Antiqvarisk tidskrift för Sverige/Del 5/Bidrag till svensk språkhistoria
← Om indskriften på Rökstenen |
|
Två svenska biografier från medeltiden → |
Wikisource: Ur Antiqvarisk tidskrift för Sverige, del 5, sidd. 216–294. |
Bidrag till svensk språkhistoria.
Af
Leopold Fredrik Leffler.
1.
Uppkomsten af konjunktionen um (om).
Det fornsvenska um, nysvenska om såsom konjunktion synes icke hafva blifvit tillfredsställande förklaradt af de forskare, som uttalat sig om detta ords ursprung. Det antages nämligen allmänt, att konjunktionen um upp-stått af den en gång samnordiska, likbetydande konjunktionen ef, i det att det slutande f i sistnämda ord öfvergått till m. Så yttrar Rydqvist i Svenska Språkets Lagar [SSL.], IV, 318: »Utan tillhjelp af öfvergången f—m har man svårt att förklara F.Sv. konj. um (si), sedan och ännu om, i denna mening främmande för Isl.» Jfr ock SSL. V, 172. Att redan Lyngbys mening var denna framgår af hans yttrande om förhållandet mellan Jyske Lovs of eller af och Skånelagens um (se Udsagnsordenes böjning i jyske lov og i den jyske sprogart. Af K. J. Lyngby. Köbh. 1863. S. 2). Äfven Bugge har nyligen framstält samma åsigt. Han anser »svensk um, senere og endnu om» vara »en mindre oprindelig Form» af fornnorska ef, Forsaringens if, forndanska ef, æf, af, of, hvilka två sista former »har bevaret f, men forandret Vokalen.» »Men», tillägger Bugge, »denne Form um er rimelig bleven brugt i Danmark før end i Sverige» (se Rune-Indskriften paa Ringen i Forsa Kirke i Nordre Helsingland udgivet og tolket af Sophus Bugge. Christ. 1877. S. 17).
Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/235 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/236 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/237 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/238 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/239 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/240 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/241 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/242 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/243 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/244 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/245 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/246 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/247 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/248 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/249 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/250 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/251 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/252 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/253 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/254 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/255 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/256 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/257 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/258 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/259 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/260 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/261 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/262 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/263 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/264 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/265 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/266 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/267 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/268 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/269 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/270 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/271 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/272 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/273 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/274 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/275 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/276 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/277 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/278 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/279 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/280 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/281 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/282 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/283 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/284 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/285 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/286 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/287 uteglömd. — Tilläggas kan, att Thorsen i sin upplaga af Sk.L. (Codex Runicus) kommaterar så, som om af vore konjunktion (: ».. byrþi, af han gar ..»).
4. Granskning af några outgifna
handskrifter af ESL. med hänsyn till förekomsten af de
konditionala konjunktionerna æn, of och um. Efter
det att ofvanstående affattats, har jag varit i tillfälle att
i Stockholm granska en i Kgl. Biblioteket därstädes
förvarad, ålderdomlig pergamentshandskrift, märkt C 39,
4:o, innehållande i här angifna ordning JL., VSL., den
som flock 13 i 3:e boken af VSL. upptagna Sællandske
Kirkelov, samt ESL. Denna handskrift har redan i det
föregående (s. 237, 243) blifvit omnämd och för den där
företagna undersökningen nyttjad, så vidt kännedom om
den samma kunnat inhämtas genom de af Thorsen
aftryckta små profven af ESL. och VSL. Handskriften är
särskildt märkvärdig därför, att den, liksom AM. 435,
12:mo, i ESL. några gånger har kvar runtecknet þ.
Rörande denna handskrifts ålder har förut (s. 243 n. 2)
omnämts, att den af Thorsen satts nära lika med åldern
af nyssnämda AM. 455 samt senast uppgifvits härröra
från slutet af 1200-talet. Säkrast torde dock vara, att
sätta den till första fjärdedelen af 1300-talet[1]. Jag skall
här nedan meddela de till en del rätt märkliga rön, som
från denna handskrift i ESL. kunna hämtas rörande här
ifrågavarande ämne. På samma gång komma här några
uppgifter att anföras från en annan, något yngre
stockholmsk handskrift af ESL., nämligen C 63, 4:o, i Kgl.
Bibl., innehållande samma lagar som C 39 men i annan
ordning (VSL., [Sæll. Kl.,] ESL., JL.). Denna handskrift
är väl från medlet af 1300-talet.
Först är att märka, att C 39 har den konditionala konjunktionen æn på samma 2 ställen i början af lagen (I, 7, 11), där A har den, men därjämte på ännu ett ställe, nämligen II, 51, där det heter: æn han cumær til things oc han scal ... På detta sista ställe ha däremot så väl A som B: Æn cumær (kombær) han til things oc (ok) han scal (skal) ..., medan C 63 har æn kumær til things oc han skal... C 39 har säkerligen den älsta lydelsen, och ändringen från æn han cumær till æn cumær han synes bekräfta hvad här ofvan (s. 234, 239) yttrats om den tidigt börjande förväxlingen mellan æn, om, och æn men. — I II, 58 (C 39: III, 6) läses, liksom i A,: æn thet bætræ, men en annan, gammal hand har öfvan raden mellan æn och thet tillskrifvit ær (jfr här förut (s. 240 n. 1). Likaledes återfinnes i C 39 det från A, II, 51 förut bekanta, märkliga skriffelet æm för æn eller um (jfr här s. 240), hvilken senare form däremot C 63, liksom B, har på detta ställe. Så väl af dessa båda skriffel som af talrika andra öfverensstämmelser synes, att A och C 39 stå hvarandra mycket nära. Då emellertid det är bevisligt, att ingendera handskriften kan vara en afskrift af den andra[2], måste man antaga, att de båda äro afskrifter från ett och samma original. Då så är förhållandet, måste æm antagas hafva Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/290 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/291 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/292 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/293 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/294 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/295 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/296 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/297 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/298 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/299 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/300 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/301 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/302 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/303 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/304 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/305 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/306 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/307 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/308 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/309 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/310 Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/311 ett singulärt femininum uppkommit. En genitivform launs förutsätter däremot ett singulart maskulinum, som ingenstädes kan uppvisas och icke kunde vara att vänta i medlet af 1300-talet, lika litet som man vid denna tid kan tänka sig ett sådant »språkets förfall», att ett verb som taka sättes med objektet i genitiv.
Jag vågar hoppas, att det nu anförda är tillräckligt för att göra det i hög grad sannolikt, att GL:s launs står för lausn. Med begagnande af till en del hittills allmänt förbisedda hjälpmedel hoppas jag en annan gång få återkomma till den här något vidrörda frågan om åldern at GL:s handskrift A, som varit föremål för olika meningar bland våra främste forskare.
Anm. Dessa Bidrag till svensk språkhistoria skola, därest
oförutsedda hinder ej inträda, fortsättas och komma bland annat att
innehålla följande längre afhandlingar: Om förekomsten på svenskt
språkområde af den omljudsartade inverkan, som kan utöfvas af det af z
(lent s) uppkomna r. — Textkritisk och grammatikalisk behandling af
en fornsvensk (forngutnisk) runhandskrift (Liljegren, Runurk. Nr 2826).
— Om i-omljud i dativ singular vid den fornsvenska substantivböjningen.
Ofvanstående uppsatser voro korrekturlästa i Maj 1878.
- ↑ Jfr Thorsens bestämning af denna handskrifts ålder i Forerindr. s. 15 till ESL., där den sättes »til omtrent 1325».
- ↑ Ett afgörande bevis är, att þ finnes på olika ställen i båda handskrifterna. Så har C 39 i flocköfverskriften till I, 45 wiþ, där A har with, medan åter A har mæþ I, 43, där C 39 har mæth (men III, 66 ha båda mæþ, liksom äfven båda ha þ i wærnæþ, A, warnæþ, C 39, I, 47), och eþ, III, 4, där C 39 har eth. — Att för öfrigt C 39, som anses vara något yngre än A, ej kan vara en afskrift af denna, framgår af många omständigheter. Så har C 39 logh, II, 51, där A har skriffelet lost; vidare har C 39 utǣ II, 49, som saknas i A, men hvarom Thorsen i not c anmärker: »utæn findes ikke i Håndskriftet, men kan vel ikke være borte»; o. s. v. (För öfrigt kan det vara af intresse att påpeka, att C 39, liksom A, i III, 20 har en rad oskrifven för några felande ord, hvilka uppenbarligen varit oläsliga i bådas original.)