[ 11 ]
Vattentornet vid slottet.   Elektriska ljusstationen.

Huru Djursholms villastad kommit till.

»Städernas dragningskraft växer med deras folkmängd», heter det, och det är otvifvelaktigt sant, men tillväxten är icke utan ofördelaktigt, stundom ganska skadligt inflytande på den enskilda stadsmänniskan.

Det ligger i sakens natur, att endast ett fristående boningshus för en enda familj, på alla sidor omgifvet af ljus och luft, helt uppfyller hälsovårdslärans fordringar, och endast vid byggandet af ett sådant kan man efter eget behag få fördela rummen efter väderstrecken, så att sofrummen kunna förläggas åt öster, sällskaps- och hvardagsrum åt söder och väster samt köket åt norr.

[ 12 ]En verklig villastad måste ligga tillräckligt aflägset från storstaden, för att icke beröras af dennas dåliga luft, och ega fritt utrymme för att boningarna icke måtte komma för nära hvarandra samt med dessa oeftergifliga fördelar förena den af snabb och billig förbindelse med hufvudstaden. Den borde göra alla »sommarnöjen» öfverflödiga och lemna tillfälle att bo i orubbadt bo med samma fördelar vinter och sommar, utan flyttningsbråk och extra kostnader.

Det var dock icke lätt att finna en trakt som i sig förenade alla vilkor för en ändamålsenlig villastad. Anläggandet af en sådan fordrar icke blott en vacker natur. Terrängförhållandena måste också tagas i betraktande. I Stockholms omgifningar träffar man visserligen vackra trakter som äro mycket lämpliga för anläggandet af enstaka sommarvillor i de smala dalsänkningarna mellan branta stränder, men större, sammanhängande områden, lämpliga för mera vidlyftiga anordningar, sådana som nu för tiden fordras i en fullt ändamålsenlig villastad är det icke så godt om. Hvad som i synnerhet försvårar anskaffandet af en sådan plats är att den icke, såsom de enstaka villorna i skärgården, nöjer sig med att blott sjövägen och sommartiden stå i förbindelse med hufvudstaden, utan måste få betryggad samfärdsel med denna så väl vinter som sommar och under hvilka väderleksförhållanden som hälst.

En sådan trakt finnes dock, en som på ett synnerligt lyckligt sätt förenar alla de vilkor man uppställer på en verklig villastad i Stockholms omgifningar, och det är just Djursholm, det område som omfattar större delen af det gamla godsets nu återstående egovidd. Såsom här ofvan omnämts, kommer man dit lika bekvämt land- som sjövägen och där kunna för öfrigt alla anspråk på en villastad tillfredsställas. Naturen har här erbjudit det rikaste material, och man har också sökt att på bästa sätt göra sig detta till godo.

Det bolag som bildade sig för villastadens grundande grep genast till med den erforderliga omdaningen af platsen utan att på minsta sätt skada den naturliga fägringen. En regleringsplan uppgjordes. Enligt denna plan framdrogos gatorna eller rättare vägarne, ty några egentliga stadsgator är det icke och varder det aldrig, till större delen i midten af dalgångarne. Villorna anvisades plats på sluttningen af kullarne, hvarifrån fri utsigt erbjudes och där redan befintliga parkträd gåfvo skydd och skugga. Den yttersta strandremsan vardt hela villastadens gemensamma egendom, hvarför [ 13 ]utåt hela stranden lades en bred väg, till större delen åstadkommen genom stenfyllning mot sjön.

Så började man sälja tomter. Dessa äro olika stora, från omkring 50,000 till 100,000 kvadratfot. Utrymmet är således rätt vidlyftigt, men då tomtpriset kunde sättas lågt, är det onekligen en fördel att göra villaplatserna tämligen stora, så att byggnaderna ej behöfva ligga nära hvarandra. På det sättet kan också hvarje villaegare erhålla tillfälle att inom egna gränser anordna särskild park eller trädgård samt rymlig lekplats för ungdomen.

Den som besökte Djursholm hösten 1889, då man först började tänka på en villastad där, och återsåg det våren 1891, öfverraskades öfver den storartade förändringen och öfver de omfattande arbeten som där utförts på så kort tid.


———♦———