[ 287 ]

EGOISTEN.


En Blomma sade till en Snäcka:
      ”Vill du ej dela fröjd med mig?
      Låt soln och lärkan äfven väcka
        Ditt öga för att glädja sig:
Kryp ut till mig i vårens ljufva vind,
Och luta dig emot min blomsterkind.”

      Då talte Snäckan första gången:
      ”Det är väl godt att solen gryr;
      Men om ditt lif, och fågelsången,
      Jag föga mig i verlden bryr.
Narr den, som delar andras fröjd och qval:
Jag lefver helst inom mitt trånga skal.”