Den blida vår är inne (1937)
|
| Diktad 1807. Psalm nr 392 i 1819 års psalmbok. Texten återges här som i 1937 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Den blida vår är inne. |
1937 års psalmbok nr 471 redigera
Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Hur livligt solen strålar,
hur majestätiskt mild
för dödliga hon målar
odödlighetens bild!
Förskönad står naturen
uti sin högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
på varje vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar,
som skifta tusenfalt!
Allt lever, doftar, blommar
för dig, o mänska, allt.
I luft, i lunder höras
mång tusen fröjdeljud.
Skall ej vår tunga röras
och lova Herren Gud?
Skall ej vår frälsta anda,
ur jordens sorger höjd,
sin känslas offer blanda
med all naturens fröjd?
Men må de glada sånger
av rena hjärtan gå,
dem brottets agg och ånger
besmitta aldrig må.
Må kölden i vårt sinne
likt vinterkylan fly
och kärleken därinne
lik vårens morgon gry.
Snart våren är förliden,
men, Jesu, när oss bliv.
Med oskulden och friden
du oss din Ande giv,
att hjärtats stormar tystna
och själen uti ro
till dina bud må lyssna,
på dina löften tro.
Låt ymnigheten flöda
med glädjen kring vår bygd.
Gör landet rikt på gröda,
gör folket rikt på dygd.
Som bröder må vi vandra
en stund i gruset än,
som bröder se varandra
en gång hos dig igen.