50 småhistorier/Rövaren och korven
| ← Olof och vargarna |
|
Hittefågel → |
| (Efter en gammal berättelse.) |
33. Rövaren och korven.
En lantman reste från staden till sitt hem med en tämligen stor penningsumma i plånboken. Vägen ansågs icke säker, ty den gick igenom en tjock skog, där brottslingar och varjehanda löst folk ströko omkring. Ungefär halvvägs från staden låg ett stort värdshus, där lantmannen brukade rasta. Denna gång hade han många göromål i staden, så att han icke begav sig hemåt förrän i skymningen. Då han ännu hade ett gott stycke väg igen till värdshuset, rusade plötsligt en karl fram ur ett busksnår, fattade hästen vid betslet och tvingade honom att stanna. Den resande hade icke något vapen med sig; vad skulle han göra? Lyckligtvis var han en fyndig karl och alldeles icke rädd: han ryckte upp en halväten korv ur sin matsäckspåse, som låg bredvid honom, siktade på rövaren med korven som med en revolver och ropade:
»Släpp hästen, annars skjuter jag!»
Rövaren släppte taget och sprang förskräckt in i skogen igen.
Lantmannen drev på sin häst och kom snart i rask fart till värdshuset. Han lämnade häst och åkdon i drängarnas förvar och gick in för att prata med värden. Några grannar och vänner fann han där före sig, ett par andra kommo efteråt, och nu berättade han sitt äventyr.
Alla skrattade hjärtligt och berömde hans rådighet; ingen lade märke till att en slusk under tiden kom in, drack en mugg öl vid disken, betalte och gick sin väg.
När lantmannen ville fortsätta hemresan, sade värden till honom:
»Nog vore det bättre, om du stannade här, tills det blir ljust i morgon.»
»Det har jag inte tid till», svarade lantmannen.
»Tag åtminstone min revolver med dig», bad värden.
Ja, det sade lantmannen inte nej till. Han åkte emellertid ett gott stycke, utan att något farligt hördes av. Men vid en krökning av vägen, just där skogen var tätast, rusade en karl fram och högg tag i hästens betsel.
Nu höjde lantmannen den verkliga revolvern:
»Packa dig bort, annars skjuter jag!»
»Med din gamla korv, vasa?» frågade rövaren hånskrattande.
Men i samma ögonblick small skottet, och med ett jämmerrop flydde rövaren.
Lantmannen var räddad för andra gången och kom snart välbehållen hem till de sina.