Ack, hur stort är mitt elände

Ach hur' stort är mitt elände
av Haquin Spegel
Psalm nr 254 i 1695 års psalmbok. Texten bygger på Jeremias klagovisa, kap. 3. På Wikipedia finns en artikel om Ack, hur stort är mitt elände..


1.
Ach hur' stort är mitt elände!
Gråt och jämmer är min spijs/
Efter Gudh sigh til migh wände
Medh sin grymhets skarpa ris:
Han haar migh i mörkret fördt/
All min glädie platt förstördt;
Mina been nu sönderslagit
Krafft och fägring från migh tagit.

2.
Gudh haar migh medh bittra galla
Spisat/ ty han war migh wredh;
Låtit migh i mörckret falla/
Som the döde slängas nedh;
Han haar innemurat migh/
Och igentäpt all min stigh;
Satt migh vthi fiettrar grymma/
At jagh eij kan vndan rymma.

3.
Fast jagh länge hafwer ropat/
Haar han dock sin öron lyckt/
Medh elände öfwerhopat/
Och migh nedh i djupet tryckt:
Sökt hwar han migh skulle fåå
Rifwit migh i stycken små/
Spändt sin boga/ jagh haar warit
Målet, tijt hans skott haar farit.

4.
När jagh af hans pilar sargas/
Är jagh allas spee och spott/
Ja, jagh sielf ther af förargas/
At slijkt giör min owän godt.
Jagh är vthaf tårar mätt/
Malört är min bästa rätt;
Jagh är ifrån friden drifwen:
All min frögd förgäten blifwen.

5.
Som een slemhet tu oss kastar
Ibland folken hijt och tijt/
Ther oss fienden swåra lastar
Medh et spotskt och bittert nijt.
Oss förtrycker hwar och en/
Gör oss skada/ skymf och meen:
Och fast än wij så försmädas/
Måste wij doch wärre rädas.

6.
Mine tårar migh vppfräta/
All min lijfskraft är förtärd;
Ty the, som emot migh träta/
Hafwa migh medh list besnärdt/
Som en fogel i ett nätt/
Som et diur vthi thess fiät:
Watn haar man på migh gutit/
Och min ofärd platt beslutit.

7.
Ty haar jagh tidt tänckt och klagat:
Mån mitt hopp nu vthe är?
Haar jagh Gudi så misshagat/
At han wil eij wara när?
Men, o Gudh/ tänck doch vppå/
Huru illa migh månd gåå!
Tänck hwad sorg jagh måste lida/
Och låt migh eij tröstlös qwida!

8.
Ach! tu wilt thet wist besinna/
Så försäkrar migh min siäl
Hoppet skall omsider winna/
Sådant wet mitt hierta wäl:
HErrans mildhet warar änn/
Och omfattar migh igen/
Ja/ förnyar sig hwar morgon/
Til at trösta oss i sorgen.

9.
Här med sigh min siäl hugswalar.
HErren är min arfwedel;
Fast han än sin hiälp förhalar/
Är doch i hans Ord eij fehl;
Han är trofast/ mild och god
Them som hafwa tolamod/
Och i stadig troo förbida
Hans förlossning/ när the lida

10.
O! hur ljufligt är tå draga
Oket i sin vngdoms tijd/
Lida HErrans näpst och aga/
Wänta han skal warda blijd:
Ljufligt, när en plågad man
Tyst och tolig wara kan/
Kan sin munn i stoftet trycka/
Och förtiga sin olycka.

11.
Ty Gud wil eij platt bortdrifwa/
Fast han eij bedröfwar hårdt/
Utan wil barmhertig blifwa/
Giöra plågan lätt och kort:
Ja/ fast han oss ofta slår/
Thet doch eij af hiertat går/
Skal til wårt förderf eij lända/
Eller all wår rätt förwända.

12.
Ho tör säija, thet Gudh dömer
Then oskyldig är/ för strängt?
At han all hans rätt förglömmer/
Then hans owän hafwer wrängt?
Ach! hwij knorrar man nu så
Öfwer thet, at Gud wil slåå?
Låt oss öfwer synden klaga/
Som kan Gudi så misshaga.

13.
Låt oss noga doch ransaka
All wår lefnats wrånga lopp;
Låt oss wända strax tilbaka
Til wår Gudh med troo och hopp
Lyftom hierta/ röst och liud/
Samt medh händer vp til Gudh/
Säijom, wij haa arge warit/
Ty haa wij ock illa farit!

14.
Wij, wij hafwe syndat swåra/
Och misshandlat in för tigh!
Men för alla synder wåra
Risar tu oss hårdelig/
Öfwertäcker oss medh nödh/
Plågar medh en långsam dödh;
Ja/ tin nådes dör så stänger/
At wår bön sigh eij framtränger.

15.
Men min ögon skola rinna
Som en häftig wattuflod/
Til thess jagh kan nåder finna/
Finna HErran mild och godh;
Til thess han som nu är wredh/
Skådar af sin Himmel nedh;
Och vppå et slijkt elände
Giör en godh och nådig ände.

16.
Så haar jagh min Gudh åkallat/
I then graf jagh nedsänckt låg/
Honom all min saak befallat/
Therför han ock til mig såg;
Ach! min Gudh hör doch min röst/
Nalcka tigh snart medh tin tröst/
Och ehuru tu täcks tuchta/
Säg at jagh skal intet fruchta.

17.
Tu kant bäst min sak vtföra/
Samt förlossa siäl och lijf;
Se then orätt the migh giöra/
Hielpa migh mot theras kijf/
Efter tu så noga weet
Theras hiertans listighet:
Men ach! wärdes them så löna/
At the tin rättwijshet röna.

18.
Se och märck at jag skal wara
Theras wisa i hwart lagh/
Låt them fångas i then snara/
Sargas af sin egen slagh;
Uthgiut all tins wredes flodh/
Och försträck thet stålta modh:
Låt them tina banno höra/
Och tin grymhet them förgiöra.