Carl von Linnés resa till Skåne 1749/29 juni

Junius 29

Ystad ligger nästan mitt på södra sidan av Skåneland mest utsträckt efter stranden, går merendels i trekant och är ungefärligen så stor som Malmö. Husen äro byggda av korsverke med tegel och tegeltak. Tullportar äro 3, östra, västra och norra, alla grundmurade i fyrkant med bomfria valv och styckegluggar. Det tycks ock, som vallar i forna tider varit omkring staden. En lång brygga går ut åt havet på södra sidan, där en öppen och otillräckelig hamn ligger, täckt allenast på östra sidan, varest staden utskjuter landet. Men som denna udde sluter sig med grund, som går tvärtåt viken, är dessein att låta bygga och förbättra hamnen efter grundet uti havet. Härifrån avgår en jakt var vecka till Stralsund i Tyskland fram och tillbaka, som här är allmänna farten emellan Sverige och Tyskland, dit man ofta på 7 à 8 timmar kan överkomma. Gamla hus äro rätt många här i staden, som kan skönjas av årtalen, vilka stå över dörrarna uthuggne på dörrposterna, såsom på Östragatan n:o 71 står en skrift med munkstil och årtalet 1530. Eljest är på samma gata åtskilliga andra gamla hus med deras årtal 1575, 1582, 1590, 1595; men på ett hus stod numret 77, vilket säkert måtte vara uppbyggt 1577, som jag sluter av skrivarten och bokstävernas överensstämmelse utom arkitekturen av bilder samt var och en vånings utbyggning över de andra. Det äldsta huset är skrivit med munkstil men alla de övriga med romersk stil, till ett tecken att munkstilen blivit bortlagd emellan 1530 och 1575. Dessutom är lätt att sluta av de många gamla husen, att vådeld mycket spart denna staden. Små hökarebodar äro byggde i staden under fönstren på samma sätt som i Tyskland och andra skånska städer. Här i staden äro tvenne kyrkor, stadskyrkan och klosterkyrkan eller hospitalskyrkan.

Apoteket besågs med materialkammaren. I staden voro tvenne chirurgi men ingen medicus. Det är ingen ringa förmån för en provins, att apoteken bliva flitigt visiterade av medicis. I apoteket sågos följande djur bevarade:

[ 292 ]Cerambyx subcærulescens, fascia maculisque quatuor nigris, Robert. Icon. 8, Jonst. Ins. t. 15, f. 5. Denna sades vara tagen levande vid Ystad, att han således bliver en rekryt för vår fauna. Corpus cinereo-cærulescens. Magnitudine Cerambycis russici Fn. 479. Antennæ corpore duplo longiores, cæruleæ, articulis clavatis, nodis ad apicem atris. Thorax cæruleus, mucrone utrimque armatus, & basi a tergo macula nigra inscriptus. Elytra minime sulcata, dilute-cærulea, fascia lata transversali in medico, & macula majuscula nigra in singulo elytro versus basin, nec non macula alila minima nigra in utroque elytro versus apices. Pedes cærulei. Os nigrum. Denne är en av våra vackraste insecta coleoptrata.

Ostracion polyodon tetragonus, abdomine pone bicorni. Är en indianisk fisk, som har på bägge sidor vid anum en tillbakastående, vass och stark tagg. Han bör icke kallas trigonus, emedan han är alldeles fyrkantig, och flatan på ryggen gör på bägge sidor en kant, fast densamma är smalare än magen.

Pinnæe pectorales radii	10
dorsi	14
ani	9
caudæ	7
ventrales nullæ.

Ostracion maculatus, abdomine muricato. Denne indianiska fisken har svarta fläckar på kroppen och i stället för näseborror en pelta på bägge sidor genomborrad. Huvudet står ut ovantill.

Pinnæ pectorales radii	20
dorsi	12
caudæ	plurimi
ventrales nullæ.

[ 293 ]Hon kommer mycket överens till staturen med Ostracion cathetoplateo-oblongus, ventre tantum aculeato & subrotundo, den jag beskrivit uti Museo Principis, N. 40, Amæn. Acad. 310, men är stor som en ruda, med många starka taggar på buken och åtskild med numret i taggarna.

Mullbärsträd stod på torget vid norra sidan, fullt med svarta bär inemot 14 alnar högt och så tjockt, att det knappt av en karl famnas kunde; var alltså det största vi sett i Skåne, och som uthärdat vintren år 1740 och 1741, då mest alla andra mullbärsträn här i landet frusit bort. Det vore en önskelig sak, om mullbärsträn här nere mera planterades, att apotekarne åtminstone kunde få veritabel mullbärssaft, som i hetsiga sjukdomar så mycket läskar och så mycket förskrives, att icke apotekarne nödgades giva quid pro pro, och icke i stället för mullbärssaft taga björnbärssaft. Av detta ena mullbärsträdet följer dock icke, att mullbärsträn allmänt kunna planteras här på orten till silkesskötsel. Ty detta trädet står i Ystad, alltså när intill havet, som alltid bryter vinterkölden och den uppsuper. Sedan står det på södra sidan vid de högste hus, som avhålla det kalla nordanvädret, utom det att höga hus på sidorne av torget skyla för köld och blåst. Vi have väl av senaste vinters experience vid 1740, att mullbärsträden frysa bort här i Skåne, men sådana vintrar hända sällan utom vart nittonde à tjugonde år, då mullbärsträden här mest frysa bort ovan jorden och ofta sedermera uppkomma i buskar. Till silkesplanteringen fordras förnämligast mullbärsbuskar, som här kunna sås så mycket som åstundas. Dessutan har man av förfarenheten vid sist omtalte vinter, att de vita mullbärsträden stått kvar (p. 223), som äro tjänligast till silkesmaskarne, då de svarta gått bort, att jag ej ser, varföre silkesplantering icke skall kunna anläggas med båtnad här på orten.

Tobak var planterat omkring Ystad på jämnt land utan djupa gångar vid sängarna och utan häckar omkring plantagen.

Plantager borde här nere anläggas, på detta milda klimatet, av varjehanda färgegräs och medicinalörter, som upp i landet icke så väl fortkomma.

[ 294 ]Färgegräsen, som borde ock kunde planteras, voro besynnerligen:

Vejde	Isatis	Glösen	Genista
Vau	Luteola	Safflor	Carthamus
Krapp	Rubia	Saffran	Crocus
Kardor	Dipsacus

Medicinalväxter, som här kunde fortkomma och som eljest måste förskrivas utifrån, äro förnämligast:

Annuæ, de som mest vart år böra sås:

Kanariefrö	Chamomilla rom.	Cicer
Milium	Chamæpithys	Fænum græcum
Anisum	Coris	Ervum
Ammi	Horminum	Perfoliata
Cyminum	Nigella	Elaterium
Botrys	Piper indicum	Psyllium
Camphorata	Sclarea

Perennes eller de som uthärda år från år äro:

Betonica	Fæniculum	Asarum
Scordium	Meum	Arum
Verbena	Peucedanum	Cyclamen
Calamintha	Galega	Dictamnus alb.
Chamædrys	Liquiritia	Mandragora
Melissa	Aristolochia rot.	Soldanella
Lavandula	Iris florentina	Scolopendra
Marum veum	Ruscus	Gratiola
Pulegium	Uvularia	Helleborus albus
Salvia	Parietaria	Helleborus niger
Stæchas arab.	Ruta	Doronicum
Behen album	Ageratum

Vilka alla kunna tåla detta landets vintrar, allenast ringa skötsel tillkommer, om härtill utsåges en plats, som låge emot solen och densamme med höga och levande häckar bleve instängd och fredad ifrån storm. Själva landet sluttar emot söder. Jordmånen är sandig och drivande. Gödselen är tillräckelig och ligger uti stora och vidlyftiga högar utom staden uti flera år dirigerad. Magistraten är ock redebogen till sådana för riket nyttiga plantager.

[ 295 ]Tiggare, som ofta finnas hopetals i städerna, syntes här icke till någon enda. Herr borgmästar Boberg hade utom åtskilliga andra artiga inrättningar jämväl avskaffat dem, då staden sammanskjutit till de fattigas föda ett visst underhåll och därtill satt 4 uppsyninsmän, som straxt taga dem fast, där de skulle finnas tigga i staden, varigenom de genast mista sitt underhåll och förvisas staden.

Spanska flugor finnas även mycker här, vilket syntes på askarna, igenom det att bladen voro ätna i kanten.

Mannagryn, samlade här i landet, sågos hos herr kammarherren Lindcrona, så vackra och klara som någonsin utländska.

Tång, Fucus (ty Zostera finns mycket litet på södra sidan av Skåne), som i myckenhet uppkastades vid stränderna, gav en stark lukt och stank hela dagen, vilket folket sade betyda regn, fast himmelen var klar hela dagen; men att de spådde rätt, intygade regnet, som kom om aftonen kl. 10 med blixt och dunder.

Klosterkyrkan är nu hospitalskyrka. Fram i koret stodo de gamla munkars katedralssäten med vigilierna och deras namn: Provinciæ Angliæ, Calabriæ, Zelandiæ, Romaniæ, Aquitaniæ, Burgundiæ, Arragoniæ, Bohemiæ, Austriæ och årtalet 1267.

Hospitalet var byggt jämte denna kyrka och innehölt inemot 20 fattiga men få eländiga, ibland vilka var en piga om 40 år, som hade polysarki och var blåaktig både över magen och sina svullna fötter.

Valnöteträn i Ystad räknades till 50 stora och 27 små. Uti herr prosten Runbecks trädgård var ett valnötträd 32 år gammalt. Det var 14 alnar högt och 6 kvarter omkring stammen, varav man kan se, huru fort valnöteträden växa här på orten.

Viken, som går in åt landet öster om staden och öster om revet, sträckte sig så långt man kunde se, övertäckt med flygsand. Innanför revet tilltager landet årligen och ansenligen av sand, som uppkastas med tång, vilka valla sig tillsammans och göra land. Lantborgen syns på västra sidan högre än landet men på östra sidan mindre.

[ 296 ]Betesmarken upptages i torv till gärdesgårdar på samma sätt som vid Skanör, varigenom betet utmärglas och ersättes icke på hundrade år, ty sanden ligger kvar helt bar, fastän de som bortföra torven äro tillhållne att därpå stänka litet gödsel. Tallskog kunde på denna östra betesmarken bekvämligen sås, som skulle giva lugn ifrån havet och avhålla flygsanden, fast han icke är här av synnerlig konsideration.

Vulvaria Fl. 216 växte på gatorna i staden.

Carduus nutans Fl. 655 växte i största myckenhet, men endast på de fetaste ställen och där som gödseln var utkastad av staden. Denna ört viste i dag på denna orten sina första blommor. Campanula flore magno Fl. 179, Daucus sylvestris Fl. 223 och Ptarmica Fl. 706 växte vilda i ängarna.

Aira minima (p. 257) växte på betesmarken öster om staden, alltifrån Kittebuske intill revet.

Surbrunn var upptagen av apotekaren norr om staden och utsirad med vackra alléer. Vattnet hade en frisk åder, var lättdruckit och hölt ett tämmelig gott surbrunnsvatten, vilket prövades med allehanda alterantibus och befanns ej hålla någon oart.

Jordmånen är mest sandblandad och på norra sidan något lerblanda. Norr om staden är en kulle, som torde fordom varit en skans, på vilken hela staden artigt åskådas.