Egypten, Literatur, vetenskap, konst och slöjd
| ← Religion |
|
Semiterna → |
| Ur Illustrerad Verldshistoria |
9. Literatur, vetenskap, konst och slöjd.
Den egyptiska literaturen, som är ganska rik, består dels af inskrifter inhuggna i sten eller inskurna eller målade på trä, dels är den skrifven på papyrus. Detta egyptiska papper, som tillverkades af papyrusväxtens bast. var tjockare, styfvare och skörare än vårt papper, men lemnade det oaktadt ett ganska användbart skrifmaterial. Vid inhuggning i sten och trä samt vid målning brukades vanligen den hieroglyfiska skriften, som var en ren afbildning af föremålen, t. ex. ett träd, en menniska, en pil o. s. v. (bild 27). Vid skrifning på papyrus begagnades deremot den hieratiska skriften, som var en snabbskrift af den hieroglyfiska. Den demotiska skriften var en ytterligare förkortning af den hieratiska.
Vi hafva redan omtalat den religiösa literaturen. Den moraliska sammanhängde dermed. En af de äldsta till vår tid bevarade papyrusrullar, den så kallade papyrus Prisse, som är omkring 5,000 år gammal, innehåller en samling lefnadsregler och moraliska tänkespråk, som i synnerhet predika lydnad mot föräldrar och förmän. »Lydnad är älskad af Gud», heter det bland annat, »men olydnad är honom förhatlig.» »Klokt tal», heter det på ett annat ställe, »glänser mer än smaragd. Det är en sann lycka att inhemta lärdom ur menniskornas mun. En hvar, som hör visdomens ord, skall aldrig känna bedröfvelse i denna verlden, och han skall tillväxa i det goda.»
|
| 27. Hieroglyfer. a, b och c. Dans. d. Träd. |
Af den historiska literaturen hafva vi i det föregående lemnat prof. Till den kan äfven räknas Pentaurs hjeltedikt, hvarur vi vid berättelsen om Ramses II meddelat ett stycke. Den geografiska literaturen är ej heller obetydlig. Åtskilliga Egyptier, som besökt grannländerna, hafva efterlemnat reseberättelser. Dessutom innehålla inskrifterna många geografiska uppgifter af värde. Öfver hufvud synas Egyptierna hafva haft ganska vidsträckta geografiska kunskaper, såsom vi kunna sluta af Diodoros’ ord: »De dela jorden i tre delar; den ena, säga de, utgör vår verld, i den andra äro årstiderna motsatta våra, och den tredje ligger mellan begge samt kan för hettans skull ej bebos.» Detta antyder, att de kände den södra tempererade zonen.
På de egyptiska monumenten förekomma stundom astronomiska framställningar, såsom afbildningar af djurkretsens stjernbilder, m. m. Enligt Diodoros iakttogo Egyptierna noggrant sol- och månförmörkelser och kunde förutsäga dem, liksom de öfver hufvud bättre än andra folk förstodo att observera stjernornas ställningar och rörelser och hade upptecknat sina iakttagelser under en otroligt lång tid. Af inskrifterna synes, att de kände planeterna, som de kallade »stjernor som icke veta af hvila», och fixstjernorna, som de kallade »stjernor som icke veta af rörelse.» Om deras astronomiska insigter vittnar också deras kännedom om sol- och stjernårets längd. Egyptierna hade ett borgerligt kalenderår på 365 dagar, indeladt i 12 månader, hvardera på 30 dagar, samt 5 skottdagar. Året indelades vidare i tre årstider, hvardera på fyra månader. Att detta borgerliga år var omkring 6 timmar kortare än stjern-, eller såsom de kallade det Sothisåret, kände de egyptiske astronomerna. De hade äfven uträknat, att 1,461 egyptiske år motsvarade 1,460 stjern- eller Sothis-år. En sådan tidrymd kallades en Sothisperiod.
Egyptierna sysselsatte sig ifrigt med geometri och aritmetik. De många förändringar, som förorsakades af Nilens årliga öfversvämningar öfver fälten, gåfvo ofta anledning till tvister, som blott genom en skicklig landtmätare kunde rättvist afgöras. En matematisk papyrus, som förvaras i British Museum, uppställer regler för lösningen af många geometriska problem, och de talrika inventarieförteckningar och räkenskaper, som finnas i papyrusrullarne, vittna om att de gamle Egyptierna voro skicklige räknemästare och flitige bokförare.
Homeros berömde de egyptiske läkarne att vara skickligare än alla andra, Darius sökte råd hos dem, och enligt en hieroglyfisk inskrift, som förvaras i Paris, skickade en asiatisk konung bud till en af den 20:de dynastiens Pharaoner för att bedja om läkarhjelp för sin sjuka dotter, en begäran som Pharao villfor genom att sända Chonsu, läkarkonstens gud, och dennes presterskap, som utan tvifvel särskildt egnade sig åt läkarvetenskapen. Hvarje läkare sysselsatte sig blott med en sjukdom, och till botande af sjukdomar användes lavemanger, fastande och kräkmedel, emedan man antog, att de flesta sjukdomar kommo af omåttlighet. Att Egyptierna ifrigt studerade läkarvetenskapen, framgår för öfrigt af den omständigheten, att man funnit flera medicinska papyrusrullar, bland hvilka i synnerhet må nämnas en mycket stor och väl bibehållen papyrus, som helt nyligen upptäckts och som innehåller en fullständig lära om sjukdomarne och deras botemedel; ögonsjukdomarne och fruntimmerssjukdomarne äro i synnerhet vidlyftigt behandlade. Man har, märkvärdigt nog, här återfunnit föreskrifter ordagrannt lika lydande hos Hippokrates; men ännu märkligare är det, att i den arabiska literaturen ett medicinskt verk blifvit upptäckt, som i öfversättning återgifver långa stycken ur denna fornegyptiska papyrus. Emellertid brukades icke blott läkemedel, utan också magiska besvärjelser till fördrifvande af de onda andar, som man antog kunde framkalla sjukdom hos menniskan. Ännu finnas åtskilliga magiska papyrusrullar qvar, som visa, att magien spelade en stor rol i det gamla Egypten.
Arkitekturen var Egyptiernas förnämsta konst: pyramider och i berget inhuggna grafvar, tempel och obelisker qvarstå som minnen deraf. Man måste förvånas öfver den tekniska skicklighet och de mekaniska utvägar, som Egyptierna måste hafva egt för att kunna uppföra sina kolossala, på evigheten beräknade byggnader. De hafva förstått att flytta och lyfta så väldiga massor och öfver hufvud att lösa
sådana mekaniska problem, t. ex. uppresandet af obeliskerna, att vår tid måste anstränga sig för att kunna göra det efter.
Den egyptiska bildhuggar- och målarkonsten har efterlemnat en mängd fristående bildstoder samt de otaliga reliefbilder och konturteckningar, hvarmed monumenten äro betäckta. Bildstoderna, som framställa dels mennisko- dels djurfigurer och äro uthuggna i olika stenarter, såsom granit, sandsten, basalt o. s. v., äro utförda i alla möjliga ställningar och i många olika storlekar. Bland de största kunna nämnas de två Memnonstoderna i Thebe, 70 fot höga, och den 140 fot långa sfinxen vid Chufus pyramid i Gizeh. Figurerna utarbetades efter en bestämd måttstock för kroppens dimensioner, så att två konstnärer, som bodde på olika orter, mycket väl kunde utföra hvar sin del af en bildstod och få dem att passa samman, såvida de blott förut öfverenskommit om höjden. Detta proportions-schema var annorlunda under det gamla riket än under det nya; i äldre tider framstäldes nemligen menniskofiguren kort, tjock och undersätsig, men på senare tiden hög, smärt och välväxt. Det är ovisst, om detta kom sig deraf, att Egyptiernas gestalt verkligen hade förändrat sig under mellantiden, eller om det icke snarare berodde derpå, att de egyptiske konstnärerne i äldre tider studerade och sökte härma naturen, medan de deremot på en senare tid nedsjönko till ett enformigt manér. Det är i sanning förvånande, i hvilken hög grad bildstoderna från de gamle pyramidkonungarnes dagar bära prägel af porträttlikhet. Bild 28 (sid. 64) visar oss en af trä skuren bildstod, funnen i en af 4:de dynastiens grafvar. Ingen, som ser denna bildstod, kan betvifla, att den visar oss mannen sådan som han verkligen såg ut, och konstkännarne äro ense om att den är en sällsynt perla ej blott af egyptisk, utan af forntidskonst i allmänhet. Det förtjenar anmärkas, att ögonen äro isatta; en omfattning af brons, tjenande som ögonlock, innesluter det egentliga ögat, som är gjordt af ett stycke hvit ogenomskinlig qvarts, i hvars midt en bit bergkristall bildar ögonstenen; i midten af kristallen är en glänsande nål fäst, som gifver det sålunda förfärdigade ögat ett uttryck af lif.
Från 12:te dynastiens tid (omkr. år 2,200 f. Kr.)
Egyptiernas industri stod i flera hänseenden ganska högt, Deras väfda och stickade tyger voro mycket eftersökta; de tillverkades af lin, bomull och ull, liksom äfven guld- och silfvertråd användes. Glastillverkning egde tidigt rum i Egypten; bild 29, som är hemtad från en väggmålning i Benihassans grafvar, visar att glas blåstes redan under den 12:te dynastien (omkring 2,200 f. Kr.), således långt före den tid, då glaset enligt en grekisk tradition skall hafva blifvit uppfunnet af Phenicierna, Fynd från den 18:de dynastiens tid visa, att Egyptierna kände konsten att färga glas och tillverka falska ädelstenar. Deras smycken, vaser (bild 30), möbler, husgeråd m. m. vittnade äfven om stor teknisk färdighet.
