En gång på dödens stig jag var
| ← I hoppet sig min frälsta själ förnöjer |
|
Från smärta och sorg → |
| Femte upplagan |
202
En gång på dödens stig jag var,
Men livets väg jag funnit har,
Och bortom öknen nu jag ser
Det land, som Gud de sina ger.
Här har jag ej mitt hem :,:
En öken är mig denna värld,
Här har jag ej mitt hem.
2 Som främling blott jag vandrar här,
Mitt sälla hem därovan är.
Hos Kristus först jag stannar kvar,
Ej detta land min kärlek har.
Här har jag ej mitt hem :,:
En öken är mig denna värld.
Här har jag ej mitt hem.
3 Pris vare Gud i himlens höjd,
Jag dela skall min Herres fröjd
Uti Jerusalem i ro,
Det himmelska, där jag få bo!
O där, där är mitt hem :,:
En öken är mig denna värld,
Här har jag ej mitt hem.