[ 359 ]

STRÖDDA ANMÄRKNINGAR.

Egenteligen kan det sägas, at alla föregående Stycken af denna lilla afhandling, icke innehålla annat än strödda anmärkningar. Jag tillägger, at desse äfven äro ofullkomlige. Annorledes kunna de ej vara. Det hade blifvit ett vidlyftigt arbete, at lämna noggranna beskrifningar om alla Mälarens öar, holmar, socknar, städer, landtgårdar, m. m. Auctor hade då bordt resa allestädes omkring, och på hvart ställe uppehålla sig så länge, som nödvändigt kunde vara, at bekomma tilräckeliga uplysningar. Hans göromål lämna honom liten eller ingen tid öfrig för resor. - - - Man kan emedlertid finna, at det verkeligen kostat nog möda, at få tilhopa så många underrättelser som här meddelas. Men jag har tilförne någre år bodt vid Mälarens strander, färdats något omkring i detta täcka farvatten, anmärkt hvad jag sedt och funnit, nyttjat skrifna, tryckta och munteliga berättelser. Har något misstag skedt, får det ursäktas, helst då man skrifver om saker, som tilförne icke äro [ 360 ]beskrifne. För all ting täckes Läsaren ihogkomma, at detta lilla arbete icke är någon ordentelig beskrifning, men allenast Utkast til en Beskrifning.

Nu måste väl i detta Utkast äfven något anmärkas, om de häromkring boendes hushållning, näringssätt, inrättningar, med mera.

Jag nämnde Hushållning! vid detta förträffeliga ord, måste hvart och ett utarmat och i gäld fördjupat Samhälle darra, likasom en ogudaktig darrar vid namnet af en välgörande Gudomlighet [1]. Vet man väl, at Hus[ 361 ]hållning är den källa, hvarifrån all magt, anseende och styrka måste härflyta, om de skola äga bestånd? Känner man grunderne til en rigtig hushållning? Är det möjeligt at enskildta hushållningen kan hinna til någon högd, så länge den almänna hushålls styrelsen hoptrasslas af oredigheter - - - Men det är icke om alt sådant som nu bör skrifvas. Det är om landthushållningens och näringarnes beskaffenhet, i de vid Mälaren liggande orter.

  1. Det är Herr Thomas, som säger detta i Äreminnet öfver Sully: denne store, odödelige Man, som räddade Frankrike, då det var utstält likasom ett rof för alla olyckor. Hans plan var enfaldig, likformig, enlig med Naturens. Han ansåg Landtbruket såsom grundvalen; satte Slögderne i andra rummet; skyddade Handelen, men gaf företräde åt den som hänleder sig från jordens afvel och landets naturliga afdrägter. Skulle man tro, at det var hans förnämsta göromål at eftergifva återstående Hemmans räntor, och förminska Landtmannens utlagor.