En friarehistoria
| ← De tre prinsessorna i Hvitlandet |
|
Sådana kunna käringar vara → |
10.
En friarehistoria.
Det var en gosse som skulle ut och fria. Bland andra
ställen kom han också till en gård, der folket var i
stor fattigdom och armod; men då friaren kom, ville de,
bevars, synas välmående, det kan en nog veta. Mannen
hade fått en ny ärm i tröjan sin. ”Sitt ned!” sade han
till friaren, ”men här är så dammigt öfverallt!” — och
så gick han och gned och sopade bänkar och bord med
sin nya tröj-ärm; den andra ärmen höll han bakom
ryggen. Hustrun hade fått en ny sko; med den gick hon
och sköt och sparkade på allting, pallar och stolar; ”här
står så mycket i vägen, här är så ostädadt!” sade hon.
Så ropte de på dottern, att hon skulle komma in och
städa upp rummet. Hon hade fått en ny hufva; derföre
stack hon hufvudet in genom dörren och nickade hit och
dit. ”Jag kan väl icke vara öfverallt, jag heller!” sade
hon. Åh jo, det var allt ett välmående folk friaren nu
var kommen till.