Det mellersta riket
| ← Det gamla riket |
|
Det nya riket → |
| Ur Illustrerad Verldshistoria |
5. Det mellersta riket.
(2,108—1490 f. Kr.).
Med 12:te dynastien upphörde det gamla riket och dermed en af de lyckligaste perioderna i Egyptens historia. Ett vildt herdefolk af arabisk härkomst, de såkallade Hyksos, trängde från Asien in i det af naturen välsignade, af konsten förskönade och under en långt framskriden civilisation blomstrande Egypten. Landets gynsamma belägenhet har varit det lika så mycket till förbannelse som till välsignelse, emedan grannarne i alla tider kastat sina lystna blickar på det och sökt med våldsam hand bemäktiga sig det, och svårligen har något rike varit mera hemsökt af främmande infall och eröfringar än Egypten. Då Hyksos omkring år 2,100 f. Kr. trängde in i landet, hvilket de härjade med eld och svärd, hade den 12:te dynastien just upphört att regera, men ättlingar af densamma, bibehöllo under namn af den 13:de dynastien (2,108—1656 f. Kr.) sitt herravälde öfver en del af öfra Egypten, hvilket Hyksos icke helt och hållet underkufvade. Hyksos uppbyggde i Nedra Egypten staden Avaris, som de gjorde till sin hufvudstad, men obekante med de egyptiska lagarne, sederna och bruken måste de öfverlemna landets förvaltning åt infödde vasallkonungar, som under namn af den 14:de dynastien (2,108—1925) residerade i Memphis. Hyksos sågo emellertid städse med misstänksamma ögon på sina underkonungar, och så snart någon af dem förmodades hafva befäst sin makt, läto de afsätta honom; deraf kommer den korta regeringstiden på 3, 2, 1 eller ½ år, som konungapapyrus i Turin tillägger flere af desse konungar. Under denna tid föregick emellertid en förändring med Hyksos. Vid sitt inträngande i landet hade de på råa eröfrares vis uppbränt städer och förstört tempel och bildstoder; men det gick här som eljest ofta: de vilde segrarne blefvo i sin ordning besegrade af de underkufvades civilisation. De lärde känna Egyptiernas lagar, tillegnade sig deras seder och bruk och fingo smak för deras konst; kort sagdt: de blefvo småningom egyptiserade. Då vasalldynastien hade egt bestånd i 184 år, kunde derför Hyksos sjelfva öfvertaga regeringen och valde en af de sina, Salatis, till konung. Sålunda grundlades den 15:de dynastien, som bestod af 6 Hyksoskonungar och regerade under den långa tiden af 284 år (1925—1641 f. Kr.). Memphis fortfor att vara regeringens säte, men Avaris var Hyksoskonungarnes älsklingsresidens och medelpunkten för deras makt. De förskönade Avaris på allt sätt: här läto de bygga, hit förde de dels föregående tiders konstverk dels den samtidigt regerande 13:de dynastiens konungastatyer som segertroféer, och här började de till och med sjelfve att utöfva en egendomlig egyptisk-semitisk konst. De utvecklade samtidigt en större makt, och efter långvariga strider med den 13:de dynastiens konungar i Öfra Egypten lyckades de slutligen år 1656 f. Kr. att fullständigt öfvervinna dem. Hyksos herskade nu öfver hela Egypten. Men detta varade blott i 15 år. Redan år 1641 f. Kr. uppstod i Öfra Egypten en ny dynasti, den 17:de (1641 —1490), som med framgång upptog striden och dref Hyksos mer och mer tillbaka, så att de efter 43 års förlopp icke hade stort mera qvar af sitt egyptiska rike än Avaris med tillhörande distrikt. Då detta inträffade, hade Hyksos regerat öfver Egypten i 511 år (2,108—1598); häraf uppstod i de senare redaktionerna af Manethos förteckning på dynastierna genom ett misstag den 16:de dynastien på 511 år, som således blott var en rekapitulation af Hyksos-herraväldet och följaktligen måste uteslutas ur de på hvarandra följande dynastiernas rad. I den starka fästningen Avaris höllo Hyksos sig ännu i 108 år, tills de 1490 f. Kr. miste denna sin sista fästning och slutligen blefvo alldeles utdrifne ur Egypten.
