Disa/Femte akten
| ← Fjärde akten |
|
Epilog → |
Actus V. Scena I.
PANTASILÆA, Attil / Nådil / Signild / Bonild.
ÄHra wari then högste Gubben Thordh /
Jagh är igen kommen på Sweriges Jordh /
Endogh mången nedherlagt haar min handh /
Migh haar han dogh hulpit til Swealandh.
På thedh iagh then gunst må länge niuta /
Wil iagh honom nw til ähra skiuta.
Ther Konungen sitt Säte och Gårdh /
Hålls altijdh strengeligh wacht ock wårdh /
Så at ingen ther Konungen sielff boor
Fördristar sigh giöra någhot uproor.
Hwarföre haffue j här skutit tordt /
Och Kongen aff Ubsala then spott giort.
Nådil / på hans tiltaal giff honom swar /
Sanningen om oss seya tu ey spaar.
Thedh är ohöfligen giort aff edher /
Haffuen j icke lärdt bättre seder?
J komme uthrasende som een Gast /
Och påcke och snorke förmycket fast.
Kunne j ey bättre åthskillia Folck /
J motte wara een ohöflat holck.
Skutit haffuer hon på Troijenborgz Slått /
Ther hende icke henne sådan spott /
Medh tijn Herre begiärar hon tala
Therföre kom hon hijt til Ubsala.
Beware Gudh / iagh fick här kort beskedh.
Hålt til godha / thedh är så wår Landzsedh.
Min Drotningh sigh storlighan förundrar /
Hwadh här i Saalen så mycket dundrar /
Hon mente thed wara Thors Hammarslagh /
Häller tilstunda then yterste dagh.
Aff redhoga fick hon så liten macht /
At hon sigh haar nw i Sängen nedlagt.
Faller hon uth i någhen Liffzfara /
J edher Kläder iagh ey wil wara.
Bonil giff henne swar på bästa sätt /
Lät henne någhot förstå om wår ätth
Hennes Nådh förundrar sigh högeligh /
Hwi swa Fruger låta skremma sigh /
Hwilke medh Swärdh til foot / och så til Häst /
Haffue wunnit Land i Öster och Wäst /
Och nederlagt haffue mången stoor hielt /
Nu för ett skoot haar Disa modet fält.
Men hon bekommer wäl bättre sinne /
När hon förnimmer hwadh för een Quinne
Min Frw hon är / och huru stort beröm
Hon haffuer wunnit widh Troijeborgz ström /
När hon hoos Konungen kommer til ordh /
Skole hennes Dygder bliffua wäl spord.
Jagh wil min nådighe Herre och Frw /
Hennes tilkomst låta wetta rett nw.
Gå alle så länge i thedh förmaak /
Och hwilar edher under Kongens taak.
Actus V. Scena II.
Rex, Atil / PENTESILÆA, Disa / Thoril.
Rex.
WJ wele oss sättia i thenna Saal /
Så länge wij höre then Quinnes taal.
Atil medh ähra och så största flijt
Ledsaga henne strax intil oss hijt.
Hon är uthklädd nästan som een Krigzman /
Jagh ledsagar henne thedh bästa som iagh kan.
Tigh ske lycka tu mechtige Konungh /
Och så tigh / tu wäna Sweriges Drotningh.
Jagh är wäl född aff stor Konunga ätth /
Dogh kan iagh ey medh tedh frustuffua sätt /
J Krigh haar iagh lärt medh Hästar renna /
Ther til skiuta och Bogan upspenna /
Ther medh haffuer iagh nedlagdt mången Man
Jcke lärdh nijga och kyssa på handh.
Huru äre j aff Konunga släckt
Och bäre een så ståtelighen dräckt /
Om j ey effter frustuffue sedher /
Haffue lärt förhålla edra leder?
Medh Berick then Konungh och Hielte stoor /
Jagh forste gångh aff Swealandet foor /
Berick war min Moderbroder kiära /
Han läth migh fächta och skiuta lära.
Någre tusan Quinnor haar iagh fört ann
Och medh theras hielp månge wunnet Land /
För min skul Swealandh bär stor ähra /
Som hwar man aff Bökerne kan lära.
Jagh haar i någhre åhr för Troijenborgh /
Giort mången Grekesk Änckia wee och sårgh /
Paridi haar iagh stått manligan by /
Emot Achillem före mången stor strij /
Pentesilaea är mitt rätte Nampn /
Lågh ännu aldrigh i någhon Mans famn.
Hoos Edhers Nådhe iagh nw sökier roo /
Och wil här effter i Swerige boo.
Edhert beröm haffue wij nogsampt hört /
Jblandh alla Göthar är thedh utfört /
Therföre edhers tilkomst är oss kiär /
J skolen få effter edhert begiär.
Min Jungfru hwilar här een liten stundh /
Och med sångh förkunnar oss hurulundh /
Then store Stadh Troyenbårgh är förstört /
Wij haffue icke rätta grunden hört.
Hwad iagh kan giöra för Edhers Nådh skul /
Giör iagh gierna / ändogh min Hals är ful
Medh stofft aff reesan / Nådil tu medh siungh /
Så faller icke Wijsan migh så tungh.
Wijsan.
WJdh Troya är een Rosenlundh /
En lustigare är aldrigh funnen /
Medh Härligheet begåffuat /
Ther pläga the Gudhinnor tree
At löga sigh gemeen /
Medh siungande och springande /
Jblandh the blomster thär:
Medh twättande och flättande /
The giöra hwar annan stoor ähra /
Elskogh giör Oro / the wijse äre wan at seija /
Så är thedh Paris gångande /
Som sådanne Bolare pläga.
J samma stundh lät Discordia /
Ett gyllende Äpple falla nedh /
Thedh hon aff Himmelen kastadhe /
Så gladhe woro the Gudhinnor tree /
At the aff stor frögdt gladdes ther wedh /
Och tijtt låto the sigh hasta /
Thedh stodh på Äplet skriffuit /
Eh som skönast war /
Medh Bookstäffuer amelerat /
Then skulle Gulläpple haffua /
Elskogh giör Oro / etc.
J samma stundh kom Paris fram /
En ganska rijck / dogh ingen wijs Man /
Han monde ther inkomma /
See här sade Venus kommer then Man /
Wår trätta bäst åth skilia kan /
Til honom wele wij oss hålla /
Så härligh / så kiärligh stälte the sigh där /
Så försichtig och uprichtig emot Paris Häär /
Elskogh giör Oro etc.
Wilt tu sadhe Juno unna migh /
Så wil iagh wisserligh giffua tigh /
Stor wälde och mycken macht /
En Konungh öffuer Asiae Landh /
Så skalt tu bliffua een mechtigh Man /
Och öffuer Konungar alla /
Betänck tigh / skänck migh /
Lät migh Äplet behålla /
Försichtigh / och uprichtig / skal tu här effter kallas
E. G. O. etc.
Wilt tu sadhe Minerva unna migh /
Så wil iagh wisserlighen giffua tigh /
Stor wijsdom och förståndh /
Som Zalmoxis then wijse Man /
Til att regera Folk och Landh /
Så bliffuer tijn Wijsdom försann:
Stoor macht och mycket wälde
Komma och löpa hänn /
Stoor wijsdom at behålla / bliffuer ewigh igiän
E. G. O. etc.
Wilt tu sadhe Venus unna migh /
Så wil iagh wisserligh giffua tigh /
Stor wällust och mycken frögdt /
Then deijeligaste Quinna i wärlden är /
Hon skal wist bliffua tijn hiertans kiär /
Hoos tigh så skal hon bliffua /
Skiön Helena aff Grekelandh /
Konungh Menelai Wijff /
Hon skal wist gånga honom från handh /
Hoos tigh så skal hon bliffua /
Se nw / och märck nu
Ehwem tigh binder bäst /
Migh tyckier tigh tiänar fulwäl een sådan Gäst. etc.
Paris war så snart betänckt /
Hwem äplet skulle bliffua skänckt /
Och tå sadhe han så /
Edhers tre lijke iagh aldrigh sågh /
Ey heller iagh troor the finnas må /
Uthi thenna hela wärldh:
Tagh nw thetta äplet Venus ädle Guinna /
Tijn lijke är icke i Wärlden til at finna /
Elskogh giör Oro / the wijse äre van at seya /
Så är thedh Paris gångande /
Som sådana Bolare pläga.
Här om een annan wijsa i wårt Landh /
Siunga plägar altijoh gemene Man.
Jagh haffuer och så lärt then samma sångh /
Han haffuer och een sådan noot och gångh.
Wijsan.
Paris han war så liten een Drengh /
Han tiente Konungh Menelaus för sin sängh.
Waller up Roser om j welen Paris finna / &c, &c, &c.
Haffuen nu stoor tack för edher mödo /
Här skolen j haffua edher födo.
Attil / strax wåre Musiker befäl /
At the oss och giöra een lustigh quäl.
Jagh wandrar nw til them uthi fult lop /
Och befaller them medh hast spela op.
Men Konungh Paris
Ganska rijk och intet wijs
När om Guläplet dömdes.
För Sophia han uthwalde Helenam /
Thedh honom illa löntes.
Troija så stoor som stodh i flor /
Alt för then skul måste om kul
Til stofft och mull
J Rosenlundh dantza the Jungfrur.
Om Måltijden är al tingh bestält /
Såsom Edres Nådh migh haffuer befält.
Wij wele ingå och hålla wår fäst /
Och pläga thenna kiär oss kommna Gäst.
Actus V. Scena III.
RUSTICI, Signild / Disa.
Sigfrid.
HÄr är Drotningenes Kammar och döör /
Jösse bulta henne som tu äst föör:
Bonde tu äst wist galen och så full /
Wil tu slå Drotningenes dör om kull?
Jagh menar hon är icke uthaff Glaas /
Hon kan ju wäl uthstå sådanan baas:
Men thedh giörs icke behoff tigh ähra /
Seer tu hwadh skäncker nw här til Disa bära!
Kiäre laga så wij i thenna Saal /
Kunne bekomma hennes söte taal.
J måste alla på knä nedfalla /
Jagh wil drotningen nw strax uth kalla /
Actus V. Scena IV.
Biörn / Disa / Reliqui Rustici, Larvator, Truls.
WAr oss wälkommen tu skiöna Disa /
Som haffuer oss skaffat roo och lisa.
Effter wårom Konungz stränge Mandat /
Haffue wij hijt fört til tigh thenna skatt.
Huru täckies tigh thedh Landh ther tu boor?
Jcke bättre i wärldan til iagh troor /
Thenna Bock i skatt som är icke laat
Förer iagh / på wåghen gaff han migh maat.
Til matz togh iagh Brödh och sedan didde /
Wända sigh upnedh han gierna lidde.
Så haffue wij hälsan och Getter nock /
Tu skalt kallas allom Hälsinga / Larvat. Bock.
Hwi liuger tu migh ful tin gamble stockh /
Hur kant tu suga een fränen Bock?
Söte Disa iagh förer tigh een Geet /
Hon gaff migh wäl dij när hon fick gott beet.
Geta miölk håller fritt mina Gäster /
En min Geet målkar trättijo läster.
När iagh henne didde hon intet leet.
Så må tu bliffua kalladh Gästrisk / Larv geet.
Tre Siller på ett Speet uthgiffuer iagh /
Sex tynnor Fiskiar iagh hwar och een dagh.
Dogh iagh ångrar iagh kom bort så wijda /
Att Sursil måste iagh myckedh lijdha /
Aff hwilken iagh äter meer än iagh wil.
Tig skal man kalla Ångerman/ Larva. Sursil.
Jagh giffuer i min skatt en bätre fisk /
Törr Lax kommer altijdh uppå min Disk /
Dogh medelmåttigh är min skatt och tax.
Tu må wäl heta Mädelpa / Larvat. Torlax.
Haffue tack för skatten som Dannemän /
Åhret här effter kommer hijt igen.
Jagh skal edher nw giffua Miödh och Wijn /
Och ölett thedh som uthi hättan hwijn.
Här hoos skal ey skee ett under ringa /
Uthur Jorden skal then drycken springa.
Truls tracktera migh wäl thessa här Män /
J Affton intil Klockan hon slår fem.
Mat och drick skole the nogh bekomma /
J all tingh wil iagh theras gangn råma.
Sätter edher strax til thenna skijffua /
Och hwar strax utdrage sina kniffua.
Actus V. Scena V.
UThi thenna sista och yttersta Scena, handla Bönderna sigh emellan widh Bordet/ disputerandes om sitt Fiskerij/ Jacht/ Foglafängie/ och hwilke aff them bättre Landh haffue upfunnt: Och komme så widt på thedh senaste medh sin Disputation/ at blandh them wanckar blankan/ strax springer Truls til them/ och kiörer them allesammans in Proscenium, och så lycktas hele thenna Comœdia, och Epilogus går uth/ talandes sålunda.