Anmärkningar (Sommelius)
| ← Farväl |
|
ANMÄRKNINGAR.
S. 1. Till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen är tillegningsdikt i Vallmoknoppar.
S. 7. Betraktelser vid ett kasernfönster. Utgör förra stycket i Silhouetter. I flera af de särskilda skildringarna åsyftas då lefvande personligheter, hvilka dock grannlagenheten ej tillåter att här ange. (Utg. anm.)
S. 22. Och bästa beviset är nöden. I England t. ex., der industrien nått högsta punkten af fulländning, har äfven eländet utvecklat hela sin styggelse. Att jemnförelsen emellan Sverige och England här är ironisk, inses utan svårighet. (Förf. anm.)
S. 44. Mitt fosterland. Ur Vallmokn.
S. 46. Våren. Först tryckt i tidningen Freja 1841 n. 32 under pseudonymen Beppo, sedan i Vallmokn.
S. 51. Natten i Bleking. Ur Vallmokn.
S. 53. Vid Vettern. Först tryckt med titel: Aftonfantasi vid stranden af Vettern under pseudonymen Manfred i tidningen Göthen 1839 n. 109, sedan i Vallmokn.
S. 56. Venedig. I Vallmokn. endast kallad Fantasi.
S. 63. För Elfsborgs regementes lifkompani. Ur Vallmokn.
S. 66. Sång för Elfsborgs regementes jägare. Först tryckt i tidningen Göthen 1839 n. 104 (Manfred)[1], sedan i Snösippan, poetisk vinterkalender för 1841 (Lund 1840 ) och sist i Vallmokn.
S. 69. Hussaren Riego. Utgör andra stycket i Silhouetter.
S. 93. Tonnerre. Ur Vallmokn.
S. 95. ”Stackarna vid Wosnesensk”. Anakronismen torde förbises. (Förf. anm.)
S. 117. Dæmonerne. Först tryckt i Aftonbladet 1843 n. 28 (Beppo), sedan i Vallmokn. I Napoleon, framställd efter debästa uppgif ter af – r , svensk öfversättning, förekommer i 2 delen, pag. 268: "Dæmonernes regemente försökte det yttersta” och i den dervid bifogade noten: ”Napoleon hade förenat alla Italiens oduglingar, de oförbätterliga sönerna af goda familjer, missdådare från förnäma verlden till ett regemente under en öfverste Eugéns befäl, hvilket man kunde anse för en massa af dæmoner. I storm och fäktning kommenderade öfversten detsamma mestadels skrattande, endast med de orden : "Avanti, avanti, signori ladroni, cavalieri ladri!” ty desse, som nästan alla för sin vilda tapperhet voro prydda med ordnar, hade till och med bestulit Gud sjelf. Än utdrucko de det för lazaretterne bestämda vinet, än begingo de andra oordningar, ja, en gång plundrade de till och med liquidationskommissariens kassa; men å andra sidan visade de också ett ädelmod utan like. Döende anförtrodde en engelsk kapten en sådan, som gifvit honom dödshugget, hustru och barn, hvilka befunno sig i närmaste by — och han skyndade strax dit samt delade ett helt år sin sold med dem. På återtåget ur Ryssland åtog sig en annan sin kamrat, som blifvit träffad af en kula i bröstet, liksom en moder sitt barn, och förde honom på sin häst vidare, ända till dess han sjelf blef nedstött. Kortligen: det 6:te regementet af italienska arméen utgjorde den förskräckligaste blandning af dygder, laster och brott." (Förf. anm.)
S. 134. Grenadieren. Ur Vallmokn.
S. 145. Tambourmajoren. Först tryckt i Hertha för 1842 (Lund 1842) (Beppo), sedan i Vallmokn.
S. 149. Ney. Ur Vallmokn.
S. 156. vid Borodinos strand. Floden, vid hvilken striden föregick, benämnes vanligen Kaluga eller Kolotscha, och namnet Borodino tillhör egentligen den dervid liggande byn. (Förf. anm.)
S. 161. Finnen. Ur Vallmokn.
S. 163. Veteranen. Ur Freja 1841 n. 33 (Beppo).
S. 169. Hussaren. Först tryckt i Freja 1841 n. 10 (sign. G. S—i), sedan i Vallmokn.
S. 172. Kornetten. Först tryckt i Freja 1841 n. 30 (Beppo), sedan i Vallmokn.
S. 180. Invaliden . Först tryckt i Freja 1840 n. 101 (G. S-i), sedan i Vallmokn.
S. 184. Örlogsmannen. Först tryckt i Freja 1841 n. 58 (Beppo), sedan i Vallmokn.
S. 189. Matrosen. Ur Vallmokn.
S. 191. Sjömansenkan. Först tryckt i Freja 1841 n. 7 (G. S-i), sedan i Vallmokn.
S. 195. Bravon. Ur Vallmokn.
S. 199. Piraten. Först tryckt i Aftonbladet 1844 n. 270 (Beppo), sedan i Vallmokn.
S. 216. De svarta jägarne. Ur kalendern Nordstjernan 1848.
S. 225. Korsarens afsked. Ur Vallmokn.
S. 227. Levern. Först tryckt i Freja 1841 n. 70 (Beppo), sedan i Vallmokn.
S. 238. Aristokraten 1838. Ur Freja 1841 n. 5 (G. S-i).
S. 243. Kupan. Ur Aftonbladet 1841 n. 277 (anonym). Satir mot tidningen Svenska Biet. (Utg. anm.)
S. 249. En tidsbild. Ur Götheborgs handels- och sjöfarts-tidning 1846 n. 192 (Beppo).
S. 255. Hjelten. Ur Freja 1842 n. 3 (Beppo).
S. 256. Kungshatt för Slottet. En viss löjtnant, som under sin gradpassering marcherade i spetsen för en aflösning, tog vägen åt Riddarholmen i stället för in i Slottet, dit aflösningen egentligen var ämnad, och dit manskapet oaktadt sin befälhafvares högersväng ganska riktigt marcherade. Officeren fick dädanefter tillnamnet: "Kungshatt”. (Förf. anm.)
S. 260. framtidens män. Det händer som oftast, att Riddarhusets koryféer, hvilka, huru skenbart liberala de än må synas, likväl ej fullkomligt äro i stånd att aftvå den aristokratiska surdeg, som vidlåder dem, börja sin politiska kurs på oppositionens bänkar endast i ändamål att under folkgunstens egid desto lättare kunna främja befordrandet af egna och måhända också styrelsens fördelar samt på samma gång hölja den småningom skeende öfvergången på systemets sida. Grefve Horns och konsorters beteenden äro öfverflödiga vedermälen på sådana händelser, och mången stentorsstämma, som nu röstar för förhöjda anslag, har kanske förut ”med akademisk vältalighet gjutit tårar” och tolkat sina känslor för folkets och frihetens heliga sak; men: exempla sunt odiosa. (Förf. anm.)
S. 261. Svanesången. Ur Freja 1841 n. 42 (Dulcamara).
S. 275. Supplikanterna. Ur Aftonbladet 1841 n. 229 (Quodlibet).
S. 280. Conciliet. Ur Aftonbladet 1841 n. 268 (Qvispiam). Stycket åtföljes der af en så lydande not: "Nedanstående poem insändes till Aftonbladet redan för några veckor sedan; men red. ansåg det då under pågående tryckfrihetsmålet, till undvikande af misstydning, icke böra meddelas. Detta hinder har nu bortfallit, sedan saken är afgjord. Red. anser dock nödigt göra det förbehåll att innehållet bör betraktas helt och hållet såsom en skämtsam fiktion, hvilket är så mycket mera skäligt, som man sedermera hört från ett och annat håll, att herr ärkebiskopen desavuerat att åtalet mot skriften, på hvilken här är alluderadt, blifvit motiveradt af honom, och något concilium i sjelfva verket icke blifvit hållet. Det hela bör således betraktas endast såsom en liten satir på det hierarkiska nit, som i allmänhet här och der uppenbarat sig under tryckfrihetsåtalet.”
S. 290. Conrad. Ur Vallmokn. Likaså de båda följande styckena.
S. 308. Rudolf von Wildheim. Först tryckt med titeln Svärdsång i Vallmokn., sedan omarbetad och med den förstnämnda titeln i kalendern Nordstjernan 1848.
S. 313. Hej! — Sasa! Ur Vallmokn. Likaså alla de följande styckena ända till
S. 338. Farväl. Ur Götheborgs handels- och sjöfarts-tidning 1846 n. 234 och aftryckt i Vestgöta-Correspondenten 1854 f. d. 11 Sept. (Beppo).
Rättelser.
sid. 173 rad. 2 nedifr. står: Dock är vexlingen öden läs: Dock är vexlingen i öden ” 179 ” 6 uppifr. ” När hon på tårtan fått smak ” När hon fått på tårtan smak ” 243 ” 9 ” ” hämna ” hämma ” 247 ” 10 ” ” konkursrätten ” kämnersrätten ” 256 ” 7 nedifr. ” Stort misstag som hvar och ser ” Stort misstag som hvar och en ser
- ↑ Dikten i Göthen hör snarare samman med dikten på sid. 63./Ralph E