Bön (Ridderstad)
| ← Sångaren |
|
Förr och Nu → |
Bön.
O, höge furste, upp i ljusets verld,
O Gud, med lifvets ord och dödens svärd,
Som herrskar högt, men herrskar djupt också,
Och spänner himmel ut, med stjernor på!
Låt stormen kläda sina vingar af,
Och friden stå på gångna tiders graf,
Och molnen sjunka hort i nattens famn,
Och herrlighet hlott växa ur ditt namn!
Låt upp hvart hjerta och låt upp hvart bröst,
För frid och sanning, helgelse och tröst,
Och gif hvar tanke kraft och vingar du,
Att lyfta sig till dig i trone nu!
O, låt din kärlek stå ibland oss fram,
En tempelpalm, med krona och med stam,
Och låt i kronan, till en blomsterkrans,
Förenas våra hjertan, i din glans.
Men kommer striden, låt din starkhet då
Sin vinge ut i hvarje hjerta slå,
Och låt din anda, låt ditt helga ord
Oss lära segra för vår fosterjord.
I tron på dig vi fly ej farans hot,
I tron på dig som klippan står vår fot,
I tron på dig, framåt J djupa led!
Men allt är intet der ej du är med.
Var med oss Gud! Du af hvars stämma hörs
Ett genljud blott då zerafsharpan rörs,
Hvars thron står gungande på hymners ljud,
Var med och öfver oss, o Herre Gud!