (þrear 33: 1, 54: 4); am þrea 4 ggr (þrer 11: 18); af þrer 7 ggr (þreæ 65: 14, þræa 18: 6, þrear 61: 11, þreær 62: 8).^[14]

Konsonanterna. Bokstaven b kvarstår i alla fall.

Bokstaven c ersättes i MFB alltid med

• k (60 ggr); fullständig exempelsamling hos Sjöros SNF VI.4, s. 29 ff.

cc förekommer blott i ordet þangbre’ccu 23: 8, eljes står alltid kk (22 ggr).

Digrafen ch ersättes i LmB, LR, Þl med k; om KB se nedan.

Bokstaven ꝺ ersättes i MFB med

• þ i följande ord: abyrꝺ 16: 8, 56: 4; [alꝺin]uiꝺ 61: 16; aꝺru 10: 4, 17: 4; aꝺræ 11: 2; [annar]ſtaꝺ 15: 5; biuꝺæ 35: 24, 44: 1; biꝺiæ 32: 18; bloꝺ 15: 6; bruꝺ[færþ] 32: 14; buꝺ 51: 5, 53: 18, 57: 17; bygꝺ 47: 10; bygꝺær ptc nsm 49: 6; [fiſki]garꝺi 16: 17; friꝺær 11: 8, 13: 9, 13: 10, 17: 12, 22: 5, 29: 8; -færꝺ 42: 6, fæꝺrærni 11: 17; føꝺis 3spip 29: 13, (-)garꝺi 8 ggr; griꝺ 35: 18; guꝺ 7 ggr; houoꝺ 19: 5; (-)hæræꝺ 12: 21, 50: 2, 50: 2; iorꝺ 8 ggr; laꝺæ 51: 6; læꝺæ 53: 17; liꝺ 63: 18; liꝺum 64: 5; moꝺe’r 31: 4; [mylnu]ſtaꝺ 52: 6, 52: 7; mæꝺ 10 ggr; møꝺærni 11: 17; ræꝺ 3sii 12: 16; ſiꝺæn 62: 1; ſkærꝺær ptc nsm 20: 15; ſtaꝺ 31: 12, 46: 16; viꝺ prp 14 ggr; [vkuaþins]orꝺ 38: 20, 38: 21; værꝺær 3spi 17: 16, 19: 4, 33: 21; værꝺan 13: 16; þriꝺiæ 10: 4, 15: 17, 26: 9; þriꝺiungær 52: 11; þriꝺiungh 22: 6, 35: 20; ꝺræl ns 53: 9; ꝺræll ns 41: 2; ꝺræſkulli 52: 4; þyꝺiſkær 27: 2.

I övriga fall kvarstår ꝺ, jfr dock nedan om d’.

Digrafen ꝺh ersättes i LmB med þ: værꝺhar 11: 11, utgarꝺhum 63: 18.

Digrafen ꝺþ ersättes i LmB med

1. ꝺ i orden finꝺþær 3spi 28: 17; ſkylꝺþinæ 39: 11;
2. þ i ordet iorꝺþær gs 42: 1.

Trigrafen ðꝺh ersättes med ꝺꝺ: ætleꝺꝺhe 3sii 31: 20.

Bokstaven ꝺ’ uppfattar jag såsom ð, ehuru det, som ovan påpekades, är möjligt, att med ’ avsågs, att då svarabhaktivokal icke var utsatt, även beteckna denna. Bokstaven ersättes i MFB med

1. ꝺ i följande ord: bænꝺ’ 15: 7, [haldſ]benꝺ’ 10: 11; frænd’r 26: 20, 27: 14; hænꝺ’r 14: 9, 14: 10; hælꝺ’r (kustod s. 39v.); hunꝺ’r 20: 7; kolꝺ’r 11: 21; lanꝺ’ 57: 13; ſtanꝺ’r 14: 13, 24: 4, 47: 6, 55: 19; ſunꝺ’r 25: 5; vinꝺ’r 47: 10; vgilꝺ’æn 11: 9; væghænꝺ’r 10: 8.
2. þ i alla övriga fall; om KB, CB, Þl se nedan s. XXXIX, LII f.

Bokstaven f ersättes med

1. p i orden aftær adv. 6 ggr; giftæ 5 ggr, toft 9 ggr; tylft 10 ggr; æftir prep. 28: 11; eftyr[mælæ] 10: 4; efstu 26: 11;
2. ſ i orden arffæstu 30: 6; riftir 67: 13.
3. s i ordet arff gs 29: 16.

I övriga ord kvarstår f.; jfr dock om f som tecken för u̯, v sid. XXX f.

Bokstaven g ersättes (jfr Pipping SNF VII.1, s. 29 ff.) med

1. gh
   1. i orden lag np 21: 5; væg ds 53: 22 (gh i slutljud sammanlagt 60 ggr, formerna av eigh icke medräknade);
   2. i orden ægæ 3spk 33: 22; ſigir 38: 11; [tiughu-]ſkiæg 67: 12; [þranniſaxtan]ortogæ 38: 15 (gh intervokaliskt mer än 250 ggr);
   3. i orden ſigiæ 5 ggr; ſygiæ 3: 10; wigyæ 3: 9; þigiænꝺæ 7: 16 (gh mellan vokal och i̯ 25 ggr);
   4. i orden ſargæþi 22: 16; ſargaþær 67: 2 (gh mellan tonande konsonant och vokal 35 ggr);
   5. i ordet fylgiæ 36: 18 (gh mellan konsonant och i̯ 3 ggr);
   6. i ordet eig 85 ggr (eigh 125 ggr);
2. h i ordet guggæ inf. 64: 15;
3. k i orden gonungæ ds 53: 16; gonung as 55: 1; ligwægh 46:17.

Om g framför tonlös konsonant se sid. XXXI.

I övriga fall kvarstår g; jfr dock nedan om kvantitetsbeteckningen.

Digrafen gh ersättes (jfr Pipping SNF VII.1, s. 29 ff.) med g

1. i förbindelserna -ingh, -ungh 10 ggr (-ing -ung mer än 370 ggr);
2. i orden laghmaþær 36: 16, 37: 14, laghmæli 31: 15, 49: 9 (g framför nasal tillhörande annat ord 11 ggr);
3. i orden halataghl 40: 19; [hem]fylghz 30: 19; laghbok 3: 3; laghbøtæ 55: 7; laghꝺøme 49: 18; vuighz 4: 3 (g framför tonande, icke nasal konsonant 10 ggr). Framför u̯ synes dock gh bibehållas att döma av de båda exemplen vighualli 17: 18, vighuælli 12: 14).

I övriga fall kvarstår gh; om gh framför tonlös konsonant se dock nedan s. XXXI.

Bokstaven h (och hh) ersättes med

gh i orden lahum 54: 2, marha apm 44: 7, vihit 6: 8; hvarhhin 19: 8.

I övriga fall kvarstår h.

Bokstaven k i hskr. kvarstår i MFB.

Bokstaven l ersättes med

k i orden ſakſolæ 12: 20; ſakſølæ 18: 21.

I övriga fall kvarstår l.

Bokstaven n ersättes med

h i ordet hæptir 35: 16.

I övriga fall kvarstår n.

Bokstaven q ersättes med

k i alla fall; dessa äro: qualni 10: 6; quels 3: 16; quefæ 4: 11; quighuna 67: 6; quiggrinꝺu 38: 18; quikum 17: 4; quiſt 51: 4; quæꝺ’r 27: 16; quælꝺi 35: 15; quæls 3spip 42: 16 (i motsvarande ställning k 26 ggr).

Bokstaven r i hskr. ersättes med

1. 1) e i ordet ꝺrghiæ 29: 15;
2. 2) t i þær 23: 3, 36: 1;
3. v i ritæ 10: 15.

I övriga fall kvarstår r; om användningen av r, ꝛ se ovan s. IX.

Bokstaven ſ ersättes med

• f i orden aſ prp 14: 17; aſtær 3spi 34: 2; høſþi ds 18: 9; ſa inf. 47: 20; ſylſwat 56: 21.

I övriga fall kvarstår ſ; om användningen av ſ, s se ovan sid. IX om f, s efter dental strax nedan.

Bokstäverna ſ, ſſ, s och z och digraferna ſz, zſ ersättas med

1. z för att beteckna förbindelsen av ſ, s och ett föregående ꝺ, ꝺ’, t, þ, såvida icke ſ hör till en senare sammansättningsled, då ſ användes, t. ex. trolz, men trolſkap;
2. ſſ i intervokalisk ställning för att beteckna långt s-ljud;
3. ſſ i slutljud efter kort vokal för att beteckna långt s-ljud. Ex. laſſ 4 ggr, græſſ gs 67:7. Enda avvikelsen är laſ 65: 15;
4. s i slutet av ord.

I övriga fall kvarstår ſ (jfr dock om x följande sida).

Detta innebär en avvikelse från Collin-Schlyters upplösning av en del förkortningar. C-S läsa t. ex. 29: 19 mans, men 62: 2 manz troligen för att åvägabringa överensstämmelse med utskrivna beteckningar av ifrågavarande förbindelser. En sådan specialnormalisering har jag ansett metodiskt mindre riktig (såvida ej starka skäl föreligga, jfr nedan sid. XXXVII f.), och den är dessutom omöjlig att genomföra, då i flere balkar, t. ex. ÆB, ingen av de förekommande beteckningarna är i given majoritet. Tagas däremot alla balkarna tillsamman, är z avgjort vanligare än var och en av de övriga för sig.

Bokstaven t ersättes med

1. ſ i ordet ærvitøl 15: 17;
2. þ i ordet trænni 51: 2.

I övriga ställningar kvarstår t (jfr dock ovan om t + ſ).

Digrafen th ersättes med

• þ i Thorſten 68: 2.

Om th i övriga fall (förtecknade av mig i Studier tillegn. Tegnér, s. 455 ff.) se nedan sid. XXXIV.

Bruket av bokstäverna v, w och u är undersökt av Pipping (SNF VII.1 s. 36 ff.), som även fullständigt förtecknat samtliga exempel. Att såsom Pipping gör, skilja åt beteckningen av samnordiskt u̯ och b är här icke nödigt, och de talrika reglerna kunna därför i flere fall sammanslås. Att anföra avvikande skrivformer har jag ansett överflödigt, dels emedan de samtliga finnas hos Pipping, dels emedan de genom sin mängd skulle upptaga ett betydande utrymme utan att medföra något avsevärt gagn. Anförda exempel torde belysa reglerna. — Då v, w, u ha konsonantisk funktion, användes

1. v
   1. efter bokstäverna h, ſ, t, þ. Ex. hvar, ſva, tver, ſtaþve;
   2. i uddljud (även då ordet utgör andra leden i kompositum), såvida det ej följes av vokaliskt u. Ex. vakæ, vreþær, atvist, aþruvis;
   3. i ställning mellan l, r och vokal. Ex. halvæn, arvi;
2. u
   1. efter k (q). Ex. kuærn, qualni;
   2. i intervokalisk ställning. Ex. houoþ, giuæ, þiuuær;
4. w i uddljud, dâ det följes av vokaliskt u; w sammanfattar båda de labiala ljuden. Ex. wrþu.
5. f
   1. framför konsonant. Ex. aflær, halfri;
   2. i slutljud. Ex. arf.

Huvudsakligen av typografiska skäl begagnas dock v istf. u, då u både föregår och följer. Ex. ſtuvu.

Bokstaven x och förbindelserna x, xſ, gx, gs, gſſ, ks, kſſ, cſ ersättas med

1. x efter vokal, då bokstäverna ej tillhöra olika sammansättningsleder (21 belägg). Avvikelserna äro: axſul 62: 2, -ꝺagx 32: 9, hugs 14: 12, 53: 14, lægs 3spip 34: 2, lægz 3spip 27: 3, oxſæ as 62: 5, ſkogs 16: 3, 22: 12, ſkogſſ 48: 1, -ſtokſſ 29: 12, uracſ næſi 68: 6, øxſe as 61: 18;
2. gs i övriga fall. Avvikelserna äro: attungx 45: 16 (attungx 45: 15; jfr s. IX), conongſz 68: 10, þingſſ 14: 10, þingſz 55: 2.

Då bokstäverna tillhöra olika kompositionsleder, bibehåller den förra leden sin stavning.

Framför annan tonlös konsonant än ſ, s står gh 5 ggr, vilket sålunda införes i bloþukt 21: 20, lagkklanꝺæt 66: 19 och i överensstämmelse härmed g i vranct 50: 18.

Bokstaven z ersättes med

1. þ i orden bezas infp. 10: 6, garz as 50: 6, hemfylghz as 30: 19, hæræz np 49: 20, Zy adv. 29: 15;
2. ꝺ i ordet vuighz 4: 3 (jfr KB);
3. t i ordet annæz nsn 57: 11.

Bokstaven þ ersättes i MFB av

1. ꝺ i följande ord: alþræ 36: 19, 52: 7, 60: 8; biupum 43: 1; bonpe 29: 19, 29: 21, 37:8, 54: 14; bonpar 44: 15, 44: 15; brænþær pte 36: 1; falpæer 30: 19; frænþær 25: 14; fulpar 30: 19; gialpa 41: 3; grinpar gs 54: 5; halpa 42: 17, 45: 2, 45: 4; hanþær 54: 3, 54: 7; hælper adv. 21:17; lanp 36: 17; lonpar/laghar] 34: 4; fanpar 54: 22, 65: 22; kylp nsf 36: 7; fanpar adv. 28: 14; vinpær 3spi 65: 6; vnpir 35: 20, 66: 9; alpri 51: 12; hvarþar 33: 23; [þorf-] pagh 46: 2; pomæ 21: 3; por 26: 1; popa 26: 13;
2. ꝺꝺ i ordet ætleþer nsm ptc 31: 19 (ꝺꝺ i motsvarande ställningar 4 ggr).

I övriga fall kvarstår þ.

Följande bokstäver, som i hskr. saknas, ha tilllagts:

• a i huir 25: 11 (= hauir);
• ꝺ i frænfim 34: 13, 36: 7 (= frændfim 34: 15), lanboe 32: 5 (= landboe 4 ggr), mungipt 26: 18 (= mundgipt 26: 20), rapær 23: 10 (= drapær);
• g i fangans 48: 2 (= fængangs), nipinsværk 23:7 (= niþingſ- 13 ggr);
• h i vgſ 14: 12 (= hvgſ);
• i i baþ nn 25: 12, -dagh ds 46: 2 (= daghi, -dæghi 5 ggr, däremot i dagh 10: 15, 48: 13), fræællgui 18:18 (= frallgiui), læggæ inf. 32: 19 (= larggia), ræt ds 27: 17 (rætti 5 ggr);
• k i lit asn 11: 21, 24: 15, 69: 13 (= flikt 9 ggr);
• l i fræfgiui 12: 5, 18:21 (= fralf- 10 ggr);
• m i v 66: 1 (= vm);
• n i almænnig- 7 ggr (almanning- 65: 10); huarghi adv. 56: 14, 59: 6, 60: 8 (hvarghin 3 ggr), vittum 65: 4 (= vittnum);
• o i iorþ ds 23: 8, 46: 7, 47: 17 (iorþo 4 ggr);
• r (ꝛ) i alli npm 11: 7, 48: 8, arvæ ns 42: 3, baþi nsn 19: 5, 49: 17 (12), by ns 50: 4 (8 r), fiærme adv. komp. 61: 18, føræ 1spi 20:5 (= forir), gilla np 36: 18, giot sup. 7:3, [vin]gavæ ap 30:10, leana 11:15, hran 38:6, 38: 14, han 7: 8 asm (lrarn 3 ggr); hælꝺæ adv. komp. 52: 6, ma ds 40: 11, iorþæ gs 44: 6, køpe 3spi 43: 20, nøte 3spi 23: 11, ſkyldaſti npm 28: 8, ſkyrſkutæ 1spi 38: 5, 38: 13, foknæ ds 8: 9, fe ds 44: 5, 59: 22, tea nf 35: 3, 35: 3, v prp 19: 8, elle konj. 18: 9, ore np 41: 12, praa af 18: 6, preæ af 65: 14 (17 r), pim dat. 49: 14, pe dem. det. (subst.) npn 62: 6 (23 r); aſynæ vittni 20: 15, 40: 17 (4 r), dane arf 29: 4, fafte ruf 33: 4, kinde hæræp 69: 3, næmde mapær 50: 1 (2 r), fkripte brut 35: 12, lynæ arf 24: 15, funce dotter 25: 3 (r sml. 3 ggr), æptimælændi 11:9, 22: 13, 53: 15 (1 r jte aptir male 3 ggr), øræ byrp 48: 11; i de ovanstående orden saknas r 13 ggr, är utsatt 10 ggr, men utom dessa uppträder r i enahanda ställning 78 ggr; grænnæ np 15: 19, 47: 12, 48: 29, lande np 58: 12, ovormaghæ 21: 13; r står utsatt i -an-stammar 12 ggr^[15]; enløpæ gsf 34: 10 (= enlopar, jfr gsf annopogyher 34: 11, ætbornær 34: 11), finna gsf 50: 5; halui dsf 12: 19 (= halrri 12: 18, luktri 22: 17, 27: 20, mipri 50: 12, mundgiptri 26: 18); brøþvngor 35: 4, bropvngar 35: 2 (= broprrngar 2 ggr jfr lyſtrvngi 3 ggr), kikya 5:1 (= kirkya); ſ i kuld 45: 2 (= ſkuld), pingmæn 43: 12 (= pingfmæn 8 ggr), piuftolet 56: 9 (= piufftolet); s i annær gsm 52: 1 (= annærs), kopt sup. pass. 57: 20 (= køpts), o 49: 1 (= os), torf (= torfs) 14: 12, mot gs 23: 14; t i a 56: 9 (= at), akæ 52: 13 (= take), lon sup. 20: 21, top 46: 1 (= topt), vælgotæ 3: 3 (jfr væftgofkan 13; 6); v, u i har nsm 38: 4 (hvar 2 ggr), han asm 7: 8 (= hran 2 ggr), mark ds 16:4, 50: 4, danmark ds 58:4,67: 12 (marku 6 ggr); æ i ſcaþ. 62: 18 (= feapæ), han af 29: 9 (= hanæ), fyftrung as 35: 6 (= fyftrunga);
• þ i gar 62: 17 (= gurp), [hem|fylyh 26: 2 (= -fylylıp 2 ggr).

Om övriga tillägg se komm., där bl. a. även haplografierna antecknas.

Följande bokstäver i hskr. hava uteslutits:

• a i vndæan 51: 5; lagaper pte nsm 61: 13 (lagper 60: 5, luyp nsf 45: 4, laght nsn 30: 16); laghat sup. 41: 19 (layht 30: 2);
• c i ſopcn 6: 7 (5 p i KB);
• f i afptær adv. 11: 18 (32 p), afrart 29: 17 (1 r), gipftær 29: 16, gypftæ 26: 20 (19 p), tolpfto 46: 10 (11 p), tylfpt 43: 8 (36 p);
-droten, 6: 6, 23: 15, 32: 5, -føder nsm ptc 58: 17, hæne dsf 36: 7, hænær gsf 26: 2, iunæbækær gs 36: 18, nætær 3: 16, 8: 5, 56: 18, rætar ns 67: 1 (5 tt), fine gp 23: 11 (jfr finna gsf 50: 5), fiunæ ting 47: 5, twaæni 55: 20, uatum 7: 3 (18 tt), vkur nsf 34: 15, vete 2sii 39: 15, 39: 17, vætæ as 43: 7 (1 t), vætær ap 49: 14 (5 tt), ætar bot 13: 6 (5 tt), pere 14: 11 (5 rr), præni 39: 12, prani- 66: 4 (29 nn); 2) då tt står mellan kort vokal och antevokaliskt n (Pipping SNF VII.1, s. 12). Avvikelse är vitni 10: 17, 46: 7, 47: 14, 52: 9 (75 tt jte vattni 52: 10, 52: 11); 3) då ll i slutljud av ord eller kompositionsled hör till ordets stam, 35 belägg. Avvikelserna äro: al apn 4 ggr, al npn 52: 4, 64: 19, al nsf 4: 2, forfal ns 35: 25, 36: 1, np 7: 15, 36: 3, hol npn 11: 1, apn 17: 19, 40: 10; 4) då gg efter vokal redan samnordiskt stått framför vokal, u, į eller r senare föregånget av svarabhaktivokal (Pipping SNF VII.1, s. 31 f.). Beläggen äro sammanlagt 99. Avvikel- serna äro följande: ligær 34: 5, 52: 1, lighær 7: 16 (19 gg); ligia 3ppi 28: 10, lægia 26: 6, 33: 21 (9 gg), tvægiæ 57: 2 (18 gg), [annæt]tvægiæ 42: 16, (annat]tuigiæ 58: 5, prigiæ 22: 6 (3 gg). Om dubbelskrivet ſ se ovan sid. XXX. Dubbeltecknad konsonant enkelskrives i följande ställningar:

1. framför annan konsonant (jfr dock ovan mom. 2 och 4). Avvikelser äro: bollkær 53: 1 (7 l), bættri 6: 11, bættræ 39: 20 (2 t), falls 3spip 22: 18 (12 1), drukknæ 3ppi 28: 15, gillde'n asm 50: 5 (20 l), gullz gs 31: 13 (1 l), halldær adv. (9 l), kiægglu 58: 4, flickt 24: 18, 64: 2 (9 k), vittrum 4: 4, 48: 1, vættrum 52: 2 (1 t);
2. framför i (jfr dock ovan mom. 4). Avvikelser äro: huærrie asf 26: 21 (5 r), fittiæ inf. 25: 7, 25: 9, 25: 12 (2 t), lværrie 10: 17 (19 r), fynnie 57: 6 (5 n), fættiæ 25: 8, 46: 7, 57: 10 (7 t), villiæ 48: 20 (30 l), vittiæ 25: 19 (13 t), værriæ 16: 4 (25 r);
3. efter annan konsonant. Avvikelser äro: alnnæ gp 46: 14, barnni 19: 13, fæðrærnni 11: 17, hwærtti 41: 16, lukttær nsm 46: 2, fanddær nsm 40: 11, taltt sup 34: 15, varpplæ 65: 10;
4. i slutljud, även i komp.led (jfr dock ovan mom. 3 och sid. XXX): annætt 19: 13, farr 3spi 29: 19, 30: 13, full nsm 16: 5, gamall nsm 42: 14, hinn nsm 47: 8, hoff prp 26: 21 (6 s), huænn asm 11: 5 (2 n), loff nsm 52: 11 (6 s), farr acc. 22: 15 (20 r), ſcill 6: 13 (15 l), 'ſtiæll 59: 16 (2 l), vatt ds 39: 16 (1 t), .vill 11 ggr (39 l), vpp 54: 14, 54: 17, 56: 4 (26 p), þræll ns 18: 21, 33: 15, 41: 2 (6 l), as 25: 13. 60: 10 (8 l).

Mot reglerna förekommer dubbelskrifven konsonant mellan två vokaler i följande ord: allir np 70: 5, flerre 36: 1, 61: 11, 63: 11, 65: 16 (7 r), forreþe 56: 1, forræþe 55: 21, løſſum 23: 6, oꝺ’ælli ds 50: 12, væittar 3spi 14: 17 (5 t); om konogge 5: 5 och takkær 3spi 29: 11 se ovan s. XXIV.

Vid skrivningen av komposita råder i hskr. stor vacklan. Följande regler ange de tendenser, som jag trott mig kunna spåra, och efter vilka normaliseringen företagits. Nomina propria följa samma regler som övriga komposita, då icke annorlunda uttryckligen säges. I följande fall hopskrivas sammansättningslederna:

1. Substantiv + subst. utan bindevokal 205 ggr av 225 (91 %);
2. Subst. + subst. med bindevokal 8 ggr av 14 (57 %);
3. Subst. i gen. på -s + subst. 91 ggr av 134 (61 %);
4. Nomina propria bildade av subst. i gen. på -a, -u + subst. 16 ggr av 23 (70 %);
5. Subst. + adj. 24 ggr av 25 (96 %);
6. Subst. + verb 11 ggr av 36 (86 %);
7. Adj. + subst. 133 ggr av 158 (84 %);
8. Adj. + adj. 24 ggr av 25 (96 %);
9. Prefix, adv. l. prep. + nomen 159 ggr av 177 (89 %);
10. Prefix, adv. l. prep. + verb i ptc. l. sup. 11 ggr av 17 (65 %).

I följande slag av komposita särskrivas sammansättningslederna:

1. Subst. i gen. på -ar + subst. 81 ggr av 101 (82 %);
2. Subst. i gen. på -a, -u + subst. 52 ggr av 89 (58 %); jfr 4. ovan;
3. Subst. i gen. på -ur, -or + subst. 19 ggr av 28 (67 %);
4. Prefix, adv. l. prep. + verb i infinitiv l. finit form 19 ggr av 24 (80 %).

Det torde väl allmänt erkännas, att Vg I i det skick den föreligger i cod. Holm. B 59, icke är homogen. Redan Richert (NTF, NR Bd III s. 6 f.) har uttryckligen betonat, att de tre sista balkarna äro senare tillägg, ’hvilka i så väsentliga afseenden skilja sig från de föregående balkarna, att man icke kan annat än uppdraga en skarp gränslinja dem emellan’, och Richerts tolkning av begynnelse- och slutorden i lagen visar, att KB—FB åtminstone under en viss tid utgjort hela lagen. Att olikhet råder också mellan andra partier har observerats av Collin-Schlyter, att döma av att de upplöst förkortningar olika i olika delar av lagen, se ovan sid. XXX. Slutligen har Pipping (Neuphil. Mitt. 1909, s. 182 not 3, Festskr. tillegn. K. F. Johansson s. 19, Ark. XXVII s. 289) på grund av vissa egendomligheter i KB gjort troligt, att denna balk intager en särställning i förhållande till lekmannabalkarna, och representerar en annan dialekt än dessa. De invändningar Lindroth (Ldsm. 1912, s. 126 f., Festskr. t. Feilberg s. 266) framställt, tror jag mig ha vederlagt (SNF VI.4, s. 2 f., 32 ff.), och jag har sökt visa, att bruket av c som tecken för k-ljud avgjort tyder på olika skriftbruk inom KB, CB och Þl jämförda med de övriga delarna av texten. Dessutom har jag (loc. cit. 3 ff.) sökt ådagalägga, att inom KB olika delar kunna särskiljas, t. ex. fl. 3—6, som uppträda med egen överskrift.

För min del är jag bestämt av den mening, att vid en normalisering så vitt möjligt bör tagas hänsyn till skarpt framträdande olikheter i olika delar av texten, dvs. andra principer böra följas i vissa delar av texten än i de övriga. För att ett sådant förfarande skall vara berättigat, är det dock nödvändigt, dels att de framträdande olikheterna äro jämförelsevis många, dels och framför allt, att en skarp gräns kan dragas mellan ifrågavarande delar och de närgränsande. Likgiltigt är därvid, om olikheterna äro av blott ortografisk natur, eller om en olika dialekt eller förlaga har vållat olikheten. Dessa fordringar synas mig KB (LR?), CB och Þl fylla. Det är naturligtvis icke nödvändigt, att en framträdande egenhet skall befinna sig i majoritet inom ifrågavarande del av texten, utan blott att dess frekvens väsentligt över- eller understiger den i andra delar. Likaså är det naturligt, att vissa egendomligheter t. ex. i KB lätt en och annan gång uppträda i den följande delen av texten, och som jag ovan (sid. V f.) antytt, har man flere exempel på företeelser, vilkas frekvens är olika i olika delar av texten, utan att det i varje fall är möjligt att avgöra, om de bero på anslutning till en föregående textdels språk, eller på olikhet mellan förlagans och skrivarens dialekt.

Det torde icke sakna intresse att påvisa några egendomligheter, som äro begränsade till vissa delar av texten, men som icke uppträda i sådant antal, att de skulle motivera en olika normalisering. — Ordet bøtæ konstrueras dels med dat., dels med acc.: den förra konstruktionen förekommer i Md 12 ggr, den senare 9 ggr, men i hela återstoden av lagen uppträder dat. blott 1 gg (i KB), acc. däremot i de övriga 41 fallen (se min redogörelse SNF IX.2, s. 16). — þæn (nsm) förekommer sammanlagt 39 ggr, ſa blott 26 ggr, men det senare ordet uppträder blott i JB—FB och är där i majoritet, då i denna del av texten þæn finnes blott 20 ggr.^[16] Det förtjänar erinras om att fr. o. m. JB -om är ensamrådande efter o, ø (se ovan s. VI). — Av ordet maþær lyder ns dels maþær (24 ggr) dels man (10 ggr), men av den senare formen finnas 5 fall i Mdr, som har maþær blott 1 gg, medan i resten av lagen man står 6 ger, maþær 20. — Formen ſax förekomst är inskränkt till FS, FB (5 ggr), där andra former (ſæx, ſex) finnas blott 2 ggr; ſiax uppträder blott i lagens början, KB—BB (5 ggr), men därjämte finnas 5 ggr ſæx, 3 ſex. — Formen ſær(-) (7 ggr) är med ett undantag inskränkt till SM; ſar förekommer därstädes 13 ggr, annorstädes 11 ggr. Om bruket av fæ och gripær se komm. not till 41: 12—13. — Av væræ heter 3spk ſe 10 ggr, FS däremot känner en yngre form uari (66: 7) jämte ſe (2 ggr).

Ehuru jag för min del är övertygad om att inom KB partier finnas, vilka uppvisa så stora olikheter sinsemellan, att man är berättigad att antaga, att olika förlagor med olika dialekter förelegat, torde det dock vara försiktigast att icke vid normaliseringen skilja dem; dels är det material, varpå statistiken grundar sig, rätt litet, dels äro gränserna för några av dessa delar svåra att med säkerhet fastställa. I det följande normaliserar jag därför KB, som om den vore fullt enhetlig. Förrän jag anför de för KB utmärkande egendomligheterna, vill jag dock uttryckligen understryka, att flere av dessa visserligen ej var för sig kunna bevisa något, men sammanlagda torde de tydligt visa det berättigade i en avvikande normalisering av KB.

De egendomligheter, som äro utmärkande för KB till skillnad från MFB eller LmB äro följande:

1. 𝔪-tecknet förekommer ej i KB, vare sig som bokstav eller förkortningstecken, men är mycket vanligt i MFB; det uppträder redan i Md: 𝔪æþ 12: 21, 𝔪ᷓ dap (= markum l. markær);
2. 𝔷-tecknet känner KB ej, medan det blir allt vanligare mot slutet av texten;
3. Efter a, æ i slutljud står vanligen i KB typen r, medan i MFB typen ꝛ denna ställning är i avgjord majoritet;
4. Ligatur vid förbindelserna bo, bø förekommer ej i KB, ehuru bo uppträder 29 ggr, bø 12 ggr, men är ytterst vanlig (resp. 88 och 30 %) i LmB (se sid. X f. ovan);
5. k-ljudet tecknas i KB med c i 52.8 %, i MFB i 2.9 % (se Sjöros SNF VI.4, s. 29 ff.); dubbelskrivet k som tecken för långt k-ljud förekommer i KB blott 3 ggr av 10, i MFB 22 ggr av 23;
6. bokstaven þ i slutljud i MFB motsvaras i KB i 36 fall av 61 (59 %) av ꝺ; þ förekommer i denna ställning blott i 24.6 % i KB, men är i MFB i överväldigande majoritet;
7. ia i svagtonig stavelse förekommer i KB i 80 %, i LmB i 17 % (Pipping, Neuphil. Mitt. 1909, s. 182 not 3);
8. e i st. f. æ i starktonig stavelse uppträder i KB i 41 %, i LmB i 5 % (Pipping loc. cit.);
9. svarabhaktivokal i KB är e i 67.9 %, i LmB i 6.8 % (Pipping loc. cit., Sjöros, SNF IX.2, s. 10);
10. av ordet þrir lyder i KB nasf alltid þrer, vilket uppträder blott i attributiv ställning (13 ggr), i MFB förekommer þrer i samma ställning blott 4 ggr, däremot þrea(r) 5 ggr (se ovan sid. XXVI);
11. av ordet þrir lyder am i KB þrer (1 gg), MFB har formen 1 gg, men därjämte 4 ggr utan slutljudande r;
12. formen eig (85 ggr) förekommer icke i KB, som blott känner eigh (13), æigh, eighi (3), igh; medtagas blott eig och eigh borde det förra proportionellt uppträda 9 ggr i KB;
13. ordet mark har i nap vokalen a 10 ggr, æ 1 gg i KB, i LmB 8 a, 11 æ;
14. ordet kirkiæ har i KB formerna kirkia (17), kyrkia (16), kiurkia (4), i LmB saknas y-formen fullständigt, ehuru ordet förekommer 8 ggr;
15. i KB förekommer formen ſopn (5 ggr) jämte ſokn (4 ggr), ſopen (1 gg), medan i LmB blott finnes (-)ſokn (4 ggr);
16. KB känner blott formen varæ inf. (2); MFB har væræ 27 ggr, varæ 8 ggr;
17. latæ förekommer i KB blott i formerna lætæ, læta, letæ (inf.), medan lætæ i LmB uppträder blott 11 ggr av 52;
18. jämte mæþ, meþ (3) har KB formen mæꝺ’r vilken ej finnes i LmB, där ordet förekommer 93 ggr;
19. jämte brenꝺer (2) förekommer i KB brinꝺer; LmB har blott brenꝺer;
20. till KB kan väl även her anses höra; LmB har blott formen hær (7 ggr);
21. KB har formen huſu adv., MFB formen huru (2):
22. KB känner blott formen ſakſøchenden (1 gg) medan den övriga texten uteslutande använder formen ſakſøke (12 ggr);
23. KB har formen firir i 16.7 %, LmB blott i 7.2 %.

Även i några andra fall har jag vidtagit ändringar i KB, ehuru där förekommande former jämväl uppträda i LmB t. ex. ræt ds 4: 1, men även 27: 17, där det däremot ändrats till rætti, i överensstämmelse med de 5 i MFB förekommande formerna.

Det torde icke sakna sitt intresse att skilt för sig redogöra för de ändringar, som vidtagits i KB:s text i de fall, då de icke överensstämma med dem, som införts i den övriga texten.

Att uppräkna alla de ord, i vilka k ersatts med c och omvänt torde vara överflödigt: som jag tidigare visat, brukas c icke: a) framför i̯, u̯, b) framför svarabhaktivokal, c) framför annan palatal vokal än ø = fisl. au och æ = fisl. a. I dessa fall står k, i alla övriga c. I ett fall har jag avvikit från denna regel, nämligen beträffande ordet mark, då detta ords skrivning synes mig karakteristisk för KB. I sing. förekommer ordet blott 1 gg halfmark 8: 10, där jag i överensstämmelse med regeln ändrat k till c (ch uppträder ej i Vg I i slutljud). I plur. skrives nom. acc. marker, markær 2 ggr, marcher march’ 9 ggr, i LmB äro motsvarande siffror 18 och 3; i gen. marcha 2 ggr, i LmB markæ 2 ggr; i dat. marcum 1 gg, marchum 6 ggr, i LmB 12 ggr k, 3 ggr ch; sammanlagt begagnar sålunda KB skrivningen med ch 17 ggr, med k blott 2 ggr, LmB ch 6 ggr, k 32 ggr. Då ch beror på latinskt inflytande (Kock, Ljudl. s. 91) och detsamma är fallet med det i majoritet varande c, synes det riktigast, att i detta ord genomföra ch i samtliga plur. former. — I överensstämmelse med beteckningen i klockæ 6:5, 6:6, 6:8, ecki 5:8 införes ck i orden kloccho 6:9, klocchæræ 6:8, klokchor 4:13, ækki 9:14, þykkir 9:10, ꝺrikki 3:17.

Bokstaven þ ersättes med ꝺ i följande ord: buþ 7:15, 8:9. eþ 7:2, e’þ 5:16, friþ 7:1, 7:1, hovoþ 6:7, viþ 6:17, 7:14, niþ 9:2, varþ 5:13, vigþ 8:10.

Bokstaven ꝺ ersättes med þ i följande ord: garꝺær 7:6, marꝺer ns 6:15, moꝺer 3:6, niꝺer 6:6, warꝺæ inf. 5:12, værꝺer 3spi 6:13, uerꝺer 3spi 4:2, þriꝺiæ 7:16.

Tecknet ꝺ’ (d’) i KB ersättes i den normaliserade texten med:

1. ꝺ i följ. ord: bloꝺ’ 9:13, friꝺ’brut 7:3, -gærꝺ’ 4:12, gengerꝺ’ 4:12, guꝺ’fæþur 3:6, guꝺ’moþor 3:7, læghærſtaꝺ’ 8:21, mæꝺ’ 3:19, mæꝺ’r 7:20, værꝺ’ 6:3, 6:10;
2. þ i orden boclærꝺ’ir 3:5, fyarꝺ’æ 7:17.

Diagrafen ꝺh ersättes i KB med þ i orden afſæꝺhum 9:6, -garꝺhi 6:15, uerꝺher 5:4.

Bokstaven k ersättes med p i ordet ſokn 7:17, 8:9, 8:12, 8:21.

Den svagtoniga diftongen iæ uppträder i KB blott i följande ord, där således ia införes: kiurkiæ 8:16, ſygiæ 3:10, vighiæ 4:5, væriæ 7:20, þigiænꝺæ 7:16, þriꝺiæ 7:16.

Fullständig beläggsamling över svarabhaktivokalerna har jag lämnat SNF VI.4, s. 6, där dock de båda formerna med e’ biſkope’r 7:6, kirkiugærþe’r 9:14 av förbiseende uteglömts.

Den ovan mom. 8 anförda egendomligheten, att starktonigt e, e’ ofta står i st. f. normalfornsvenskt æ, föranleder naturligtvis ej införande av den förra vokalen, då formerna äro i minoritet. Fullständig materialsamling finnes uppgjord av mig SNF VI.4, s. 7 ff. — Beträffande normaliseringen till æcki se komm. not till 11:1.

Såsom tidigare framhållits, böra hiatusformer av þrir skiljas från övriga ord med hiatus. I motsats till vad fallet visat sig vara i MFB, vinnes icke i KB någon bestämd majoritet för hiatus eller kontraherade former. Kontraktion uppvisa lanꝺbor np 4:7, ſe inf. 7:2; bevarad (eller återinförd) hiatus finnes i lanꝺboæ as 9:10, boæ inf. 3:8, freaꝺaghi 8:19. Till den senare gruppen bör väl ock räknas byiar gs 9:8, och hiatusformerna vore då 4 mot 2 kontraherade former. Tydligare blir tendensen om þy at 5:7, 8:4 och þit 8:3 medtagas. Också i KB har jag därför överallt återställt hiatus.

Vid normaliseringen av ändelsevokalerna i KB har jag följt samma regler, som gälla för LmB, dà de avvikelser, som statistiken visar, bero på så låga tal, att tillfälligheter kunnat spela in (se Pipping SNF III.10, s. 1 ff.). Även här visa olika delar av KB tydligen olika tendens, vilket jag tidigare sökt visa (SNF VI.4, s. 12 ff.), åtminstone beträffande växlingen i : e i öppen stavelse efter o, ø.

Såsom Richert (NTF NR Bd III s. 6 f.) uppvisat, utgöra lagens 3 sista flockar uppenbarligen senare tillägg. Att så är fallet, vittna även ortografien och språket, ehuru siffrorna till följd av ifrågavarande delars ringa omfång äro låga. Då de tre styckena icke förete samma egendonligheter upptagas de skilt för sig.

LR har i motsats till MFB kontraktionsform: ſko ap 67:5.

CB:

1. c begagnas som tecken för k-ljud 9 ggr av 16 (63.1 %, se Sjöros SNF VI.4, s. 30);
2. i st. f. þ i MFB brukas tecknet ꝺ i slutljud, ð antekonsonantiskt, även framför i̯;
3. kontraktionsformen þre am 68:7 förekommer;
4. formen mællir (3) prep. användes uteslutande. Denna förekommer ej i de övriga delarna av lagen, där ordet i andra former uppträder 23 ggr;
5. th förekommer endast här som beteckning för þ : Thorſten 68:2;

Þl:

1. k-ljudet betecknas i stor utsträckning med c, 23 ggr av 52, 44.2 % (se Sjöros SNF VI.4, s. 30);
2. efter a, e i slutljud skrives r (icke ꝛ);
3. i st. f. þ i MFB begagnas tecknet ð i alla ställningar utom i uddljud;
4. kontraktion är genomförd: bo gp 69:2, bor np 70:3, ꝺalbo gp 70:4, þre am 69:11; inga hiatusformer;
5. i st. f. huru i MFB uppträder formen horo (2 ggr).

Följande ändringar må antecknas:

• i LR införes þ i orden biꝺ’i 67:9, huꝺſtrukin 67:9.
• i CB införes þ i ordet ꝺa 68:9, uteslutes i þriꝺþi 68:5.
• i Þl införes
  • d i orden hæræꝺ 69:6, 69:7, 69:7, haræꝺ 69:5, bygꝺ 69:14, þriꝺiungin 69:5, 69:9, haræþ 69: 5, hæræþ 69:6, viþ 70:9;
  • þ istf. ꝺ i ordet ꝺriðiungum 69:9, 70:3;
  • d uteslutes i vidðun- 69:12.

Hänvisningarna och citaten i kommentaren och registret åsyfta sida och rad i Collin-Schlyters utgåva, varigenom på samma gång upplysning vinnes om var ordet behandlas och var det uppträder i texten. Blott i enstaka fall har det synts lämpligt att (inom parentes) angiva sidan i detta arbete. Då hänvisning till inledningen förekommer, framgår detta av de romerska siffrorna. För att underlätta återfinnandet i kommentaren av ställen, som i litteraturen citeras annorlunda, angives i densamma överst på varje sida, till vilken balk, flock och paragraf de på sidan förefintliga anmärkningarna hänföra sig. I registret anföras orden i den form de hava i hskr., i normaliserad uppslagsform, blott då behandlingen uteslutande gäller betydelsen.

---

1. 24 -um loc. cit. är tryckfel.
2. Av typografiska skäl återgivas båda tecknen med ’.
3. Punkten ej utsatt av Pipping.
4. Muntligen har Pipping påpekat för mig, att skrivningen gialꝺi kan förklaras så, att då g = g, skrivaren uppfattat g som tecken för klusilt g-ljud.
5. Åtminstone beträffande vissa ord har Lindroth (Idg. Forsch. XXXV s. 301 not) anslutit sig till Pippings läsning.
6. Av praktiska skäl anföras i inledningen alla former med upplösta förkortningar; typen r användes uteslutande, ſ brukas inne i ord, s i slutet. Även i andra oväsentliga avseenden har en viss normalisering företagits.
7. Min normalisering är sålunda strängare än Pippings i Ordskatt. Pipping anser a böra bibehållas t. ex. i aþalkonæ, gamal, hindraꝺagſgæf, ouan m. fl. I överensstämmelse med min normalisering bör väl ock läsas *væſæl (ej væſal), eftersom synkope inträtt i væſlir 8: 18.
8. Tillägg till ø + e (loc. cit. s. 5) äro fløgher 40: 15, 40: 16 (Pipping SNF VII.1 s. 48); hørængiær 20: 18 (Sjöros SNF IX.2, s. 2 not). Ur samlingen ø + e (s. 7) bör nøte 3spi 23: 11 utgå på samma grund som køpe 3spi 43: 20 (se Pippings not 4 sid. 7; jfr nedan).
9. Det kan förtjäna påpekas, att æ istf. e har i hög grad olika frekvens efter olika vokaler. Efter e förekommer æ 1 gg (1.6 %), efter o 19 ggr (19.7 %), men efter ø 39 ggr (41.8 %), och åtskiljer man öppna och slutna stavelser, visar sig, att æ i öppen stavelse efter ø t. o. m. är vanligare än e, resp. 7 och 6 ggr (i sluten äro resp. siffror 32 och 48). Ur statistiken har jag uteslutit alla former med e’ och dessutom forræþe, køpe, nøte.
10. Ur materialsamlingen bör gange’ 45: 8, som är inf., utgå.
11. Enligt (muntligt) meddelande av prof. Pipping är han numera benägen att betrakta mæræ (< *marhiō-) som långstavigt (jfr Neuphil. Mitt. 1914, s. 143).
12. Förbindelsen e + o har i KB intet belägg, e + u däremot 1 (enu 4: 7), men då talen äro så låga, torde det vara berättigat att anse förhallandet bero på tillfällighet, desto mera som både o + o och ø + o visa majoritet också i KB, resp. 12: 1 och 3: 1.
13. Om fördelningen av -um, -om på olika delar av lagen, se sid. VI, XXXVIII.
14. Vid återställande av hiatusförbindelserna böra æ + e’ (1), æ + a (1) ersättas med ea, som förekommer 17 ggr.
15. Noreen (Aschw. Gr. § 416.4) uppger, att r i dylika ord skulle saknas 6 ggr; jag har icke anträffat flere än de anförda 5.
16. En granskning av användningen av ſa och þæn visar emellertid en annan olikhet: þæn som determ. och demonstr. pron. användes uteslutande substantiviskt, medan ſa 4 ggr förekommer adjektiviskt; möjligen beror den av senare hand gjorda ändringen av det subst. ſa 47:1 till þæn härpå. Där detta senare är fallet (50: 10, 52: 6, 55: 24, 59: 6) har ſa bibehållits, i övriga fall har det ersatts med þæn.