I hoppet sig min frälsta själ förnöjer

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer av Elle Andersdatter Översättare: Olaus Forsselius

Johan Olof Wallins bearbetning av Elle Andersdatters 15 verser långa danska originalpsalm (1639), översatt till svenska av Olaus Forsselius (1668) som Eija mitt hierta rätt innerlig (nr 411 i 1695 års psalmbok). I Wallins bearbetning (nr 487 i 1819 års psalmbok, nr 599 i 1937 års psalmbok, nr 325 i 1986 års psalmbok) återstår sju verser.
På Wikipedia finns en artikel om I hoppet sig min frälsta själ förnöjer.

Tros-Sånger, 1916.

←  Hur ljuvt ditt namn, o Jesus, är

Tros-Sånger av Flera författare I hoppet sig min frälsta själ förnöjer

En gång på dödens stig jag var  →

Femte upplagan

201

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer,
I tron, att Gud till evigt väl mig höjer,
När jag betänker, att dödens länkar
Har Kristus brutit och mig livet skänker.

2 I Honom salighetens stig jag funnit,
Och himlaarvet Han åt mig har vunnit;
Med herdearmar Han mig omfamnar
Och så mig bär, tills jag i himlen hamnar.

3 En evig, oförgänglig fröjd det bliver,
Som fridens Gud i himlens höjd oss giver,
Där Jesus vänner från alla länder
Lovsjunga Honom, som de sina känner.

4 Snart skola vi till härligheten komma
Och bo hos Dig med alla dina fromma;
Ty Du skall vända för de elända
All sorg och nöd i fröjd förutan ända.

5 Beredd håll Du oss, Jesus Krist, att vänta
Din ljuva ankomst, när Du själv skall hämta
Ur tåredalen, från jordekvalen
Din brud till Dig i ljusa fröjdesalen.

Annan utgåva

1.
I hoppet sig min frälsta själ förnöjer.
I tron jag till ett evigt väl mig höjer.
Ty jag betänker att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.

2.
Med honom salighetens stig jag funnit,
och himlaarvet han åt mig har vunnit.
När jag insomnar, han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.

3.
Som fågelen vid ljusan dag sig gläder,
så glad i ljusets rike jag inträder.
Vid änglasången och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.

4.
Och högre, klarare än gull, än solen
min själ skall skina ärofull för stolen.
Den gode Guden iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.

5.
En evig, oförgänglig fröjd det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd mig giver,
där Jesu vänner med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.

6.
Ack, att jag dit ur sorg och strid må komma,
där Gud församlar i sin frid de fromma!
Min Jesus vände snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.

7.
Beredd håll mig, o Jesus Krist, att vänta
din ljuva ankomst, när du sist vill hämta
ur tåredalen, från jordekvalen
din brud till dig i ljusa fröjdesalen.