Elfworna
| ← Hjertats sång |
|
Lifwet → |
Elfworna.
O, jag känner er så wäl,
Lekande i qwällens ljusning,
O, jag sett er mången gång,
Dansande i nattens tjusning,
Blida stjerneféer I,
Menskans hjerta kännen I,
Kännen lifwets stora smärta,
Kännen den som detta hjerta.
Kommen alla, kommen nu,
Dansen om mitt läger stilla,
Söfwen minnet wackert i
Drömmens helga ljufwa willa;
Söfwen minnet, wäcken mig,
Följa will jag eder stig,
Följa med min andes öga
Eder dans uti det höga, —
Eder glada, lätta dans,
Och jag will er wackert sjunga,
Will för jordens sorgsna barn
Edert ljufwa lif besjunga.
Sjungen nu för mig er sång,
Lätt är edra toners gång;
Sjungen, sången will jag följa
Öfwer land och skog och bölja.
O! jag älskar eder ömt,
Edra yra, glada lekar,
Edra danser likna så
Ack! min swunna barndoms lekar,
Som ett barn så will jag bli,
Sjungen för mig, sjungen I.
Sjungen hur med dröm och willa
Menskans sorg I funnen stilla!
Sjungen om ert eget lif,
Om er dans i nattens timmar,
Om er kärlek hög och ren,
Der en stjerna lif den glimmar:
Sjungen, sjungen wida mer.
Hjertat lys så ljuft till er,
Sjungen om ert eget hjerta
Och dess ljufwa wackra smärta.
