En strandvisa
av Gustaf Fröding
Ur Stänk och flikar, 1896.


Är det ljuvt att sköljas
under sorl och sus
av en klangfull böljas
gång till dödens hus?

Är det skönt att drunkna
i en havsvågs famn,
är för alla sjunkna
djupt i djup en hamn,

där för brott och ånger,
vilka stormat vilt,
ljuda sorgens sånger
sonande och milt?

Men vem vågar språnget,
fast ens liv är ött,
fast ens hopp är gånget
från en värld, som dött,

dött, där ögat skådar,
dörr, där örat hör,
och fast allt bebådar
att jag ändå dör?