Blanckamäreta/Femte akten
| ← Fjärde akten |
|
Sjätte akten → |
Actus V. Scena I.
H. Magnus / Ulff och Biörn.
KUngars / Förstars och Herrars standh
Står alt uthi lyckenes handh /
Hon speelar medh them som hon wil /
Och löper både aff och til:
Hon är alt som en falsker ijs /
På honom bygger ingen wijs:
Kongars lycka är som en roos /
Då hon skiönast / går hon sin koosz.
Swickfull är thenne wärldzens pracht /
Som wijse Mannen haffuer sagt:
När hon tigh som mäst behager /
Hon tigh förwisso bedrager:
Sådant har iagh i sanningh röndt /
Ty wärlden har migh illa löndt /
Endoch iagh ey full fempton åhr /
Har migh doch then tijdh warit swår:
Ty när iagh på mitt tridie war /
Fångades Frumor och Härfar /
Sädan landzflychtig i Danmark /
J eländighet hiärtat warck:
Thär näst belagdt på Stägeborgh /
Där kom iagh uthi största sorgh /
Bleff där fången / Slottet i grundh
Förstördes och på samma stundh:
Thär från fördes til thenna by /
Här kan iagh ey dödhen undfly
För min Härfaders brott och kijff /
Motte iagh nu mista mitt lijff
Ty farer wäl alle här stå /
Til dödhen moste iagh nu gå:
Far wäl Härfar / och Frumor min /
För min skull fäll ey tåår på kinn /
Jagh wandrar til en ewigh frögdh /
Allenast är migh något tunckt
Mista thetta mitt lijff så ungt;
Doch tröster mig / wärlden så mäst
Belöner hwar och en sin gäst:
Du onde wärld far och så wäl /
Hwem wil länger wara din träl?
Herre / j ha prekijkat nogh
Til alt haffuen i skiäl och fogh:
Doch är nu tijdh på plassen gå /
Thär i skole dödhen undfå.
På Helgans holmen aldramäst
Folket församblat medh hwar präst /
Tijtt föra ehr ha wij befääl /
Befaller Gudh nu edher siäl.
O Gudh war migh nådigh och huldh /
För tin Son Jesu Christi skuldh.
Actus V. Scena II.
Maß kättilmundson och H. Magnus Erichson.
ÄHrlige / wälachtade Männ /
Adel / Oadel / och hwar swänn /
Som efter mit breff / och begär
På Moretingh äre nu här /
J haffuen alle wäl förstått
Huru i landet är tilgått?
Ty warom nu icke förseen
Uthwälia oss en Kung igen /
Jagh hoppas hwar wnner then mon
Thenne här Härtigh Ericzson /
Hwilken / oansedt ey förmå
Landet och Rijket förestå /
Effter han blijffuer först i wår
Ey mehr än på sitt siätte åhr:
Doch wil iagh landet styra få /
Att all ting skola wäl tilgå /
Til thes han kommer til the åhr /
Han Rijket sielff rätt förestår:
Hwadh menen j min Herre boldh /
Begiären j Rijket j Woldh?
Min Härfar haffuer wäl förskylt
Att iag til Konung blijffuer hylt:
J hans footspor iagh träda wil /
Gudh giffue migh lyckan thär til.
Then unge Herres medh godh skiäl
Mening haffuen j förstått wäl:
Swarer / welen i honom ha
Til Konung i dag? Ja / Ja / Ja.
Har tack alle för wilian godh /
Jagh bär til edher gunstigt modh:
Och endoch kroppen han är kort /
Är doch modet i honom stort.
Jagh tackar ehr aff hiärtans grundh /
På hans Nådz wägne sammalundh:
Wil och hans Nådh uptuchta så /
Han medh tijdhen kan förestå
Landet medh prijsz / ehr til behagh
Kommer all ting uthi godh lagh.
Men nogh här om / hwar nu hemgår /
Kommer tilsamman fram i wår.
Actus V. Scena III.
Karl och Holger / Konungh Magni Hoffjunkare.
WÄlkommen hem kär broder min /
Huru är gången reesan din?
Lyckeligh är migh i hand gått /
Men sägh huru har här tilstått?
Jagh må för sanning seija digh
All ting affgångne hugneligh.
Ty sädan du drogh til Ryszlandh
Är wår unge Kugh blijffuen man /
Til Sweriges Konungh är han krönt /
Sigh moot landet förhåller skiönt:
En Drotning ifrån Frankerijk
Haffuer han och bekommet rijk /
Dråtningh Blanka hon kallat är /
Konungen hon aff hiärtat kiär:
Thet har warit oss til stor mon
Att styrt har Masz Kättilmundson:
Men effter han är bleffuen dödh /
Fruchtar iagh wij komme i nödh:
Jagh thär wäl tro / Kungen är ung
Regeringen blyr honom tung.
Migh är sagt / han ej lijda wil
När man honom gott råder til:
Hans Drotningh sägz och aff gemeen
Wara til högfärdh icke seen.
Thär hoos iag tigh förkunnar och
Kungen moste i åhr på togh.
Ty Ryssen haffuer oss unsagt /
J fält ligger nu medh stor macht /
Tager aff Finlandh myckit rooff /
Nu har Kungen god rådh behooff /
Och wil strax in til honom gå /
Sådant Hans Nådh låtha förstå.
Broder / igönom sådant taal
Förer tu Kungen i stort qwaal /
Wälkommen blyr du ingalundh /
Du kommer i tornet en stundh.
Migh må gå / huru thet gå will /
Jagh träder frimodeligh til.
Jagh står uthe säker och trygg /
Och kommer han medh en blå rygg.
Actus V. Scena IV.
Konungh Månß och S. Brita.
EN Kungh är iagh mächtig och stor
Öffuer alt Folk i Swerige bor:
Norige haffue mig och utwaldt /
Skåne har iagh ochså betalt /
Siutije tusen lödigh mark
Sijlffuer thet galt medh en wicht starck.
Ty är Blekingen och Skåne
Medh Hallandh wår underdåne:
Jagh hoppas Ryszlandh och winna.
Men hwadh kommer thär för qwinna?
Thet är Fränckan S. Brita /
Til hennes rådh wil iagh lijtha /
Förhöra hwadh hon migh wil spå
Om thetta Krijgh iagh tager på:
Wälkommen Fränka / Syster kär /
Hwadh är edhert hos oss begär?
Jagh har förstått att Edhers Nådh
Äre ingiffne sådan rådh /
Emoot ochristna här och där
Wele krijga medh utlänsk häär:
Främmande gement Krijgh öffua
På thet the rappa och röffua
Kunne / thär som the fahra fram
Bedriffuandes all synd och skam:
Christeligh tro at förökia:
Sådane icke Krijgh sökia:
Men Swenske Krijgh för Christi skull
Föra / och äre landet hull /
Hwilke om i til Krijgz försmå /
Olyckeligan ehr skal gå /
Fienden tager öffuerhandh
Bådhe til siös och så til landh:
Sådant aff Gudh migh uppenbart /
Och uthlänskt Folk förbudit hardt.
Drömmar / Fränka / skal ingen tro /
The göra migh ingen oro:
Jagh undrar i medh them umgå?
Altijdh welen i oss ondt spå:
Jagh hoppas Gudh oss bewarar /
Edher iagh intet mehr swarar.
Thet sades migh gönom en syn /
Hwilken iagh hadhe uthur skyn /
Då iagh ey mehra sooff än nu /
Här om talte ochså wår Fru:
Drömmar hafua fast ringa macht /
Aldrigh iagh effter them har sagt
Jagh wil edher förkunna mehr /
Hwilket och wisserligan skeer /
Sådant är migh aff Gudh befält /
J haffuen edher illa stält
Emoot Gudh / och hans helga ord /
På månge bedreffuit stort mordh:
J leffue som en Sodomijt /
Til bättringh wändes ringa flijt.
Therföre iagh nu förkunnar
Hwadh olycka ehr tilstundar.
J bliffue snart en fången man /
Och misten både folk och landh /
Ynkeligan om edhert lijff.
Skolen i komma uthan kijff.
Gudh förmanar edher til boot /
Och bättring gönom sådant hoot:
Sädan slår Gudh medh swärdet til /
När menniskian ey lyda wil.
Sådant taal har iagh offta hördt /
Aldrigh har thet mitt hiärta rördt:
Fabler har iagh intet i acht /
På edhert taal ligger ey macht.
J synden han förblindat är /
Olyckan är honom fast när /
Hwilken förer honom i qwaal /
Sanfärdigt är then Högstes taal.
Actus V. Scena V.
Her Carll til Toffta.
JAgh kan soffua ey dagh / ey Natt:
Swerige har Kongen så uthsatt /
Jagh troor napt här blijffuer mehr gott /
Om thet är som iagh har förstått:
Ryssen har hans folk nederlagt /
Som S. Brita hadhe sagt /
är han hade sägren i handh /
Och under sigh thet ganska landh /
Mente han Ryssen wara huldh /
Hwilken honom loffuadhe guldh /
Badh honom draga bort medh flijt /
Och föra någre tunnor dijt:
Han drogh åstadh / och kom igeen /
För guldh förde han iärn och steen /
Aff iärn wore pijlar giorde /
Kongh Månsz them ey bijda torde:
Han kom sin koosz medh störste nödh /
Men folcket ligger qwarre dödh.
När han til Swerige kom igeen /
Sänder han Herrar til Holsteen /
Hhär frijadhe en Fröken skiön
Åth sin son Håkon uthan bön:
Hwilken han i Klöstret giffuer /
Och hans sona hustru blijffuer
Kongens dotter aff Danemark
Margreta / ty Kärleeken stark
Emällan them upkommen är:
Och är nu wår Konungz begär /
Medh Danske Konungen tala /
Thet blijffuer Swenskom til qwala:
Ty Kungen är en stor fåhne /
Kan skee han skiänker bortt Skåne /
Om then Danske honom smeeker
Han wår Kung thär til beweeker:
Om thet skeer / blijffuer stort uproor
Blandh alt folk som i Swerige boor:
Men här om iagh ey mehr wil spå /
Gudh låthe all tingh bättre gå.
Actus V. Scena VI.
Kongh Magnus / Kongh Waldemar och Drotningh Blancka.
GUdh skee looff / iagh leffuer then dagh
Thet är skedt effter mitt behagh /
Jagh haffuer seedt min Nabor godh /
Som til oss bär ett gunstigt modh:
Wälkommen Frände / broder kiär /
J ären oss kiärkommen här.
Medh all Kärleek edher unfå /
Meddelom hwad gott wij förmå /
Welom giöra sådant förbundh
Som wara skal til ewig stundh /
Mällan wår barn ett giftermål
Uprättandes medh pracht och prål /
Thär til aff edher är samtycht /
Ty tagher thet godh endalycht.
Jagh taker Edhers Kärlighet
För alt gatt migh aff ehr beteedt /
Sadent iegh alt wil förskylle /
Och medh tagsamhet upfylle /
Pa godh tro iegh är kommen hijt /
Att öffuertale alt medh flijt /
Huru thet frije skal ga fordt
Thet mellan ware börn är spordt:
Jegh är fast gladh thet är sa när /
Ty thet war lenge mitt begiär:
Therföre war iegh icke seen
Ware thet gifftermål til meen
Som war begynt medh edher lön
Och then Holsteniske Förlken skiön:
Migh tyckes thet fast bedre sta
Ehr Sön skulle min datter fa.
Edher mott mig brorligh kärleek
Har jag förstått utan all sweeck /
Migh beflijter medh godt löna /
Ther skolen i offta röna.
Min Herre / förer in then gäst /
Thär få wij talas weet som bäst /
Berådslå på hwilken wår Gåål
Kan fulkomnas thet gifftermål:
Såsom befalla all wår Joon
Beredha til godh tractation:
Han haffuer reest en wägh så långh /
Ty behöffuer han bastugångh.
Min Huszfru i räden fast wäl /
Låther oss ingå på the skiäl.
Som men / Kong Mansz lille / thet böör
Wärden genom dören ga föör.