Bröderna Mörk
av Gustaf af Geijerstam (1858-1909)
II.  →


[ 1 ]

FÖRHISTORIEN

[ 3 ]

I.


I början af 1840-talet innehades egendomen Björknäs, belägen i mellersta Sverige, af två bröder Karl Henrik och Nils Göran Mörk. Bröderna tillhörde en vidt utgrenad släkt, hvilken under generationer ägnat sig åt bergshandtering och jordbruk. Ättlingarna af denna familj innehade egendomar flerestädes i Sverige.

Fadern hette Henrik Göran Mörk och var efter tidens anspråk en framstående bruksman. Under hans färla upplefde de båda bröderna en egendomlig ungdom, och af någon föräldraömhet hade ingen af dem vid mognare år den ringaste erfarenhet. Så mycket starkare hade de därför kommit att sluta sig till hvarandra, och ända till den tidpunkt, då denna berättelse börjar, hade det innerligaste förhållande rådt dem emellan. Ständigt såg man dem samman och ständigt stodo de rygg mot rygg, beredda [ 4 ]till ömsesidigt försvar mot alla de bistra svårigheter, deras sorgliga ungdom beredde dem.

Björknäs var emellertid ingen stor egendom, och Henrik Göran Mörk, hur framstående bruksman han än var, ingen god hushållare. Följden var den, att när han omsider dog, var det arf, han efterlämnade, ringare än någon kunnat vänta. I brödernas yttre öden spelade detta föga roll, men så mycket mera i deras förhållande till hvarandra.

Så nära förbundna voro de med hvarandra, att ehuru de båda ingingo äktenskap, hvilka skänkte dem barn, blef dock den brödrakärlek, som från början förenat dem, mera bestämmande för bådas öden än något annat af hvad de senare fingo pröfva af lifvet. Så fast hade deras sorgliga ungdom bundit dem vid hvarandra.

Häri skilde de sig från andra brödrapar, hvilka till det yttre ständigt lefde i vänskap, och om hvilka ingen visste att berätta annat än det som var godt. Tung och minnesrik blef dem båda den dag, då de första gången skildes från hvarandra. Och den äldre brodern var det, hvilken då lämnade fädernehemmet och drog ut i världen. Ensam gick Nils Göran hemma och grämde sig öfver att världen omkring honom plötsligt blifvit så tom och så trång.