1.
Dagen ifrån oss skrijder
Ingår then mörcka Natt,
Gudi skee Prijs och Heder,
Som oss haar bewarat,
Aff sina milda Nåde,
Både til Lijff och Siäl,
Han wille aff all Wåde,
Oss än bewara wäl.
2.
I thenna Werldzens Öde,
Är alt förgängeligheet,
Allena HERrans Nåde,
Blifwer i Ewigheet,
Ther på hoppas man trygger,
Gudh förlåter ey sitt,
På honom iagh fast bygger,
Min Tröst och Tilförsicht.
3.
Honom wil iagh migh gifwa,
I thenna Werlden ond,
Menniskian lijknat blifwer,
Widh Blomstret i en Lund,
Om Morgonen i Daggen,
Står thet medh Fägring skön,
Strax warder thet affslaget
Och förtorkas som Höö.
4.
Förlåt migh käre HERre,
Mijn Synd och Öfwerdåd,
Hon är migh stoor ty wärre,
Ty beder iagh om Nådh
Om tu wil migh tilskrifwa,
Min Synd och all min skuld,
Hwar skal iagh för tigh blifwa,
Döden haar iagh förskyldt.
5.
Tijn Nåde lät migh finna,
Genom wår Frelserman :
Gör migh qwitt ifrån Synden,
Gijf migh then helge And,
Som migh wijser och lärer,
Som migh leder och föör,
På thet iagh aldrigh mera,
Tijn Nådh och Hielp vmbär.
6.
Min Kropp, mijn Siäl och Lijfwet,
Huus, Åhro,' Godz och Gård,
Som tu migh hafwer gifwit,
Gifwer jagh i titt Wård,
I tine Guddoms Händer
Bewara migh nådeligh,
Gijf migh en saligh ände,
Och tagh migh sidst til tigh
