Blanckamäreta/Fjärde akten
| ← Tredje akten |
|
Femte akten → |
Actus IV. Scena I.
Erchiebiskop Nils Allena.
NU har iagh Försterna igen
Medh Kongen förlijcht uthan mehn:
Kongen från mycken fahra fridt /
Sitt Fängelse är han och qwitt.
Then Danske sigh emällan lagt /
Drijffuit på freden medh all macht:
Landet har Kongen och på nytt
Mällan sigh och bröderna byt.
Så är nu Wenskapen upbygdt /
Hwilken / iagh tro / blijfuer snart rygd /
Kungen efter sin gambla seedh
Håller hwarken breff eller Ledh:
Drotningen honom snart thär til
Medh list upäggiar när hon wil /
Giörandes när som man mist tror
Moot Försterna ett nytt upror:
Ty sitt fängsle hämpnas hon wist
På någott sätt medh argelist:
Försterne och på sin sijda
Sådant ingaledes lijda /
Uthan styra thet wåldh medh macht /
Hwar är då thetta förbundz pacht?
Ach älendigt är Swealan!
Medh fredh sällan thet styras kan:
När medh uthlänskom Krijg är ändt /
Moot Jnlänskom strax är thet tändt.
Broder bekrijgar sin broder /
Dotter förräder sin Moder:
Frände är och så fränden wärst /
Så är offta i Swerige härskt.
Haatet yppas thär aff all stundh /
En mathen i then andres mundh
Mijszunner / och på högre pall
En annan wara satt til kall /
Hwilket endoch han förestår
Medh Landzens gangn / doch emotgår
Honom then andre / fager ordh
Giffuer / doch sökies han til mordh:
Främmande sådant gärna see /
Medh frögd fuloffta åt oss lee /
Drijffuandes thå moot oss sitt speel /
Medh wårt fördärff / theras fördeel.
J Swenske män achter thet grant /
Jagh haffuer edher sagt wäl sant:
Men nu wil iagh til Kongen gå /
Förnimmandes huru han må.
Actus IV. Scena II.
H. Erich. H. Waldemar och Bengt Riddare.
MÄllan oss och Kongen alt klart /
Aff Rijket ha wij fått wår part:
Wår Gudz tiänst ha wij och fulbracht
J Rom tit fotz medh stor andacht:
Thär aff Påffuen unfångne wäl /
Bekommet stort afflat wåra siäl:
Skiöne Förstinnor ha wij fått
J Norige / thär oss unnes gott /
Medh min har iagh på tridie åhr
Leffuat nu näst tilkomne wår /
Samman afflat en liten Son /
Han blijffuer Swerige til stor mon:
Men hwar har Edhers Kärlighet
Warit så länge / iagh ey weet?
J Nyköping på Kongens fäste /
Thär iagh och någon tijdh gäste /
Kungen och Drotningen oss god /
Om the kunne deela sitt blodh
Medh oss / the giärna thet giorde /
Jntet annat iagh thär sporde:
The sigh förundra bådhe twå /
Hwarföre i dem så försmå?
Och fast sällan them besökia;
Man skal Kärleeken förökia
Gönom dagligit umgänge /
Så warar trogheten länge.
Gudh weet iagh thet gärna giorde
Broder / om iagh sådant torde:
Jagh har offta i Eelden rändt /
Och aff honom migh illa brändt.
Tänck är ey broder sådant meer /
Aldrigh oss thet offtare skeer:
Ty låthom oss uppå en dagh
Dijt reesa / them til stort behag.
Ja wäl / uppå min broders ordh
Reser iagh dijt / ey fruchtar mordh:
Then migh slår / han får wist igen /
Til händerna är iagh ey seen.
Godh dagh i Sweriges Förstar twå /
Jagh wil edher låtha förstå /
Om i både på Kongens saal
Jngå / händer edher stort qwaal:
Thär begynnas sådant ett kijff /
J miste både edhert lijff.
Ty haffuer mitt taal i gran acht /
Minnes iagh edher thet har sagt.
Hören i broder hwardh han spår /
Jag fruchtar såledhes oss går.
Sådant är ett lögnachtigt roop /
J haffue fördt oss nogh i hoop:
Ty skal thet icke mera skee /
J Åth wår träta skolen lee.
Edher må gå som lyckan wil /
Jagh ångrar iagh talte ehr til:
Jngen dåre kan elden sky /
Och ingen kan sin skäpna fly.
Actus IV. Scena III.
K. Byrger. D. Märeta / H. Erich och H. Waldemar.
O Huru lyckesam är migh
Thenne dagh och stund wisserligh!
På hwilken migh är then nåde
Aff gudh bewisst / at iagh bådhe
Mine bröder sehr hos migh här /
Ty thet har warit mitt begär
J monge Åhr / nu är thet skeedt
Thär om iagh gudh har offta beedt
Nu låthen i wäl på skina
Hiärtans käre bröder mina /
Att i oss medh trohet mena /
Thet edher skal myckit gena /
Om iagh kan medh edher deela
Mit hiärta / skal thet ey fehla /
Thär på sätter fast edher lijt /
Ey skal fehlas uppå min flijt /
Hwadh gott wart hela huusz förmå
Edher skal wederrede stå.
Edher Kärlighheter både
Tacke wij för thenne Nåde:
Wele sådan benägenhet
Altijdh förtiäna / thet gudh weet.
Wij haffuom giörligen förståt
J oss unnen aff hiertat gott /
Thet kunne iagh nogsampt förstå
När iagh war här för dagar få:
Ty haffuer iagh så drijffuit thet
Wår broder är hijt kommen med.
Som twå Englar i migh äre
Kärkomne / o bröder kiäre:
Wy wele nu hastigt ingå /
All lust och frögdh begynna på.
Wij wele så medh flijt laga
Hwadh edher hugh kan behaga
Thet skal uthan hinder gå fort /
Effter j oss then ähran giort /
Och oss besöcht uthi godh tro /
Nu haffuer mitt hiärta fått roo:
Men nogh här om / låther oss gå /
Hwem kan här uthe länger stå?
Actus IV. Scena IV.
Kongh Byrger och Bruncke Marskalcken.
J Snaran äre hökar twå:
Bruncke huru skal iagh them få?
J buren iagh them haffua wil
Hwadh rådh giffuer du migh där til?
Aff theras folk store och små
Alle låthen i staden gå /
Til staden är ey myckit långt /
Seyom på slottet wåra trångt:
Thernäst när Försterna bådhe
Äre druckne / uthan wådhe
Sigh mena wara / the i sängh
Gå uthan någon theras drängh /
Sädan wäpne sig edhra Män /
Blåset för them här edher Swän
Dytt Försterna soffua ful hårdt /
Them grijpa blijffuer oss ey swårt.
Som tu säger Bruncke wil iagh /
Jagh hoppas thet tager wäl lagh.
Än om the sigh wela förswara /
Ställandes oss uthi fahra /
Uthi thetta fahrliga kijff
Skole wij skona theras lijff?
Om i förnimme them til wärn
Taga / och wela bruka iern /
Så blijffua edhra öffuermän /
Medh spiutet them strax gönom ränn /
Eller medh något annet snedh
Befäll them bådhe läggias nedh /
Uthgiut frijt theras hiärta blodh /
För skadan wil iagh seija godh.
Effter Edhers Nådhes befäll
Handlas skal medh them thenna qwäll:
Edhers Nådhe gå och nu in /
Begynner drijcka på them wijn /
Att the ey märckia thenna list /
Ställer edher liufligt och frist.
Wår Huszfru brukar mångt falskt ord
Medh them öffuer thet ganska bordh:
Och menar doch thet ingalundh /
Tränchtar effter then sijsta stundh:
Jagh går nu in / thet samma giör /
Hwadh the tala flijtigt tilhör.
Actus IV. Scena V.
Bruncke / Christiern Skärbäck / H. Erich och H. Waldemar.
GUdh haffuer oss then stunden sendt /
Thär effter wij ha länge wendt:
The rothen ha warit til ondt /
Kongen aldrigh welat förskondt /
Och thet folk som i landet boor
Upäggiat offta til rumor /
Oss och hans Nådh meent nederlagdt /
The ähre nu uthi wår macht:
Nämbligan Kungens bröder twå
Liggia fulle i thenna wrå /
Theras blijffue wij öffuermän /
Hos them är icke någon swän:
Ty läther oss in til them gå /
Hwar annan manligan bijstå.
Skole wij them fångne taga /
Då måste wij wår Swärdh draga:
Ty kräffuer nu så thenne tijdh
Hwar rycker uth sitt Swärdh aff slijdh /
Bruncke låt sachta dören op /
Nu trycker til medh hastigt lop.
Hwem giör oss i wår sömn oro?
Wij äre komne på godh tro.
J mijnnes wäl Håtuna leek
Giorde Konungens kinder bleek?
Nyköping Gästebodh medh rätt
Edher löner på samma sätt:
Ty giffuer edher oss bådha /
J skolen ey länger rådha.
Hielp migh broder om du förmå.
Oss hielper icke nu mootstå /
Wij uthrätte intet medh kijff /
Ty förrådt är wårt unga lijff.
Twi digh broder du falske hundh.
Och så hans drotning sammalund.
Nu har iagh lust på edher see.
Men iagh har lust åth edher lee? / ha / ha.
Så blijffuer löndh Håtuna leek.
Så betalar man sweek medh sweek.
Gudh straffe edher både twå.
Jag hoppas Gudh skal oss bijstå.
Oss hielper aff Tyranner hand
Wisserligh wårt Fädernes land.
Förr skal luchta kruta och brändt horn /
Sätter them i thet wärsta torn.
Actus IV. Scena VI.
Bengt Riddare allena.
ÄR nu i sanningh ey så gåt
Som iagh Försterne hafuer spått?
J tornet the insattes först /
Thär the ledhe hunger och törst:
Fötterna sattes i en stock /
Henran bundes widh samma block /
Halziärnet war i muren fäst /
Bruncke plågade them som mäst:
Medh hans rådh war Kongen them gröm /
Tornsnycklarna wrock i then ström:
Och lät them så swältas i hiäl /
Gudh wari nådigh theras siäl:
Härtigh Erich i dagar tree
För uthan maat lefde i wee /
Ellofue Härtigh Waldemar /
Honom til spijs hans broder war /
Kiötet aff hans axlar han åth
Medh stor iemmer och myckin gråt:
Sädan brötz då fängelset op /
Til Stocholm fördes theras krop /
J Stadzkyrkian han lades nedh /
Medh stort Procesz / som då war seedh:
Kongen medh Drotningen bortrömdt /
Från Rijket han medh rätta dömdt /
På Kaleborgh i Danmarck boor /
Napt har han på fötterna skoor /
Och kommer wäl i större nödh /
Så straffar Gudh oskyldigh dödh:
På Helgans holmen skal och så
Hans Son i mårgon til dödz gå /
Lijdandes för sin Härfars skull /
J klöstret lägges han i mull:
Bruncke then förrädare slemm
Skal sönderhuggas lem frå lem /
Aff honom nampn skal bärget få /
Thär han steglas wedh stycken små:
Alt så straffas Skiälmar gemeent /
Endoch thet händer något seendt /
Hwilka emällan Herrar twist
Upwäckia medh ilfundh och list:
Här wedh sig trösta hwar och en /
Som aff sådana lijder mehn.