Början till en räfst med Kongl. Poliskammaren i Stockholm
| ← Till Redaktionerna af Dagligt Allehanda och Aftonbladet |
|
Farbror Mårten mot Mamsell Lind → |
| Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 26 (2 April 1839) |
Början till en räfst med Kongl. Poliskammaren i Stockholm.
Då vi i början af innevarande år, med anledning af vissa från t. f. Polismästaren återskickade julskänker, nämde något om att Herr Hultberg, varnad af erfarenheten, skötte sitt Embete på ett detsamma tillbörligt och värdigt sätt, trodde vi icke, att vi så snart skulle få anledningar till anmärkningar mot Kongl. Poliskammaren. Rykten om vissa »pintationer» till bekännelsers framtvingande bafva väl då och då nått våra öron; men vi trodde dem så mycket mindre, som vi icke kunde förmoda, att glömskan af det förflutna, förr än de åtal, hvarunder Hr Hultberg är ställd, blifvit utagerade, så hastigt skulle inställa sig hos Berörde Poliskammare, en förmodan, ännu mer styrkt deraf, att de »större» tidningarna, till hvilkas departement polisnotiser egentligen kunde höra, så länge iakttagit en viss stumhet rörande oftanämde Poliskammare.
Nästlidne Lördag och flera dagar förut har i Stockholms Stads Kämners-Rätt förevarit en för olofligt tillgrepp på blotta misstankar häktad och tilltalad yngling, vid namn Swndqvist, 16 år gammal, rörande hvilken, under ransakningen, inhämtas, det han, utan att det minsta bevis emot honom i Kongl. Poliskammaren kunnat tillvägabringas, i häktet af polisbetjenten Forsberg m. fl. blifvit på det grymmaste misshandlad. Ej nog att handklofvarna på honom blifvit till den grad påskrufvade, att ett hål af en nagels storlek på hvardera handlofven uppkommit, utan har han, sålunda fängslad, mellan 8—14 dagar måst försmäkta i häktet, utan att en enda gång varit från handklofvarna befriad. Polisbetjenten, som icke i något förnekar den hårda behandlingen, försvarar sig dermed, att han gjort allt på t. f. Polismästarens befallning, samt tillägger, att sådant alls icke är något ovanligt i Kongl. Polisen. Denna händelse, i förening med en mängd andra, bestående synnerligast deruti, att fångar, och många deribland, mot hvilka intet i bevisningsväg förekommit, icke sällan omkring 2:ne månader i häktet befannits, efter sedan handläggningen i Kongl. Poliskammaren blifvit slutad, till följe deraf, att Polisens protokoller, inom denna tid, ej blifvit justerade och handlingarna till vederbörande Domstolar således ej kunnat remitteras. — Man tänke sig eländet i stadens häkten och deras olyckliga invånare, för hvilka knappast behöfves några dagars vistande derstädes, för att se ut, som om de åratal legat på sjuksängen, deras utmärglade kroppar och likgula ansigten — man tänke sig allt detta och dertill, att mången oöfverbevist, ja oskyldig kanhända finnes bland dras antal; och man har för sina ögon hela vidden af den oförlåtliga vårdslöshet hos det Embetsverk, som har sig ombetrodd den omedelbaraste vården om lagarnas och den personliga säkerhetens helgd. Vi skola, så långt rummet i denna lilla tidning medgifver, fullfölja detta ämne, af de stora så länge förbisedt eller åsidolagdt.
