Blanckamäreta/Sjätte akten
| ← Femte akten |
|
Epilog → |
Actus VI. Scena I.
Maß frijare / och Månsz Läflare.
OM Kongh Håkons bröllop bestält:
Kongerna haffua och befält
Thet hålla på Kiöpenhamns borgh
Medh stor högtijdh / och ingen sorgh /
Och skal thet stå nästkomne höst /
Them vnge tu til myckin tröst:
Kongh Månsz har migh loffuat ochså
Han wil mitt bröllop giöra thå:
Ty är iagh vthi största nödh
Får iagh ey en godh fästemö /
Nu wore migh aff hiärtat kärt
Om iagh hadhe förr läfla lärt:
Mäns / iagh troor tigh här vthi bäst /
På läflerij du mästar äst /
Lär migh huru iagh frija skal /
Elliest kommer iagh på stort fall.
Läfla är mehr än all wishet
Som någon klook i wärlden weet:
Hwilken j den konst mästar är /
Han winner snart en hiärtans kiär:
Har han ey mehr än han i står /
Doch then rijkaste möö han får:
Oansedt han aff ringa är /
Kan han läfla / han blijffuer kär
Hos Jungfruer aff stor slächt och bördh /
Och blijffuer wäl hos them bönhördt:
Men wari sigh så rijk han wil /
Aff stor härkömpst boren thär til /
Om han som Plato wore klook /
Häls han hos Jungfruer doch för took /
Honom händer wist then sorgen
Han faller igönom korgen:
Ty thet är ey medh honom wärdt /
Om han icke har läfla lärdt:
Then som wil lära läfla rätt /
Medh Frustumör på annat sätt
Skal han umgå / medh annat wijs
Winner han hos Stadziungfruer prijs:
Doch är åtskilnat här i stor;
Ty om Pijgan i Stockholm bor /
Eller och så i Ubsala!
På annat sätt skal tu tala:
Men är hon ifrån Gäffle by /
Läfla skal du lära aff ny.
Sädan skal man och rätt förstå /
Den som wil ena enkio få /
Han skal slå fast på annan bog /
På annat sätt drijffua elskog.
Jagh menar en Hofiungfru få /
Huru skal iagh thär medh umgå?
Thet skal du lära detta sin /
Fölg migh strax uthi Salen in /
Thär siungz effter Kong Håkons bön
Om frijeri en wijsa skiön /
När hon siungz hör flijteligh til /
Om du den konsten lära wil.
Jagh kan henne bätter förstå
Om iagh här uthe lyder på.
Wijsan.
1.
JAgh war bedröfuat / och wille gärna lära
Huru iag skulle winna en Jungfru medh ähra:
Ach kunne iag then Jungfruna winna.
2.
Ty gick iagh hasteligh på en ängh så grön /
Thär mötte migh een Jungfru hon war full skiön:
Ach kunne iagh min Jungfru påfinna.
3.
Then Jungfrun war Venus dhen edele gudhinna /
Iagh war fast gladh iagh fann en sådan qwinna /
Hon kunne migh om älskogh påmijnna.
4.
Medh liuflighe ordh taalte hon migh strax til /
En Jungfru / migh tyckes / du haffua wil /
Iagh wil digh lära henne vpfinna.
5.
Först skalt du gå vthi Frustughen ihn
Medh höfflighe seder och tucktigt sihn /
Om du wilt en Jungfru thär winna.
6.
Thär wackta dig wäl för grofft taal och snack /
Hooss höffueske Jungfruer finner thet ey tack /
Thär medh kant du them icke winna.
7.
Hälsa them alle medh höfligh ordh och seedh /
Achta wäl hwilken sin öghon slår nedh /
Ach kunne du then Jungfruna winna.
8.
Skådha wäl om hennes kinder blijffua rödh /
Medh dygd och ära begåffuad är then mödh:
Ach kunne du then Jungfruna winna.
9.
Medh henne när tu en lijthen stund har taalt /
Kan du wäl förnima hwad hon haffuer faalt:
Swårt är en tucktigh Jungfru påfinna.
10.
När du medh henne sijtter öffuer bordh /
Ackta medh flijt om hon leehr åth hwart ordh /
Så kan du hennes dygder besijnna.
11.
Du leeck medh henne skack och wårtafel speel /
Om du wilt förnimma andra slijke feel /
Låt Jungfruen i förstene winna.
12.
Att Jungfrun taapar skalt du sädhan lagha /
Märck grandh huru thedh henne wil behagha /
Din kloochet kan hon ey besijnna.
13.
När lycken löper medh / eller hon löper moot /
Kan du forstå om hon thär til weet boot /
Speel förrådher Jungfrunes sinne.
14.
Thess emällan skänck ihn / och henne tildrijck /
Du warder förnimmandes mehr om hennes skijck /
Wijn förrådher Jungfrunes sinne.
15.
Brodherskap drijcka du icke förglöm /
Sädhan må du henne förkunna din dröm /
Thär aff hon thin kärleek förnimmer.
16.
Om hon sigh wäl i thenna pröffning står /
Lyckan är digh godh om du den Jungfru får /
Hon blijffuer en dygdeligh qwinna.
17.
Sådant rådde Venus, och sädan försuann /
Jagh antogh thed rådh / och migh gick wäll i hand.
Thetta hwar vngersuenn besijnnar.
Thenne sång war migh til behagh /
Om iagh så giör / thet tagher lagh /
Jagh går åstadh / thär effter giör /
Kålfaat får iagh ey vth om döör.
Mänsz läflare haff myckin tack /
Wijs är iagh bleffuen aff thet snack.
Actus VI. Scena II.
Ingerdh Greffuens dotter aff Holsteen /
och S. Brita medh twå Nunnor /
S. Kirstin och S. Margreta.
Min Fader war en Greffue boldh /
Holsteen hadhe han i sitt woldh /
En myndigh och förståndigh Man /
Greffue Gerhardh så hette han /
Han do bort i min Barndoms tijdh /
Sädhan war migh ey lyckan blijdh:
Greffue Hendrich min Farbror war /
Han togh migh vthi sitt förswar /
När iagh war bleffuen sexton åhr
Kommo legater hem til wår /
Kongh Måns hade them skickat dijt /
Hwilka begärte migh medh flijt
Til Her Håkon hans sons gemål /
Wij seglade thär från medh prål:
När wij kommo vnder Danmark /
Kom moot oss en skipzflota stark /
Vthsänder aff Kongh Waldemar /
Han twingade oss blijffua qwar.
Til Swerige skreff han samma stund /
Kulslogh thet gifftermåls förbundh /
Håkon hans Dåtter haffua skal:
Altså är iagh kommen på fall /
Och skal för Nunna giffuas in
I wastena emoot mitt sin:
Ach Nunne kiött iagh icke har /
Häller wore i wärlden qwar:
Ty thet är migh til hiärtans meen
För vthan Man soffua alleen /
Hälst om långe winters tijder /
Effter man tå enn mäst qwijder /
Aff hwilken Hustrun wärmes wäll
På hwar sijdo mårgon och qwäll /
Afflandes tilhopa barn små /
Til hwilket iagh har stort åtrå:
Thet är och icke ringa wärck
Klädas i en groff wepe särck:
Om natten vpstä klåckan tu /
Och siunga til Klåckan är siw:
Bättre wore på min mans arm
Soffua den tijdh vthan alarm:
När iagh någon vng man får see
Brister mitt hiärta wist aff wee.
Hwi klagar du min dåtter så?
Wärdzligt bekymber lätt bestå:
Förgengelig är wärldzens pracht /
Som wijse Mannen haffuer sagt.
Ey är then wijse Mannens sinn
Iagh giffuer migh i Klöstret in:
Han loffuar mehr thet ächta stann
Ty hade iagh gärna en Man.
Christus är wår Brudgumme skiön /
Han giffuer oss en ewigh löhn
Som förlåta all wärldzlig pracht /
Hwilcket han haffuer siälffuer sagt.
Christus har stijchtat ächta standh /
Han slår thet ey om medh sin hand.
Christus lefde kijsker som wij /
Giffta sigh är stort flåkerij /
Huszbekijmber / och barnsängz nödh
Thär i wanke / och en snäll dödh.
Gönom barns födho salighet
Bekommer qwinnan / iagh thet weet.
Annorlunda sägar wår Klärk /
I begrijpen ey Andans wärck.
Kötzligh Menniskia talar så /
Ty låter sådant taal bestå /
Och oss föllier min Fröken boldh:
Systrar / förer henne medh woldh.
O iagh arm / och elendigh möö!
I Clöstret iagh leffuandes dödh.
Actus VI. Scena III.
Kongh Magnus / Kong Waldemar / Drotningh Blancka / Swen Lijffknecht / och Jens Danske.
THet wore broder / wårt behagh
I blijffuen hoos oss ähn en dagh /
Meer gott kunnen i oss ey giöra /
Ähn om i welen oss böönhöra /
Blijfuer hos oss än daghar tre /
Thes förinnan kan myckit ske.
Iegh haffuer nogsampt nu förstat
I vnnen oss aff hiertet gott /
Iegh har bekijmber och qwijde /
Then tilstäder oss ey bijdhe /
Wårt landh är bortsalt / och pansätt /
Wij mijste thet / kan ske / alt slätt /
Då wore min broder min ween
Gåffue han migh Skåne igen /
Hallandh och Blekingen thär til /
Hwilket iegh och förskylle wil /
Komma til hiälp vthi all nödh /
Sta troligen bij til min dödh.
Wij haffue landh och Rijken noog /
Hwad är Blekingen vthan skoog?
Hallandh är fult medh bärg och daal /
Om Skåne är och ringa taal:
Men Sweriges och Noriges Rijke
The haffua icke sin lijke /
Öffuer them bådhe iagh Kongh är /
Them styrer effter mitt begiär.
Oss wore til ringa skadhe
Om i them wår broder tilsade /
Wår Son ärffuer sädan the landh /
Han är wår broders dotter Man:
Barn har han ey mehr / ey får han fleer /
Om arffuedt tror iagh förwist skeer:
Aff Danmark haffue wij hiälp stoor
Begynnar någon moot oss vproor /
Och synes nu fast lijcht thär till /
Wij wethe ey hwart vth thet will.
Hände oss i dagh then lycke /
Wore thet ett stort wänstycke /
Thet förskyller medh lijff och blodh /
Thär til har iegh wilie och modh /
Min fiende then wara skall
Som edher wil föra på fall.
Then ey bewekz / han är aff ståål:
Gått åhr / Hallandh och Skånes skåål:
Blekingen är en suuper wärdt:
Gått åhr / thet är alt tigh beskärdt.
Iegh taker edher bade tho /
Nu har mitt hierte funnet roo.
Drängh / hämpta migh strax breffuen hijt /
I wårt Cantoor gömde medh flijt.
För thet hängia the låsar siw /
Iagh hugger thet medh macht i tw /
I thenna saak giör iagh min flijt /
Breffuen skole strax komma hijt.
Tagh broder thesse breff til tigh /
Vthi all nödh hugswala migh.
Som men / her smager en drunck pa:
Jegh blijffuer hos digh dager twa /
Giör migh lustigh för then godheet /
Förtienar medh hwadh deel iegh weet:
Jens / legg them i en kijsta starck /
Föör dem strax henn til Danemarck.
Effter edher willie thet skeer /
Ey skole the swerige see mehr.
Thet är bestält / lät oss ingå:
Huszfru / går emällan oss twå.
Actus VI. Scena IV.
Konungh Magnus / Drotning Blanka och Niels Smådrengh.
GVdh nådhe migh fattige man /
Iagh mijster både folk och land:
Mina land hafua thet försmådt
Min Son har en Dansk Fröken fått:
The giöra och mycket thär aff /
Iagh Hallandh och Skåne bortgaff:
Och at iagh tre och tiugu män
Föriagade / murra the ähn /
Som nu stadde i Mächelborgh /
Iagh fruchtar the giöra oss sorgh:
I landet höres myckit hoot /
Rådhett haar satt sigh oss emoot /
Oss affsatt / och vthwaalt igeen
Wår son Erich, oss til stor meen:
Ty wil iagh aff edher förstå
Hwadh rådh wij kunne här til få?
Han tilfogar oss alt förtreet /
Oansedt han doch bättre weet /
Aff onsko tildrijffuer oss spått /
Migh tyckies thet blijffuer ey gott
Så länge han i lijffuet är /
Oss förijaga är hans begiär /
Cronan skal han nu taga ann /
Regera sädan Sweriges lann:
I Frankerijke går så til
När Barn ey fadren lyda wil /
Giffuer han thet en suppa in /
Hon giör barnet snart bleekt om kinn.
Sådant kan oss ey mijshaga /
Om i trösten thet så laga?
Iagh wil giöra min högsta flijt /
Lockar honom medh sööt ord hijt /
När han kommer gönom mitt sweek /
Skal han om näsan blijffua bleek:
Aff wår småswen blijr thet bestält /
Förr är wäl sweeken sådan hält.
Niels småswen / hwadh digh wår Dråtning
Befaller, giör flytigt all tingh.
Ehrs Nådh skal annat ey höra
Ähn iagh skal medh flijt alt giöra.
För vthan thin ährlige Löön
Skal du / Niels / få en klänningh skiön /
Om du wår Son medh någon list
Kan til oss låcka hijt för wist.
Iagh giör medh flijt hwad iagh kan tro
Edhers Nådh lända til godh roo:
Resann wil iagh begynna på /
Kommer igen om dagar få.
Mädan blandar iagh thet klareet /
Som taar bort både siäl och wett.
Actus VI. Scena V.
Härtigh Erich / Niels Småswen och Drotningh Blancka.
NIels / hwadan kommer du oss här /
Huru må Härfar och Frumor kiär?
I gåår måtte the bådhe wäl /
För ehr skul tränthtar theras siäl /
När the haa talt medh ehr thet sin
Giffua the sigh i Klöstret in /
Hwilket the ha vpbygt aff ny
Medh stort prål i Wåstena by.
Där j ha the sigh wäl betäncht:
Thetta wil iagh tigh haffua skäncht
For godh tijdender du har fördt /
Om hwilke iagh ey förr har hördt:
Medh tigh reeser iagh strax thär hänn /
Iagh tager medh migh ingen Swenn.
Wälkommen til oss min son kiär /
Du får alt effter ditt begiär.
För all gunst haff tack min Frumor,
Om alt gott iagh edher och tror.
Elin / wår Son törstig och mödh /
Skiänk in för honom någon miöd:
Här är ett glaasz rätt nu i skäncht,
Thet har iagh Härtig Erich betäncht.
Drijck mig thet glaaset min Son till /
Tin Härfar iagh hijt kalla wil.
Thet är alt vth / skiänk mehr här in:
Thetta är swåra sälsampt wijn:
Ey häller war thet läske miödh /
Ty drycken war för mycket rödh:
Ach iagh känner nu hwadh thet war /
Döden förwist iagh här aff taar.
Trå digh Frumor för sådan list /
Här aff mit hiärta brister wist.
Then migh gaff lijff / hon gaff migh dödh /
Nu är iagh stadd i högsta nödh.
Hiälp Jesus / nu wore migh bäst
Kunne iagh finna någon Präst:
Iagh döör / iagh döör / faller omkull /
Til min dödh haffuer Frumor skull /
Hennes hiärta hårdar ähn steen /
Att hon migh ingaff dödzens meen:
Intet oskäligt Creatur
Har sådan förgijfftigh natur /
Thet sitt fooster förer i nödh /
Myckit mindre til någon dödh.
Migh trösta nu du helge Andh /
Min siäl giffuer iagh i thin hand.
Nu har iagh digh til Konung kröönt /
För din mottwillighet digh löönt:
Niels, ryck thet aaset i en wrå /
Och låt ingen här om förstå.
Såsom Edhers Nådh behager /
I ett mörckt hwalff iagh thet drager.
Actus VI. Scena VI.
Sancte Brita.
ÄR nu / Gudh bättre / ey så gååt
Som iagh Kong Magnus haffuer spååt?
Först har han sigh illa betäncht /
Oss Swenske ifrån Skåne stäncht:
Landet haffuer han alt förstört /
Sin enda son haffuer han mördt:
Han satt fången i åhren siw /
Mädan dödde bort hans huszfru /
Hans son Håkon i Norige dödh /
Siälff äther han ey mehra brödh:
Ty han drunknade i en flodh
I Norige / medh wrångt sin och modh.
Alt så gönom inbördes kijff
Är then kongzliche slächt om lijff /
Hwilken öffuer tutusendh åhr
Regerat har / illa tilgår
Här effter; Ty landet i qwaal
Kommer aff Danske Kongars waal /
Hwilka sigh skole beflijta
Swerige och Norige til sigh slijta /
Thesse try landh til ett förbundh
Föra / Swenskom til en ondt stund:
Seendt om sijder kommer en Man
Som hiälper aff twång Swealan /
Och råder til all skadha boot /
Ställer Swerige på frijan foot /
Han förandrar thenne wår tro
Hoos alla them i Swerige boo;
Han blijffuer och en mächtig hält
Bådhe til siös / och så til fält.
I hans footspår Sönerna gå /
Them han icke skal haffua få /
Rijkedom han them låther stor /
Hans Sonason, såsom iagh tror /
Skal medh rätta hans nampn bära /
Regera Swerige medh ähra:
Thet iagh honom önskar ochså /
Gudh låthe honom fast wäl må /
Rådha för Swerige medh all prijsz /
Aldeles effter sin Farfars wijs:
Sådan önskningh kräffuer mitt kall /
Ty han aff min Slächt wara skal:
Styr lyckesampt du vnge Hält!
Nu haffuer iagh mitt wärff bestält /
Och wil blijffua en Pelegrim /
Ey mehra dichta någre rijm.