De tre gracerna/Tillägg

[ 223 ]

Tillägg.

Sid. 21. Den på Hedensberg förvarade dagboken är ej författad af frih, J. A. Hamilton utan af hans frände, landshöfdingen, frih. Carl Axel Hugo H. I några utdrag ur dagboken, som F. U. Wrangel publicerat i Personhistorisk tidskrift, årg. 1899, skildras bland annat Tessins ambassad till Paris och Charlotte Sparre kallas där "La Belle Iris.”

Sid. 177. Det här lämnade meddelandet, att den baron Ehrensvärd, som var grefvinnan Meyerfelts gynnade beundrare, skulle ha varit generalamiralen, grefve C. A. Ehrensvärd, stöder sig på frih. C. C:son Bondes uppgift i personregistret till I:sta delen af Hedvig Elisabeth Charlottas Dagbok, men såväl af ålders- som andra skäl synes det troligare, att mannen i fråga var en af generalamiralens kusiner, som också bar dopnamnen Carl August samt först var militär och sedan, på 1790-talet, svensk envoyé i London och Paris.

Sid. 199. Om Schröderheims Campio-almanacka m. m. har G. E. Klemming i Samlaren lämnat följande upplysningar: “Till kuriositeterna i litteraturen höra onekligen Elis Schröderheims Campio-skrifter, hvilka, såsom skrifna för en liten krets af umgängesvänner, äro mycket sällsynta. Anledningen därtill var Campio-spelet, som nyligen kommit i mode och blifvit riktadt med några förbättringar och variationer af en notarie Olof Malmgren, hvilken därför hedrades med titeln Inventor. Hans namnsdag den 29 juli 1786 högtidlighölls på Järfva med uppförande at Campios Seger öfver Lotto (oktav 16 sidor, utan ort och år), parodi i en akt af ’Gustaf Vasa’. Kort därefter utfördes ämnet utförligare under titel: Gustafva Gök Lustig Tragedi i Tre Acter (oktav 44 sid., utan o. och å.), hvilken enligt tradition lär hafva blifvit uppförd på hofvet. Båda dessa blefvo icke då tryckta, men utgåfvos 1850 i en helt liten upplaga af 15 och 18 ex. [ 224 ](af G. E. Klemming). Den senare har blifvit omtryckt, sammanställd jämnsides med ’Gustaf Vasa’, i en outgifven ’Dramatisk anthologi’, Sthlm 1863, stor oktav. Ett ex. i K. Biblioteket.

Följande nyår trycktes en: Campio Almanacka. För året 1787. Utgifven af Cosmographiska Sällskapet (Hufvud och hjälm mellan vågskål och spade). Exempl. kostar en Bet på Otta Flugor, Stockholm. Tryckt i år.

Liten duodes, 38 sidor; är tryckt på Kongl. Tryckeriet. Själfva almanackan är tagen ur den vanliga kalendern och hopfogad med den nya texten, hvarför pagineringen börjar först med 28. Som plansch är för hvar månad insatt en af Campiofigurerna samt de två högsta nummerkorten, alla försedda med skrifna verser, hämtade ur Gustafva Gök och andra teaterstycken. Almanackan börjar med en tideräkning, från diverse märkliga händelser, och en lista på ’Campios framfarne namnkunnigaste Spelare’. Efter kalendern förekomma “De förnämsta spelande Husen i Europa” (Hornsgatan, Operan, Jakobsberg etc.) Churspelare, Matadorer, Contoret, Academien etc. samt till slut: ’Betar från Flugor till alla sorter mynt.’

Af detta ytterst sällsynta skämt lät hofrättsrådet Göran Schröderheim, en beundrare af broderns snille, år 1799 trycka en ny upplaga hos Deleen, i allt lika den förra, hvarifrån hon dock lätt skiljes därigenom, att almanacksbladen äro tagna ur kalendern för det året; på titeln förekommer här dessutom en på moln hvilande ängel. Äfven denna upplaga är mycket sällsynt; en variant däraf finnes med tryckta verser under Campio-korten i stället för skrifna, förmodligen endast 1 ett enda exemplar, som var boktryckarens eget.

Malmgrens följande namnsdag firades med en ny skrift:

Theser under Inventors beklagansvärda frånvaro, pröfvade uti Campio-Collegio Olofsmässo-dagen d. 29 Julii 1787, Upsala. Tryckte hos Directenren Johan Edman. Oktav, 13 (16) sidor.

Utom det speciella intresset för Campio-sällskapet höjdes dessa thesers komiska kraft däraf, att de bilda en fullständig parodi på de vid denna tid florerande theserna i Skytteanska kollegiet, så mycket mer i ögonen fallande, som det yttre skicket i afseende på stilar m. m. är alldeles lika. Härmed afstannade denna litteratur; i handskrift finnas dock förvarade flera dithörande bref, hvarmed Schröderheim fortfor att uppvakta Inventor ännu år 1792.”