Diskussion:Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Arkiv

Jag är öppen för förslag på alternativ till rubriken: Bibeln (Fjellstedts förklaringar)

Det finns med all säkerhet andra möjligheter, obsevera dock att detta inte är en översättning utan snarare en bibel med kommentarer. Översättningen är 1883 (NT) och sannolikt 1878 (GT) års Normalupplaga.

De tre banden har varsitt index. (Av praktiska skäl, då det rör sig om över 900 sidor i två fall.) Det finns därför tre titelsidor, fyra innehållsförteckningar, tre förord och en levnadsteckning. Utöver detta finns det ett större appendix i band I. Innehållsförteckningarna är lite förvirrande, då alla böcker inte nämns därför att Moseböckerna och andra böcker som förekommer parvis är sammansatta i en post. Efter Deuteronomium kommer en kort (nåja) "öfwersigt" över de fem första böckerna och liknande finns för flera andra böcker i olika storlek. Därför finns det en naturlig fråga: "Vad gör vi med innehållsförteckningen?"

Jag är böjd att tycka att vi ska skriva en egen! -- Jag har dock ännu inte skaftat mig en bra åsikt om hur denna ska se ut...

Jag tror den måste växa fram när vi ser hur boken är upplagd. -- Lavallen 27 augusti 2009 kl. 17.06 (CEST)

Av stilen på texten är jag böjd att tro att detta inte är 1878 års översättning i GT utan någon äldre. Kanske rentav en version av K12. Sättet att skriva 'HERren' tycker jag tyder på det... -- Lavallen 2 september 2009 kl. 16.14 (CEST)

Då boken utgavs 1856-61 måste man väl anta att bibeltexten bygger på en översättning som fanns tillhanda vid den tidpunkten. Om det är Karl XII:s bibel så är texten moderniserad, dativen har t ex försvunnit.--Thurs 2 september 2009 kl. 22.11 (CEST)

Av Förordet till nionde upplagan så framgår att NT är från 1883, varför både kommentarerna och bibeltexten inte är exakt samma som Fjellstedt skrev 56-61. GT ser jag ännu ingen notering om... -- Lavallen 3 september 2009 kl. 07.52 (CEST)

Det är väl just det som saknas i GT. Om någon skulle ha gjort en sådan genomgående revision av texten borde det framgå av titelblad eller förord. Även om det är märkligt att NT är reviderad och inte GT. Enligt den här kortfattade artikeln använde Fjellstedt i alla fall från början Karl XII:s bibel [1].--Thurs 4 september 2009 kl. 17.03 (CEST)

Vad jag förstått så gavs hela bibeln ut i 8 upplagor och NT sedan i en nionde. Det är därför inte troligt att ngn senare omarbetning gjordes av GT. Jag gissar att denna nya upplaga en omtryckning av dessa senaste. (Nu ska det bli spännande och se om jag är inloggad.) -- Lavallen 4 september 2009 kl. 18.28 (CEST)

Innehållsförteckning

Jag velar ständigt om detta med innehållsförteckningen...

Det finns instuckna stycken, ibland omfattande flera sidor, som kommenterar en enskild bok och ibland är dessa giltiga för en grupp av böcker. "Moseböckerna", "Konungaböckerna", "Profeterna" och "NT's bref" mfl mfl...

Andra gånger omfattar de bara en bok och då känns det naturligt att koppla det till boken, men i övrigt?

De innehållsförteckningar som finns i böckerna är bristfälliga, omfattar endast bibelböcker, och de som kan klumpas ihop, klumpas ihop, och sedan inget annat. Det stora Appendixet i slutet av band I omnämns inte någonstans... -- Lavallen 4 september 2009 kl. 18.36 (CEST)

Om den ursprungliga innehållsförteckningen är bristfällig finns det ingen större anledning att använda den. Det enklaste är ju annars att lägga upp sidorna i innehållsförteckningen allt eftersom man lägger upp dem i text-namnrymden. Jag tror att detta med inledningarna kommer att lösa sig själv genom att följa bokens egen struktur. Om det inte har ändrats sedan sjätte upplagan (på archive.org) så ligger inledningarna till resp bok under bokens rubrik medan de sammanfattande inledningarna ligger under egna rubriker och då är det naturligt att de förra ligger på samma sida medan de senare ligger på egna sidor.--Thurs 5 september 2009 kl. 16.36 (CEST)

Det knepiga blir när man kommer till Samuelsböckerna som inleds med en ganska kort gemensam inledning, för att direkt följas av 1Sam utan inledning, som därefter följs av en extremt kort inledning till 2Sam. Kungaböckerna ser likadan ut medan 2Krö, helt saknar inledning...

Hittade du alla tre banden på archive.org eller bara NT, som jag och Wellparp. -- Lavallen 5 september 2009 kl. 20.28 (CEST)

Den logiska placeringen för registret mm i band I borde vara efter allting annat, inte mellan Ester och Job... -- Lavallen 5 september 2009 kl. 20.46 (CEST)

Det som jag brukar har som tumregel är att texten någorlunda ska kunna stå för sig själv. Gör den inte det kan du nog lägga den först på nästa sida. Jag hittade bara NT som ni andra (den filen saknar f ö en hel del sidor i slutet). Jag tror inte någon har något emot om du flyttar register o dyl till mer logiska placeringar.--Thurs 9 september 2009 kl. 00.00 (CEST)

~

Jag har hittat ngn sida med mindre skada i ett av banden, men jag ska se vad jag kan plocka fram i backup då jag har en kompis som också har banden. Jag vet dock inte vilken upplaga...

Vad gäller texter som kan stå för sig själva så misstänker jag att förtexterna till NT's brev kan slås ihop med förtexterna till Pauli brev. Förordet till nionde upplagan är kort, men har en avvikande författare, varför den nog inte ska slås ihop... -- Lavallen 9 september 2009 kl. 07.48 (CEST)

Om det är enstaka sidor som saknas kan det ju gå att fotografera av dem på biblioteket. Du ju anteckna dessa på indexsidorna t ex om någon annan har tillgång till boken.

Brevinledningarna skulle nog iofs slås ihop men det var egentligen mer extrema fall när avsnittet består av en eller två meningar som jag främst tänkte på.--Thurs 14 september 2009 kl. 00.01 (CEST)

Det är ingen sida som är avriven, utan en bortriven fläck i ngn sida som påverkar ett par rader. Jag minns nu inte var, men det tror jag löser sig. Jag kommer ju att ramla på det under inscanningen. -- Lavallen 14 september 2009 kl. 15.13 (CEST)

-um

Det finns grammatiska former här som jag inte kände till. Man slutar ibland orden med -um. Tex: Jesum och syftar på Jesus.

Vilken grammatisk form är detta? F lärde sig läsa av sin far, så hans grammatik är sannolikt runt 200 år gammal... -- Lavallen 5 september 2009 kl. 12.04 (CEST)

Det är här en latinsk böjningsform, (ackusativ, maskulinum singular) och är väl en påverkan från kyrkospråket.--Thurs 5 september 2009 kl. 15.38 (CEST)