Byyrallor II/Ståojuuvvarin
| ← Po teaatrin i Nyystaan |
|
Mittjil våran ska ti staan (teaterstycke) → |
Ståojuuvvarin.
Ni tjendä no fol int Ståojuuvva-Räll? Nää nå, va ska no ni tjenn han. Men nåo tenkä ja no fåłtji haa reida po an po bärgandis viitt å kring, för an ji no fol tan väst jäär i socknin tå ä bjee ti böri brask å ti dikt åpp löögdan.
An båor jo uut po skatan tii dä åpp i fjääłsendan, så ä jir int så tykäłt an rååkar fåłtji åm dagan, men liika förhääda haar han reida po allting å haar ti brask åm fast an sku vil hald påå in heil viko mä eins.
Gaar ä nain daa elo pari så int an fåår taał vedä nain, trystjar an ååv ti best ä ji fron arbeiti sett uut åt byyin, fö ti fo smörg i fåłtji in åorijääli massa trajiljor[1] å löögdar, såm an sääkärt a gaai å dikta ihåop så leng an a vari ömsand. An jivä si visst tan snöud påå hä alt va an segär i kłaara saninjin, men fåłtji vil int tråo helst halvtin ååv ä.
I löödast åm kveldin tå Bränbak Ant å ja jeeg å dangła å håila ett lansveejin, kååm vi ås ti sluut enda ti Rällas. Vi gaav an in syyp strakst så an vaart prånt po gått humör.
An sååt po spiissteinin tå vi kååm in å påta å krafsa i głöödin å askun mä kvaststakan å ååt na steikapääror.
— Vann haa ni tjärnjin no, tå ni mått siti å laa maatin åt är sjöłv? frååga vi ååv an.
— Int veit ja vart on laa ååv onjä skrabbon; di slöuskar[2] å påå tołidä så ä jir int gått ti hald döm i stjärtin.
[ILLUSTRATION SAKNAS]
— Vi måtta jyst snäär ås in hiid an jä Ant å ja åsta språåk med är in stånd.
— Jaa, ä va int så gäłit hä, tå ni håksa po hä in gang. A ji vääł tråkot ståndåm ti siti stillmot ömsand teijä lang kveldan.
— Não i hä så. Å böri vaał bärgardis kaalt no å rej. A tjendist riktit i öörsnibban i kveld.
— Nå int ji hä no så väst kaalt entå. Men ja mins öman ja va påik å sprang å friia tå ä va kaalt in gang rikti reidit. Ja a vari å hugd vedin åm daain, mins ja, å ja hinda int ga heim åsta draa po mi stöövłan, uutan ja smała ååv ti byyss mä barkaskåovan po föötrin, fast ä va in löödaskveld. Tå ja sku åsta frii tå ii i låft måtta ja bind na stjööłtveittar[3] undi föötrin, så ä sku skråpp.
A va fullt mä snöö po låftistaatji å sjöłva låfti va jyst åvanfö påortin. Tå ja a vari inn in stånd i låfti vaart ä så varmt där så snöö böra smelt o taatji å rinn langsett taakvedan. Men mä ti sama ä sku dråpp fron taakvedan fröis ä ti langa iistitjilar såm vaart sä ståor å tjåck så di räkt enda nedä ti jåołin. Ä sku a vari raakt åomöilit ti tjöö jynåm påortin tå, åm int in kaar sku a staai mä i vedaträä å slaiji ååv iispinjilan vartett.
Åm måronin tå ja kååm uu låfti; skåda ja inn åt stygon jynåm fönstri, å tå såå ja hä karan sååt i spiisin mä hundskinnshanskan po hendrin å greit, å in bränvispåtto ståo po båołi, men ä va så kaalt så di kunna int ga fron spiisin ti båołi åsta ta si in syyp. Ein ståo vä uunin mä in lang staka å freista stöit såndä grynngröitin såm a frusi i bakuunin ti bara iis, men an greit han å så tååran fröis såm haagäłkåonin po tjinnbeinin, för int feeg han lööststöitt åt si na ti jeet, int. Ton gangon va ä föst kaalt ska ja taał åm för är.
— Nåo måtta ä va hä, åm ä ji såm ni segär ä ifall ni int skarva teel na. Mä ja tyckär ä sku a måtta fins nain såm a dåga ti hugg såndä na błasovääd tan tiidin å.
— Ä va int så gått ti hugg vedin i tåkin tjööłd, fast nåo findist hä vedahuggaran tå å. Så krapło ja siir uut no, va int ä väärt tå ja va po mitt nittond fö na kutjilar å ripilar ti hugg å kaap memmi.
Ja mins in gang tå ja va å hugd breivä lansveejin såm gaar i jä jynåm skåojin. Tå enn findist
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. |
ä jo så ståora trään så in kaar mekta int ta åm döm, fast di no a vaari uuthuddji.
Ja haa förhääda brååttåm andä daain å hugd så sveittin rann nedär ett mi så ja måtta nuu å dåå tööm uu skåovan. Jyst mä ti sama tveittan yyrt åt all håld såm best, kååm ein tjöörand ett lansveejin. An hinda vääł kåm mittanföri så yyrt in pa tveittar måot an så hestin å tjibikon å alt i håop stritta i diitji. Karin böra skrääk å råop han så mytji an årka hä ja sku mått hald åpp mä huggasi så leng an sku tjöör åm.
Strakst såm an då kååm si po lansveejin ti baak, karin, tåo an åpp ein o teidä stjööłtveittan såm a heft an i diitji, spåtta å vellsina si trii gangor å tykt tveittin sku förhääda braa pass til in föusdöör å frååga åm an sku fo tag an. Ja måtta lååv an sku fo tag an, ja, fö ja tykt no ä sku int va nain skada fö meeg, tå ja haa tåki föusdöönar kringkasta all stans.
Tå an då ti sluut kååm si i veeg po nyytt, fee ja enno bråådan, tå ja a staai å fösyyma mi. Men jyssåm ja hinda böri stjiiv mi riktit fłöig in tveitt, elo in föusdöör, hu ja ska kall ä, mitt åt öögona po mi så ja stritta åsta sjöłv. Ja haa in paikvräkłing memmi såm ståo å hacka ii in gåro[4] tall, men vila int kåm si jynåm bartjin. Best ä va så såå an ja a fösvunni å böra söök ett mi. Tä an a gaai in nagä famnar böra an sii föst spåri o föötrin min såm a snäärt vedä driivon å ti sluut hitta an mi sjöłv åppet in stein. — Tveittin a kasta mi öppet steinin mä tåkin faart så ja neestan va åådååna.
— Ni mått a vari in gråbjaan å in åomäätling tan tiidin ni va i vääłmaktin faar?
— Jaa, int va ja nain tapp, int. Men ungdåomsliivi va no heilt aaleiss tan tiidin å. Ä a stäädd ååv no mä alt tåki.
Endå ja mins in gang tå vi va ti Vööro in Mittjilsmesshäłg, fö si ä va vaanlit hä tan tiidin, hä ungdåomin sku faar uutbyyss, fast nåo va hä sellan gangor hä vi kååm heim så vi int a vari å slaijist. Di bruuka skåck ihåop si Vööbåovan, å si tå kååm vi ås i svarvi. An jä Grånnas Matt å jaag å anjä Krafsas Jååp — vi trii vi bruuka skåck i håop ås å, fö vi va full karar allihåop, bå magaviig å armstark, såm di pa sej. Vi bruuka alldri fo na fłickor ti siti påå mä ås, fö vi va tjend fö ti va altför åorijääli.
Ä va in Mittjilsmess såndasmåron tå vi kååm å sku faar åpp ti Vööro apteetji så vi sku fo ås na liiti hoppmansdråpar ti legg i laa mä brännviini, men tå vi kååm måot bråovin såå vi hä di ståo alt fullt där. Men vi va bireidd ti ta måot döm allihåop. Ja haa in pannfåot, såm ja stendit bruuka ga å bjeer i fickon, Matt han haa in knapołstein å Jååp haa tjirodaddjin å så tjöört vi i fullt sträck så mytji hestin årka, å jyssåm vi kååm po bråovin så syydd di ii mä pååkan enda åt huvo po hestin så an stalp po kneenin, men tå håppa vi ååv all trii po ein gang å så syydd ja ii mä pannfåotin ein mitt åt bläson så an stałp å ä såå uut såm jäänan hans sku a stritta. Inåm eitt tuu så va bråovin ränsa.
Men tå fåoł vi ti påstveejin ti baak, fö si vi va enkåm uutfari fö ti bruuk ås. Tå vi kååm ti Lill-kyro tjöört vi mä eins åpp po tjörkbackan, å tå båda vi finnan å meint åm di sku vill na tå sku di fo kååm. Anjä Grånnas Matt ståo po kneenin han å hugd mä kniivin i jåołin å saa fast di sku kåm såm einbaari millan Ååbo å Tåårno så sku int han va rädd. Men int tröösta hä in enda finntamp kåm fram tå, fast nåo läära ti va fösamła nagästans,
A tå fåoł vi ti Såłv ti gåłvstandas po sama reison. Vi a måra å taiji ås nain syyp heila daain så vi a havi ås in bärgand tjening,[5] men ä böra ga ååv ås tå vi kååm måot Såłv teel, så vi lååssa jo va bistjeeli i börjani, men nåo haa vi akodäära hu vi sku stell ä så vi sku fo Såłvbåovan ti ta ti täłings[6]. Vi böra föst måår å legg na vååtvaror innanfö tendrin, så vi vaart na liiti iion tibaak, men tå vaart int ä na barmhärtoheit, fö di böra jää na småått narr ååv ås för hä vi kååm åsta snugg. Ti best ä va haa ja na miinär åt ti aar, å så sprang ja ti spiisin å reiv triifåotin undan gryngröitsgryyton å börja let an gaa kring stygon. Nåo tåo ti måot i börjani, men int jöłft hä na. Di slåo såndär trii steinståop meeg i huvo, men int tjend ja ä als. Men syymon va hä, stygon hon vaart ränsa, men tå måtta vi lag ås ååv, fö vi va rädd hä di sku faar ett lensmannin. Tå böra vi vaał bärgandis ill määfari å. Grånnas Matt an va så huddji han, så tå vi a tjöört in beta måtta ja lyft åpp baakbrää po tjerron så błåodin sku fo rinn tedan. Å Jååp han va så bulta å kłappa så an baa mi ja sku freist lagg an na i munnin, för an börja måå så föskrättjilit ill, saa an. Ja haa int na anna en in såkäbeta såm ja stack åt an, men såkri va int i stånd ti smelt, så tårr va an i munnin. —
Jaah, veit ni påikar, tan tiidin sku ni a fååi sii tå brååttåm fääłast, fö si nåo fee ti tå ti bå tröijor å byksor. Ä va int jyst na mytji sembär in gang tå ja haa anjä sama Grånnas Matt memmi tå vi sku åsta höör ett mä anjä Bråta Kaalas piigon in kveld, å så ha di havi baassööłi där åm daain, så di va mytji fåłk i stygon, men vi jeeg åt kamarin vi, fö si an måra å friia ett piigon na Matt, å jyssåm vi kååm inn åt kamarin fömärkt vi on haa in annin dä förr. Å tå sprang Matt tiid å feeg ii an å så baar ä teel, å ti best ä va så haa vi kalasfåłtji täär, men fast di haa vedaträänin å sååstengrin så föbanna slåo int ja nedä döm. Endå jaa veit ni påikar, int ji hä anjä betan såm an stjiinar. Int va hä väärt fö na strängkałvar tan tiidin, fö nåo flöig di såm hanskan. —
— Nåo ji no hä ti tråo. Men ni bö no vaał gambäl no.
— Jaa, ja i fö gambäl jedanett. Ja ha jo båodd jä po Skatan i så mang härrans åår rej, så ja a hinda rambäł nedär å bygg åpp an jä kåtan menn ein gang. Jaa, ni ha no fol int höört huleiss ja kååm ti mått rambäł nedä stygon? Si ä va po ti viisi så tjärnjin miin låå sjuuk in gang å tå måtta ja sjöłv siil å fiil å jäär all hunshållssysslor. Tå vaart ja så vaan ti sleik flilstjeidin, så in natt hend ä si hä ja sleikt håłi po veddjin. Åm måronin låå ja mä huvo uutanfö veddjin å ä va i förhääda råskväädär, så ja haa öögona full mä snöö tå ja vackna. An dä ståttjin såm ja sleikt såndär måtta ja ta bårt, så ja va å reiv nedä stygon tärijynäm å sett in nyy ståck i stelli.
Å no jedanett gaa jo in daag åm send fö mi. Fast ja a spela å rijäära så dä i ungdåomsåårin, dågä ja int helst ti hald tjärnjin miin i skakłan na meir, så on jää såm on veel memmi å leggär ååv bårt tå on sku laa ti na maat, så ja fåår sjöłv sit å sveid fingrin å krafs steikapäärona uur askon, såm ni siir.