←  Begravningsentreprenörerna
Andra djungelboken
av Rudyard Kipling
Översättare: Tom Wilson

En böljesång
Konungens ankus  →


[ 92-93 ]

EN BÖLJESÅNG.

Liten bölja kom mot land,
sken som guld i kvällsolsbadet,
smekte ungmöns vita hand,
där hon väntade vid vadet.

Barm i knopp och smäcker vrist.
Floden farlig är för visst.
Sjunger böljan: »Vänta där,
vackra barn, jag Döden är!»


När min gosse kallar mig,
skamligt vore det att tveka.
Nyss en fisk så lustelig
såg jag bort mot stranden leka.

Hjärta varmt och smäcker fot,
färjan tar dig snart emot.
Sjunger böljan: »Vänta där,
vackra barn, jag Döden är!»

 
När min gosse kallar mig,
ej ett ögonblick jag dröjer! —
Flicka, flicka akta dig,
något mörkt ur våg sig höjer!

Sorglöst hjärta, trofast hand,
liten fot når aldrig strand.
Böljan flyr på upprörd flod,
böljan, böljan — röd av blod!