←  Helsning till Deras Kongl. Högheter Kronprinsen och Hertigen af Upland
Nordstjernan, Witterhetsstycken och Poëmer

Alexis och Heliodora
Palmblad, W. F.  →


[ 44 ]

ALEXIS och HELIODORA.

(DIALOG.)


Alexis.

 
Dotter af vågen,
Heliodora,
Drottning bland liljor
Här i min dal!
Dig din Alexis
Helsar i kärlek,
Drömmarnes Engel,
Tonernas dröm!
Helsar från lyran,
Nyss har hon somnat
Stilla, melodiskt
In i ditt namn;
Nyss har jag gästat
Foglarnes brudnatt,
Alla de sjöngo
Endast om dig:
Nyss har jag gästat
Parkernas dunkla,
Brudliga fägring:
Alla dess blommor
Helsa till dig.

Heliodora.

Tack, min Alexis!
Tack för din helsning!
Nyss har din blomma
Burit till himlen
Andaktens dofter,
Aftonens bön.
Hela naturen,
Alla dess blommor,

[ 45 ]

Alla dess foglar,
Kärlekens lycka,
Oskuldens fröjder,
Du, min Alexis,
Gömdes i den.

Ljuft är att bedja,
När som man älskar;
Ljuft är att älska,
När utan bäfvan
Oskuldens blickar
Söka sin himmel;
När utan ånger
Kärlekens böner
Möta sin väns.

Men, min Alexis!
Skuggorna vandra
Redan i dalen,
Drömmarnes Genier
Smycka min bädd.
Hvilan oss manar,
Tid är att skiljas ― ―
Heliodora
Bär dig sin kärleks
Ljufva ”godnatt”.

Alexis.

Heliodora!
Får jag dig bjuda
Först på en saga:
Lyckligt ett dufpar
Der i de ljusa
Björkarnes krona
Sade mig den.

Pickande vingens
Skimrande fägring
Lockade makan
Ömt i sitt bo;

[ 46 ]

Straxt kom då maken
Eldig till hemmet,
Näbbarne möttes,
Kyssarne brunno,
Rusande böner,
Kuttrande ömhet
Talte ur björkens
Skymmande blad:
Natten blott kände,
Natten blott hörde
Kärlekens glada,
Lätta triumfer,
Lekarnes ljufva,
Nattliga bragder —
Natten och — jag.

Slut är min Saga —
Heliodora!
Elden, som glänser
Fram utur himlen
Der i ditt öga
Liljan, som rodnar
Der under silket
Uppå din barm —
Allt mig försäkrar,
Att du har tolkat
Älskarens saga,
Att du beviljar
Älskarens bön.
Du är min ljufva,
Längtande dufva;
Säg mig då, hvarför
Lockar du ständigt
Lockar och — flyr?

Heliodora.

Dufvan är öm,
Det vet min Alexis;

[ 47 ]

Dufvan är rädd
Alexis förstår.
Ljufvare är att
Locka och flyga,
Väntar man, kanske
Nöjet förgår.
Flyger jag undan,
Följer min kärleks
Brinnande längtan
Ändå med dig

Alexis. ´

Kärleken måste
Offra, du ljufva,
Längtande dufva.
Skönt är väl skåda
Apelens guldklot,
Men att dem plocka . . .
Bjud du mig klara,
Rodnande frukter,
Nog jag dem plockar,
Bjuder Du mig.

Heliodora.

 
Njutningen frambär
Sjelf offerveden,
Stiger vidskeplig
Sedan på bålet
Och i dess lågor
Sjelf sig förtär.
Njutningens högsta
Stund är en eldblixt
Som utaf smärta —
Så anar jag.
 
Gå, min Alexis
Fram på bedriftens
Lagerbekrönta,
Skimrande bana.

[ 48 ]

Verlden är din.
Trohetens hvita
Dufpost skall skynda
Snabb i sin kärlek
Fjerran till dig;
Och när min hjelte,
Tröttad af bragder,
Vänder tillbaka
Lockar din dufva,
Flyger ej mer;
Bjuder jag klara,
Rodnande frukter,
Nog du dem plockar,
Bjuder jag dig.

Alexis.

 
Heliodora!
Nu har din oskuld
Renat min kärleks
Svallande vågor;
Nu har din ömhet
Helgat min själ.
Ut vill jag fara,
Ut i den vida,
Stormande verlden.
Ärans och dygdens
Strålande väg
Vinkar i fjerran,
Och bort vid målet,
Der står din kärlek,
Myrtenbekransad,
Der får jag tröttad
Ljufligen somna,
Saligen drömma
Der får jag dö.