Carl von Linnés resa till Skåne 1749/22 juni

Junius 22

Örter växte av många slag omkring Skanör, som icke äro allmänna i Skåne, dem vi i dag uppsökte och upptecknade.

Lepidium Osyris Fl. 534 växte vid gärdesgårdarne i största myckenhet och större än på andra ställen, att man väl kunde bruka det i stället för krassa.

Plantago linearis maculata Fl. 127 var allmän här på marken.

Plantago Coronopus dicta Fl. 126, som är en av de raraste svenska örter, var här helt allmän.

Senecio av ett sällsamt slag, växte mycket vid vallarne eller gärdesgårdarne norr om staden inuti ängarne; men dess blommor voro ännu icke utslagne, så att jag kunde utstaka, till vad species hon hörde. Hon luktade något tvärt, men hon var icke slemmig. Stjälken var alnshög. Blomhölstren voro cylindriska, rätt många och ställde in corymbum. Bladerne voro stora, nästan som på Artemisia off., icke glatta på övre sidan, något ludna på undra sidan, och stjälken var överst luden. Att denna är Jacobæa altissima foliis Erucæ Artemisiæve similibus & æmulis, Rupp. Jen. 164, därom är intet tvivel, varav jag dömer att blommorne måste vara radiati.

Cochlearia danica Fl. 538 växte överflödigt blandad med Lepidium.

Hypochoeris foliis serrato-snuatis, caule ramoso nudo, pedunculis [ 257 ]squamosis, Hort. Cliff. 386. Hieracium, dentis leonis folio obtuso, majus, Bauh. Pin. 127. Hieracium longius radicatum, Lob. Ic. 238. Örten som jag tillförene icke sett i Sverige, växte här allmänt på ängarna. Man hade lätteligen kunnat taga henne för Leontodon Chondrilloides Fl. 629, om hon icke redan varit i blomma, och om bladen icke varit glatte, och om roten varit avbiten. Denna liknar ganska mycket Hopochærin Chondrilloidem, Hort. Ups. 240, n. 2, ifrån vilken hon dock är ett särskilt species och känd av blommorne, som äro fyrdubbelt större på den skånska, på bladerne, som icke äro glatte på den skånska, ej heller hade denna pappum sessilem uti flosculis exterioribus. Radix longa. Folia omnia radicalia digitum longa, utrinque serrata: dentibus retro specantibus, latere utroque pilis albis adspersa. Caules juncei, glabri, obsolete striati, pedales, fistulosi, superne, ramosi, interdum simplicissimi, versus calycem dilatati, & squamis alquot vagis instructi. Calyx oblongus, squamis imbricatis, apice carinatis: carina ciliata. Corollæ discus flavus, diametro policis. Pappus omnis seminum stipitatus. Paleæ longitudine pappi. Denna blomma slöt sig dageligen tillsammans klockan 3 eftermiddagen.

Aira foliis planis, vaginis angulatis, floribus paniculato-spicatis, flosculis basi aristatis. Gramen minimum, spica brevi habitore, nostrum. Scheuchz. Hist. 219. Gramen parvum præcox, panicula laxa canescente. Raj. Syn. 3, p. 407, t. 22, f. 2. Pluk. Alm. 177, t. 33, f. 9. Detta var ett av de minsta gräs, som växa i Sverige, vilket jag icke sett, sedan jag var i Frankrike, där det allmänt växer. Här fanns det överallt på torra och magra ställen vid vallar och vägar, fast det redan var torrt och mogit. Radix annua. Culmi vix pollices duos transversos alti, unico articulo distincti. Folia plana, fere setacea. Panicula in spicam secundam coarctata, pedunculis brevibus. Flores biflori, flosculis singulis. Arist curva calyce longiore, basi inserta, instructis.

Axsvingel eller Festuca Fl. 92 växte även mycket här på ängarna. Dess stjälkar lågo nästan kull, och bladhölstren voro ovanpå med vita hår beströdde. Panicula simplicissima, pedunculis unifloris. Calyx var så lång som själva axet, vilket sällan bestod av mer än 3 flosculis.

[ 258 ]Jasione Fl. 713 växte här aldra ömnigast i Sverige, så att hon ofta gjorde de igenlagde åkerfälten överallt helt blå; ja hon växte ock på själva torvmurarna, där de andra örter av torkan bortbrändes. Bien besökte dess blomster helt flitigt, så att de alltid surrade ibland dem. Dessa blomster kallades här munke, och Cyanus kallades blåkorn.

Linum Radiola Fl. 256 växte vid dammen på Rådmansängen.

Nardus pratensis Fl. 47 kallas stårgräs och blommade nu med långa filamentis.

Änglök Fl. 265 växte mycket i ängar och åkrar, där han blandade sig med säden, var förtretlig för mölnaren och gjorde en hög smak på brödet; men med denna lök var även en annor lök som är sällsynt blandad, som icke gav denna efter till myckenheten.

Allium caule planifolio bulbifero, spatha mutica, vaginis teretibus, staminibus tricuspidatis. Porrum planifolium, staminibus alterne trifidis, umbella bulbifera, Hall. Jen. 154, t. 2, f. 2. Allium montanum bocorne latifolium, flore dilute purpurascente, Bauh. Pin. 74. Denna lök är lik rockenboll, men mindre, har i axet blå lökar och violette eller små blommor, som uppsticka emellan lökarne, de där sitta på sina blomskaft. Stamina äro något längre än corolla, och av dem är varannor delt i 3 trådar.

Aira radice jubata Fl. 72 var även här allmän åt sidan av Falsterbo, på långt håll kännbar av sin bleka färg. Nu hade gräset först fått blommor med mörkbruna antheræ, och bägge flosculi voro vid basin aristati, liksom den lilla föregående Aira.

Salsola Fl. 206 och Salicornia Fl. 1 växte överallt på stranden.

Alyssum fruticosum Fl. 528 var allmän.

Scirpus culmo nudo setaceo, spica laterali, subsolitaria sessili. Scirpus culmo nudo setaceo, spicis pedunculatis, Roy. Lugdb. 49. Scirpus foliaceus himilis, Dill. Giss. 158, Raj. Syn. 3, p. 430. Scirpus omnium minimus capitulo breviore, Tournef. Inst. 528, Scheuchz. Hist. 358. Juncellus omnium minimus, Moris. Hist. 3, p. 232, s. 8, t. 10, f. 23. Detta lilla gräset växte på stranden, där vattnet stått över vintren. Stjälken var knappt 2 finger hög och nedanför spetsen klyvd på ena sidan, liksom en spatha, utur vilken framkom ett [ 259 ]enda ax, sällan två, vilka voro tätt intill fästade utan skaft. Nedanför axen var ej något litet spetsigt blad, som stod neder åt. Bladerna voro kortare än stjälken och med sina hölster klädde stjälken vid basin. De samma blader voro på undra eller yttra sidan kullriga och på inre sidan flata.

Juncus cespitosus Fl. 282 växte på sidlänta ängar.

Lagerta cauda verticillata Fn. 1352 lopp här allestädes vid torvmurarna. Dess yttre del av stjärten var mycket hopdragen.

Svanor Fn. 88 summo hela tjogen uti norra viken och prydde vattnet. De hålla sig mer här än på något annat ställe i Skåne. Då de fällt sina vingfjädrar uti julii månad, bliver jagt på dem anställd, endast av landshövdingen å orten, till vilken ända jägare och fiskare få order på en gång att segla ut om dem och köra dem i Hammarviken, där de blivna skjutne, då ofta händer att ett par hundrade kunna fås uti en sådan jagt. Vingpennorne, som svanarne fälla, flyta hit till strandarne, upplockas av pojkarne och säljas till resande för 8 styv. snesen. De hava artigt indelt pennorna i 3 flockar: uti spetsar, kronpennor och slätnackar. Spetsar kallas de pennor, som sitta först i vingen, en i vardera, och äro mycket smala på yttra sidan av fjädern. Kronpennor äro de följande remiges primores, som sitta utom yttre leden på vingen. Slätnackar äro remiges secundariæ, som sitta emellan vingleden och själva kroppen. Av alla desse räknas kronpennarna för de bästa, och slätnackarna de sämsta.

[ 260 ]Vipor Fn. 148 flögo här i en förskräckelig myckenhet, alltså kunde vipägg samlas mera här än på någon annan ort, men ingen smakar dem i detta land. I Holland äro de en delice, betalas dyrt av de förnämare och ätas kokta.

Skator byggde här icke, och ganska sällan sågs någon skata flyga förbi. Om så händer, att en skata kommer att här uppe hålla sig någon dag, tror folket att det betyder skeppsbrott.

Ägg uti ägg beskrevne av åtskillige auktorer såsom under i naturen, och ett dylikt är nyligen av vetenskapsakademien framställt. Att ägget får sitt skal dagen förrän det värpes, och att det skalet växer på ägget av fåglens urin, är allmänt bekant; och just för den orsakens skull synes det omöjeligt, att ett ägg inom det andra skall kunna få skal; men att ägg med skal likvisst givas inom andra ägg, är med så många vittnen bestyrkt, att vi icke få tvivla däruppå. Pastorskan Corvin uppviste även ett litet klotrunt ägg, stort som en muskötkula, det hon tagit i ett annat ägg, då äggen åtos vid bordet uti flere vittnens närvaro. Vi öppnade detta lilla ägget och funno, att det var fullt med vita eller albumen, men utan vitello eller gula.

Råttor finnas inga vid Skanör, men väl möss, och trodde folket att denna jord, förd på annor ort, skulle fördriva råttor, vilken tro på flera orter är lika antagen och lika osäker.

Ålar ljustrades med ett kvarters bred ljustra, som till dem var endast inrättad.

Skönhet är en egenskap, som lättare avskildras än beskrives och lättare begripes än demonstreras. Voro våra ögon mikroskoper, så skulle var människa se ut som en maskerad skråpuke, så att själva storleken, utom allt annat, förtar skönheten. En hygglig hustru här i staden hade för flere år sedan fallit i barnsäng och där blivit så deformerad, att hon nu ej kunde åskådas utan aversation för könet, endast därföre, att alla hennes lineamenter i ansigtet blivit så gråtta och grova som på en människa, då hon ser sig i brännspegeln; ävenså hade knokarne på fingren blivit tjocke och själva målet grovt.