| Ingår i det postumt utgivna samlingsverket Dikter tillsammans med hennes teckningar. På Wikipedia finns en artikel om Harriet Löwenhjelm. |
Tillägnade alla dem, som äro fångna i vantro, förtvivlan och andra synder och laster:
Aldrig skall den breda hopen
kunna höra ångestropen
från en ensam mänskosjäl.
Därför är min röst som dumbens,
ensam mellan ungkarlsrummens
väggar tiger jag ihjäl.
*
Ty verkligheten blev för tung att draga
för den som städs förblev en övermaga.
*
Visst är min ande mycket pauvre
men jag är lycklig när jag sover.
*
Vad önskar jag mer än att äta och sova.
Vi skulle jag börja ett »vita nuova».
*
För mig har livet ändå något värde.
Jag går och samlar lump på Ladugårdsgärde.
Visst har jag blivit gammal och ganska ömkligt kväst
men människor har jag älskat och böcker har jag läst
i min ungdom.
*
Jag som är kulmen utav fyra släkter
har fått att dras med många själsaffekter.
