Boken om vårt land/Kapitel 9
| ← Kapitel 8. Vårt land och världen |
|
Kapitel 10 → |
Vi hamnade glada från brusande sjö
vid Indiens yppiga stränder,
där aldrig en vinter har kastat sin snö
på sommarens soliga länder;
där palmerna skugga
den eviga vår
och popplarna dugga
sin balsamtår.
Men icke är här
mitt hjärtas begär;
min längtan, min hamn uti fjärran är.
Jag leds vid den brännande sommarens glöd,
jag leds vid den läckraste krydda.
Långt hellre jag åte mitt fattiga bröd
på snön vid min fädernehydda,
där skidorna halka
i muntert behag
och sommarn har svalka
och natten dag,
dit, dit står min håg,
dit styr jag mitt tåg,
till älskade stränder vid sjungande våg*.
O, om jag blott hade en björk från mitt land,
där kvittrande trastarna svinga,
och kramade snön som en boll i min hand
och hörde hur bjällrorna klinga!
Då bytte jag gärna
allt Indiens land
mot vintrarnas stjärna
på hemmets strand.
Dit sträckes min famn,
där, där är min hamn,
och djupt i mitt hjärta står Finlands namn.