Djungelboken/Kapitel 12
| ← Toomai vid elefanterna |
|
I drottningens tjänst → |
| Illustrationer av David Ljungdahl (1870–1940). På Wikipedia finns en artikel om Djungelboken. |
SHIV OCH GRÄSHOPPAN.
Shiv, som grödan vattnar och råder över solens sken,
han satt där vid sin tröskel en dag för länge se'n,
gav var och en sin andel, sin mat, sitt släp, sin lott,
från tiggaren vid porten till kungen i sitt slott.
Allt gjorde han, Shiv, Uppehållaren.
Mahadeo! Mahadeo! Allt gjorde han:
törnet åt kamelen, åt korna mjuka strån,
en moders ömma hjärta åt dig, min lille son!
Den rike gav han vete, gav hirs åt fattigman,
den helige, som tiggde, fick sina smulor, även han.
Åt tigern gav han boskap, åt gladan gav han as
och slamsor, ben och skräp åt glupska vargatänders fras
Han ingen fann för hög, han ingen fann för låg.
Parbati, vid hans sida, dem gå och komma såg;
hon ville lura maken och skämta smått med Shiv,
gräshoppan stal hon därför och gömde i sitt liv.
Så lurade hon Shiv, Uppehållaren.
Mahadeo! Mahadeo! Kom och se!
Kamelen han är stor och reslig och kon är tjock och stinn,
men denne minst av alla små, o lille sonen min!
När lotterna fördelats, Parbati log så gott:
»Miljoner munnars Herre, finns icke en, som intet fått?»
Men Shiv han skrattade: »Envar har fått sin tröst,
ja till och med det kryp, du gömmer vid ditt bröst.»
Från sin barm hon plockar gräshoppan fram och finner — vad?
Den minsta av de små, han gnager på ett nyväxt blad!
Hon undrar och hon bävar och ber en bön till Shiv:
Han har i sanning givit föda åt alla jordens liv!
Allt gjorde han, Shiv, Uppehållaren.
Mahadeo! Mahadeo! Allt gjorde han:
törnet åt kamelen, åt korna mjuka strån,
en moders ömma hjärta åt dig, min lille son!