Djursholms Villastad/Kap 5
| ← Huru Djursholms villastad kommit till |
|
Karta → |
Huru man lefver i nya villastaden.
Vi ha redan sett några villor inbäddade mellan träden, vanligtvis med stort afstånd från närmaste granne. Några och tretio sådana hus äro nu uppförda och flere väntas. De äro olika i form och färg. Där reser sig t. ex. en röd träbyggnad med högt tak och utsprång här och där midt i skogen, kan man säga, och likväl helt nära anhaltstationen, där Stockholmsvägen korsar Sveavägen. Det är mödosamt kanske att sträfva uppför backen, men ha vi kommit väl upp och trädt inom dörren till den bekvämt inredda boningen, finna vi det vackra hemmet för en bland samtidens lärdaste män och snillrikaste skalder, hvilken lefver där i afskildt familjelif, egnande sig ostörd åt sina arbeten, långt bort från den bullrande stadens äflan och likväl blott på tjugu minuters väg. Större fördel af en sådan bostad för en sådan person låter icke tänka sig.
Djursholmsvillorna äro särskildt lämpliga för sådana personer som icke vilja afbryta allt umgänge med staden och icke kunna det, men som önska arbeta i lugn, midt i en vacker natur.
I granskapet af den röda träbyggnaden ligger på samma höjd en mera storartad villa, snarare ett slott och därtill af tegel, något jemförelsevis ovanligt här ute i naturens sköte. Där bor en af vårt lands förnämste vetenskapsmän. Villan har ett stort antal utmärkt inredda och väl fördelade rum med storartad utsigt öfver land och vatten ända långt utåt Askrikefjärden. Egaren kan ostörd egna sig åt sina vetenskapliga verk där uppe i stora arbetsrummet med det rika biblioteket och den hänförande utsigten.
En annan villa bland de mest betydande är den redan nämda vid strandvägen ofvanför Ekudden. Går man den vägen fram förbi Auravägen till Danavägens mynning, finner man gamla Aludden omskapad. Det var där som för länge sedan sjögästgifveriet och krogen Gibraltar lockade Rydbönderna både sommar och vinter att taga färdknäppen, när de reste till staden och ännu flera knäppar när de voro på hemvägen. Där ligger nu villastadens badhus och där skall så småningom en båthamn anordnas, ty de nya Djursholmsborna skola naturligtvis »idka kustfart och fiske» samt kanske äfven göra långresor på fjärdarne.
Sedan man inhemtat huru ofta och huru snabbt en af villastadens invånare kan komma till och från Stockholm, förundrar man sig icke öfver att tjänstemän i hufvudstadens ämbetsverk, banker, handelskontor m. m. kunna bo på Djursholm och likväl fullt tillfredsställande sköta sina åligganden i Stockholm. Det är icke svårare än om man skulle bo på Östermalm, Kungsholmen eller i Mariatrakten, ja knapt mera tidsödande än om man hade sin bostad midt i den inre staden, och det billiga järnvägspriset är, i synnerhet om man köper partibiljetter, icke mera kostsamt än om man far några gånger i spårvagn mellan Stockholms olika stadsdelar.
Och icke behöfver man afsäga sig alla aftonsamkväm, i fall man har smak för sådana. Vänner och bekanta i staden kan man, tack vare de goda samfärdsmedlen, besöka under hvilka årstider som hälst, och icke nödgas man försumma konserter eller teatrar, då man har ett så sent aftontåg från Stockholm som det hvilket går kl. half tolf. Man kan i alla fall gå till hvila vid midnatt.
»Men det är dyrt att lefva på Djursholm», invänder den som icke känner till förhållandena. Tager man i betraktande alla de besparingar som kunna göras genom att bo hela året där ute, skall man finna, att man visst icke lefver dyrt samt att äfven måttliga inkomster där räcka till. En färdigbygd villa kan man köpa till pris från 7,500 kr., och de många välbelägna tomter som där ännu äro till salu kosta 8 à 15 öre kvadratfoten.
En villa på exempelvis åtta rum, kök, badrum och många öfriga bekvämligheter, har enligt hittils vunnen erfarenhet, fordrat en byggnadskostnad af 10,000 kr. Och huru angenämt och fridfullt har man icke i ett sådant hus där blott en enda familj har sitt hemvist! Vid besök i villorna finner man öfver allt både vackra och ändamålsenliga bostäder, i hvilka den nya tiden infört sina förbättringar och gjort sig riktigt hemmastadd.
folk från skilda trakter, skaffar sig en villa, slår sig ned och finner sig nöjdt. Pensionerade tjänstemän med familj tyckas särskildt redan fått smak för denna villastad i skogen vid stranden af det vidsträckta vattnet. Här kunna de föra en behaglig tillvaro.
Tillförseln af lifsmedel är synnerligen bekväm antingen den sker per järnväg eller ångbåt eller vid sjelfva boningshusen. På platsen finnes ock en handelsbod, i hvilken saluhållas lika goda specerier som de hvilka erhållas i Stockholm och till samma pris. Mjölk får man från egendomen, likaså trädgårds- och växthusalster.
Såsom ofvan meddelades, är särskild vattenledning inrättad för villastadens behof. Afgiften för begagnandet är lika med den i Stockholm gällande. Vattnet, som är särdeles välsmakande, har undersökts vid Stockholms vattenledningsverk och funnits vara af fullgod beskaffenhet. Enligt å geologiska byrån verkstäld beräkning är vattentillgången tillräcklig för en befolkning af 17,000 människor. Dessutom finnas flere dugliga brunnar på området.
En tvättinrättning är anordnad i samma byggnad som den ofvan nämda elektriska stationen. En ganska rymlig hamn finner man i Svalnäsviken vid slutet af järnvägen, och där är ett större magasin uppfördt för förvaring af ved, cokes m. m. för villastadens behof. Anläggarne ha sörjt för alla billiga anspråks tillfredsställande.
Vill man göra utflygter i vagn uti omgifningarna eller behöfver man skärskilda transportmedel för varor, kunna hästar och åkdon erhållas på egendomen. Paket kunna naturligtvis sändas med järnvägen. Till undvikande af besväret med fraktsedlar, förses de med fraktfrimärken som tillhandahållas i Östra station.
Hvad vill man mera begära än att i den fria, vackra naturen ha tillgång till en stor stads alla bekvämligheter? Icke är det stengatorna man behöfver sakna. Djursholms många och med stor kostnad anlagda vägar, både de som korsa hvarandra i skogsparken och den som så behagfullt följer strandens alla bugter, äro nog lika bekväma som stadens gator. Vid ogynsamt väglag äro gångbanorna af trä minst lika goda som asfalttrottoarerna. Och man vandrar sannerligen icke i mörkret ens under årets dunklaste tid. Vi ha nämt den elektriska stationen. Från denna upplyses hela trakten hvarje afton under den mörka årstiden med fyrtio båglampor i styrka af 1,200 normalljus på hvarje lampa. Denna belysning bekostas af bolaget till dess villastaden får 1000 invånare. Bolaget har för afsigt att anordna leverans af elektrisk ström äfven för inre belysning, så snart abonnenter af tillräckligt antal lampor anmäla sig.
Djursholms villastad har sina fördelar under alla årstider, och om än sommaren där, som öfver allt annorstädes, naturligtvis är den behagligaste, saknar ej häller vintern angenäma sidor. En klar vinterdag i skogsparken är af högtidlig verkan på hvarje för naturens skönhet mottagligt sinne.
Då solen förgyller de väldiga ekarnas kronor, hvilkas nakenhet så behagfullt täckes af snön, som smyger sig in i hvarje skrymsla af barken och bildar tusentals glittrande punkter längs grenar och kvistar, och då solen lägger sig i skimrande glans öfver granarnes under tjocka lager af snö dignande armar, som kasta blåa, fantastiska skuggor på markens hvita täcke; då dagrar och ljusglimtar skymta fram öfver allt mellan trädens hvita omhöljen och det hela svepes i ett lätt flor af den nordiska vinterhimmelns egendomliga färg; då högtidlig tystnad råder i denna fagra natur i sin bästa vinterdrägt — då uppskattar man fulla värdet af att icke blott för kort stund, vid ett hastigt besök, få njuta af denna härliga tafla, utan att såsom villastadens invånare ha henne framför sig hvarje dag så länge det klara vintervädret räcker.
Och hvilket friskt lif för ungdomen! Redan under vintern 1890—91 hittade äfven åtskillig ungdom från Stockholm vägen till Djursholm för att åka kälke i Auravägens långa backe ända ut på isen mellan Ekudden och Aludden. Där kan det gå lustigt till under skratt och skämt. Men det är undantagsförhållanden, då Stockholm kommer ut till Djursholm för att åka kälke; men hvad som hvarje äkta vinterdag för med sig, det är kälkåkning och öfriga uppfriskande idrotter för villastadens egen ungdom. Vintern varder därigenom icke mindre hälsobringande än sommaren och lemnar på Djursholm långt lättare än i Stockholm tillfälle till kroppsrörelser i fria luften.
Såsom lugn arbetsplats för vetenskapsmannen och författaren, såsom uppfriskande hviloställe i hemmet för den som under flere timmar hvarje dag har sin sysselsättning i hufvudstaden, såsom fridfull tillflygtsort för hvar och en som på gamla dagar vill slå sig i ro samt såsom den mest helsosamma, nervstärkande och sinneslifvande ort för alla, icke minst för det uppväxande slägtet, är Djursholms villastad, skogsstaden vid det stora vattnet och i den rena luften, otvifvelaktigt utan sin like åtminstone i vårt land.
Upplysningar om bygnadsplatser och färdigbygda villor lemnas af grefve C. G. F. Wirsén, Stockholm, Storkyrkobrinken n:r 13, samt å Djursholms slott.
———♦———