Dikter (Södergran)/Vid stranden
| ← Ur „Liliputs saga“ |
|
Livet → |
| Publicerad i Borgå 1916 på Holger Schildts Förlag. |
VID STRANDEN.
När det regnar och havet är grått, blir jag sjuk ...
Jag skrattar med solen, jag driver med vinden, jag retas med sjön.
Hög sjö är det enda jag älskar.
Jag bor i en grotta med många flädermöss,
men jag är fin och vit med bedrägliga ögon.
Mina fötter äro det vackraste jag sett,
jag sköljer dem ständigt i vatten och skum.
Mina händer äro sköna och bländande,·
jag strålar upp som hela den muntra och leende kusten.
Vandrare, som gå förbi, blickar jag i ögonen
att de bliva trånsjuka och rolösa för hela livet.
Ack, men när jag stöder huvudet i handen —
vad är det som alltid gör mig så ondt?
Jag stötte mig så hårt mot en klippa den gången, jag ville dö,
för att jag förgäves sträckt ut min arm
mot en främling, som jag en gång sett ...