←  Skogen
Bäcken.
av Elias Sehlstedt
Års-krönikan  →
Ur Svenska Familj-Journalen Band XII 1873, N:o 11(330-331) Se digitalisering på ALVIN!


Bäcken.

L

iten bäck, som far
I galopp och sken
Natt och ljusan dag:
Se hvad skutt han ta’r
Öfver stock och sten!
Jag min tanke har,
Att han har ett par
Bättre ben än jag.

Vildt han störtar ned,
Och det går galant
Genom dal och hed,
Öfver berg och brant,
Genom grind och led.
Inga hinder skys:
Vänta, lilla pys,
Får jag följa med!

Nej, vänd om, vänd om!
Klippan stupar djup
Som en ättestup.
Kom för Guds skull, kom!
Gör som jag en krok!
Du är dödsens lamm,
Oförvägne tok,
Om du rusar fram.

Du är ung och yr
Och en lustig fyr,
Som hvar men’ska vet.
Böjd för äfventyr
Du din ofärd gör.
Och mitt råd är det
Och jag blir dervid,
Att du ser dig för,
Medan det är tid.

Jag förstår ej alls
Hvad det tjenar till
Att riskera hals.
Här är klyftans gap
Och din sista dag:
Dö, om du så vill,
Tack för godt sällskap,
Jag vill lefva jag,
Jag vill inte dö:
 Adjö!

E. S—dt.