Carl von Linnés resa till Skåne 1749/5 juni

Junius 5

Gärsnäs, fordom Gåsnäs, en sätesgård fru baronessan Christina Beata Adlersten tillhörig, låg 1 mil från Cimbrishamn i sudväst.

Trädgården frambragte den skönaste buxbaum, vita liljor, lavendel, citron melissa, som i Skåne överallt i trädgårdarne präktigt växa. Här i trädgården sågos 27 valnöteträn, men ej ännu synnerligen stora, ty vintren för 10 år sedan hade mycket skadat dem.

Landet häromkring var stora slätter, som något litet voro konvexa, varpå man knappt såg annat än åkerfält. I dälderna emellan dessa fält, där landet var fuktigare, lågo sköna ängar. Här sågos inga trän förutan några få vid byarna. Kornet stod härligare på denna slätten än på den östra.

[ 178 ]Rågen, som här såddes, var mest vinterråg, sådd på sena hösten, men herrskaperna hade i senare åren infört larsmässoråg, vilken växte oförlikneligen härligt, så att då vinterrågen var föga över 7 kvarter, var larsmässorågen 9 kvarter lång. Att rätt utröna skillnaden emellan larsmässorågen och vinterrågen tog jag några hundrade ax av vardera slaget på åtskilliga ställen att söka ett medium av axens dräktighet. Då fant jag, att på vinterrågen hade vardera sidan tolv par blommor, alltså tillsammans 48 blommor. Häremot hade larsmäsorågen på vardera sidan 19 par blommor, således inalles 76 blommor i vardera axet, så att vinterrågen har sig mot vårrågen som 48 mot 76; alltså inemot dubbelt. Det är väl möjeligt, att några blomster i vart ax icke var gång giva sitt sädesfrö, som de borde eller naturligt drift; men densamma orsaken, regn eller annat, som skämmer fröet i den ena rågen, kan ock alltid fördärva rågkornet i den andra, så att larsmässoråg kan av ett olyckeligt blommande icke giva mer än 48 kornet, men vinterråg kan aldrig av naturen drivas däröver, då nämligen, när man räknar efter ax och icke efter strå, fastän även larsmässorågen vida mera buskar sig än vinterrågen.

Bybjär (Bysberg) var en ansenlig och avlång kulle, som låg sudväst om Gärsnäs bort mot Herrestads kyrka, på vilken man hade en oförliknelig prospekt av det präktigaste åkerfält, där man 13 kyrkor räkna kunde utom själva Borneholm. Denna kullriga backe var till hälften och övra delen av hel annor materia än den undra, nämligen av grus, vilket överst täcktes med ett sandvarv, uti vilket sandsvalorne hade gjort sina boen, men i nedre delen av backen var en grop av klappur, vilken, då han sönderslogs, skiffrade sig och bestod av skiffersten. Häribland funnos vita kritbollar, stora som barnhuvuden, vilka bestodo av en grov, hård krita, som jäste med skedvatten. Märkvärdigt var, att desse bägge strata icke åtskildes horisontellt, utan var det undra stratum inåt likså kullrigt som det övra. Detta lägger oss för ögonen, vad en havsstrand fordom gjort.

[ 179 ]Petrifikat eller en graptolitus av en sällsam art sågs uti skifferklappurn, då han sönderslogs, vilken i den grå stenen med svarta karaktärer liknade en linea, vilken varit av kanten på ett myntetecken inpräglad, och gick ofta uti en smalare spiralända.

Oreoselinum Fl. 228 fanns åter på västra sidan av denna backe, så att hon intet växer på släta fälten, varav apotekare böra lära, om de skulle få håg att plantera henne, och medici få lust att bruka roten, att aldrig plantera henne sidlänt utan alltid på höglänt, fast jordmån.

Örtenamn efterfrågades av lantmannen: Nymphæa Fl. 426 åkanna, Lotus 609 revor, Arctium 651 borrar, Ranunculus smörört, Rhinanthus 503 skaller, Euphorbia 436 mjölkört, Chenopodium 212 mäldre, Hieracium 639 nolanabber, Menyanthes 163 bockablad, Herba Britann. 292 dynaskräppor, Typha 772 dynamau, Equisetum rockor, Pteris 843 brägten, Polypodium 846 mägen, Thlaspi 530 vit agerkål.

Råkor Fn. 70, flögo och skreko i trän omkring Herrestads kyrka som de värsta kajor. Desse finnas icke upp i landet och göra på den nyss utsådde säden stor skada här på slätten.

Sparris växte vilt ned emot havsstranden.

Flissten kallas här den mörka golvstenen, som i går beskrevs vid stenbrotten och här bröts vid Komstad 1 kvart ifrån Gärsnäs, av vilken stenflisor vore utbrutne såsom oslipade golvstenar, varmed hela trädgårdsmuren i Gärsnäs utom andra stenmurar, stenhus och ladugårdshus voro till en stor del uppmurade.

Husen eller våningsrummen så hos bönderna som ofta hos ståndspersonerna äro merendels här på orten fuktige och med en sällsam kvalma uppfylde. Dock är denna starkare hos bönderna, där korsverke är med lerväggar och icke med tegel; vilka väggar på denna trakten äro de uslaste, emedan uti var kvadrat av väggen stå perpendikuläre störar ettkvarter ifrån varandra utan att vara hopflätade med någre horisontelle spön, vid vilka leret slås på ömse sidor. Således, utom lergolvet, fukta ock väggarna sig mot våtväder, varföre bönderna hava [ 180 ]små flätade halmmattor, vilka de ställa och häfta runt omkring vid väggarna, så väl att de icke skola smutsa, som ock att de ej må väta. Bakugnarna i bondestugorna stå med valvet utom huset, fast eldstaden är inne i stugan, vilket sker att spara rummet. Ett par små fönster äro på södra väggen och icke på taket. Skorstenarna, som nu stå på stugorna, äro här ett nytt mod och nu tämmeligen vedertagit, då röken tillförne måste strykas ut genom dörren.

Kläderna, som kvinnfolken här hade, äro en kjortel, där livet är gjort av tyger, såsom ett livsstycke, efter allmänt bruk här på orten; men själva kjortelen eller skörtet är en päls av lammskinn, utantill berett, dock innantill ludet, och detta skinn är av tvenne slags färg utanpå; nämligen ett kvarters bred, röd omgång är mitt på kjortelen, utom det att kjortelen nederst är utantill stämd med rött kläde till ett kvarters bredd. Således är kjortelen nedanifrån ett kvarter röd, sedan ett kvarter vit, åter ett kvarter röd, änteligen överst något mer än ett kvarter vit, så att han nog ser prålande ut med den röda omgången av skinnet. Med denna kjortel gå kvinnfolken både vinter och sommar, fast han är luden.

Armkjortel är ett annat mod på kjortel, som är gjord av tyger eller kläde med armar, dock så smala, att kvinnan aldrig kan träda armen uti dem. Denne kjortel brukas som kappa, varföre han ock är öppen helt och hållit som en nattrock. Övra delen passar efter livet, men modet vill icke tillåta, att han brukas på gement sätt, utan bör han hängas över axlarna som en kappa, att gjordan, där bröstet och skörtet äro hopsydde, går omkring halsen över axlarna, varigenom sker, att det som skulle täcka bröstet, kommer nu att täcka huvudet, och de smala, långa, nedhängande armar föreställa liksom så långa, nedhängande öron, dock väl till förståendes, att denna kjortel icke brukas i vardagslag utan endast vid stora solenniteter, e.g. då offrande skall ske, eller ock då bondhustrun skall tagas i kyrka.

Spatt, varav hästarne i Skåne voro mycket besvärade, sade bönderne kommit av danska hingstar, som vid Hälsingborgs [ 181 ]aktion blivit tagna, genom vilka hästeslaget blivit mycket skadat.

Vinberg hade för lång tid sedan blivit anlagt vid Gytebo, kvart 3 från Gärsnäs och samma herrskap tillhörigt. Vinrankorna hava varit planterade på södra bergssidan jämte sjön men änteligen av efterkommande för mer än 20 år sedan ödelagde. Icke desto mindre leva och växa ännu på samma berg åtskilliga vinrankor helt vilda utan att vara ödelagde av de starka vintrar, till ett tydeligt prov av detta klimatets mildhet. Rankorna bära merendels årligen några druvor men helt sura, ty de hava blivit vilda liksom stammen.