[ 143 ]
De som resa i Mälaren, finna så mycket som förtjänar upmärksamhet. Pittoreska utsigter, besynnerliga contraster, de angenämaste prospecter öfver ansenliga fjärdar, emellan så många olika öar och holmar - - de behageligaste perspectiver vid de flere sund och smala passager. Än möter en kyrka, än ett slott, eller en sätesgård, eller strödda landtmanna-hus, hvilka icke sällan äga den vackraste belägenhet. Stundom finnas stranderne höga och skogklädde, stundom platta och flackländige. På åtskilliga ställen visar sig naturen i hela sin vildhet, på andre ställen ser man icke annat än inhägnader, leende ängar, [ 144 ]vidsträckta sädesfält. Nästan allestädes finnas vüer, värdige för en Martin at måla.

Det är i synnerhet vid inloppen til hufvudstaden, som Mälaren omgifves af berg och högder. De upstiga ojämnt, dels brant, dels långslutt. De äro icke sällan förenade til mer eller mindre långa sträckor. De visa nog klara spår af oredigare tilkomst, och bestå hufvudsakeligen af sand och klapur. Man kan anse dem såsom hopvräkte, och jag har nog sedt bevis, at hvarf-slagen icke altid fått sina ställen efter specifika tyngden [1].

Desse berg och högder finnas än kala och skallote, än med barr-skog inemot vattenbrynet försedde. Man finner i detta farvatten nakna klippor bestående af granit. Stenholmar, rundade och åt öpna sjö-sidan brantare, stundom af vatnet så skurade och filade, at man med möda kan gå på dem när de äro våta. På åtskillige af dessa klippor och holmar märkes föga någon [ 145 ]mat-jord: ty all mylla måste komma af förmultnade växter. Hvaräst flygande Tall- eller Gran-frön kunna få så och rota sig, och der först skaffa någon skog och med skogen någon skugga, der begynna örterna snart visa sig, måssan gro, o. s. v.

De som hafva sina boningsplatser på lågländta strander, nära intil denna insjö, njuta i anseende til helsan icke den bästa belägenhet. Mälarens botten består mäst af gyttja. Kalla febrar yppa sig gärna om hösten, bland dem som ända från barndomen icke varit i dessa negder boende. De åter som fått sine boställen på de midt i fjärdarne belägne öar, eller ock vid stranderne något stycke ifrån sjön, helst på någon sluttande högd, på torr och bergig mark, vid någon glest bevuxen skog, i granskapet af rinnande vatten, få fägna sig af en renare och från osunda dunster luttrad luft. Folket känner icke de välgärningar som berg och högder tildela. De skaffa omväxling, och lämna skygd emot hårda väder, idogheten kan göra dem både angenäma och fördelaktiga. På dem äro örterne saftigare [ 146 ]och kraftigare. Kreaturen upsöka högderne af naturlig drift; alt lefvande har på sådane ställen bättre trefnad. Tusende gångor har jag på berg och högder funnit, at andedrägten blir lättare, kroppen rörligare och sinnet muntrare til alla förrättningar.

  1. När skola några reglor blifva uptäckte, hvarefter berg och jordhvarfven sig förhålla?