Enda möjliga sättet för upphjelpandet af Kongl. Stora Teatern
| ← Det nya Templet på Drottninggatan har wunnit tillwäxt |
|
Bazaren → |
| Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 87 (1 Nov. 1839) |
Enda möjliga sättet för upphjelpandet af Kongl. Stora Teatern.
Efter mångårigt begrundande, huru med Teatern, denna Nationen om hjertat så nära liggande angelägenhet, borde ordnas och ställas, för att sättas i det skick, att på en gång uppfylla sitt mål, i egenskap af konstverk, och genom egna, af staten oberoende, medel uppehålla sin existens, afgifva vi följande förslag till Teaterreglemente:
1 §.
Teatern vare Kunglig. Det höga anseende, som i och med sjelfva benämningen medföljer, bidrager, utan att med depenser vara förenadt, till så väl Teaterns och dess sujetters högre värde i det allmänna, som deras, hvilka, i egenskap af åhörare och åskådare, spektaklen besöka, helst de brister, hvilka verket, oaktadt bästa bemödande att dem förekomma, kan komma att vidkännas, derigenom får en slags helgd samt i och med detsamma ett skydd mot hvarje otidigt klanderbegär, hvilket i en tid af allmän upp- och nedvändning så lätt väckes och i en för det hela vådlig syftning träder i verksamhet. Fördenskull må hvarje vid Kongl. Teatern tjenstförrättande person, i likhet med hvad i de öfriga Kongl. Verken gängse är, med berörde benämning betecknas, såsom Kongl. Direktör, Kongl. Aktör, Kongl. Aktris, Kongl. Sufflör, Kongl. Chorist, Kongl. Figurant, Kongl. Machinist etc., utan att, till vinnandet af all möjlig besparing, äga rättighet uniform bära vid andra tillfällen, än då denna, i och för de roller som varda framställda, af behofvet ovillkorligen påfordras.
2 §.
Skall, enär det tillfullo är ådagalagdt huru mycket en Teater genom den deri befintliga demoralisationen lider, hvarje vid Teatern engagerad person af hvad kön, ålder och villkor den än vara månde, i Kongl. Teaterhuset, emot afdrag på lönen, bo och vistas, en gemensam på entreprenad ställd matordning iakttaga, och icke längre än till kl. 9 om aftnarna, utan särskilt tillstånd, ute vistas, på det en sujetts helsa, krafter och öfriga tillgångar icke måtte lida minsta afbräck; och skall Direktionen, för hvilken rum i öfversta våningen, äfven om det skulle ske med uppoffrandet af vinden, måste varda inredda, öfver det hela taga den noggrannaste öfversigt, om aftnarna rund i sujetternas boningsrum anställa, och en gång hvarje månad på maten smaka, då allt isynnerhet måste klanderfritt befinnas. Genom troget uppfyllande af dessa ömsesidiga pligter uppkommer ett familjeförhållande, som icke annat än de helsosammaste frukter frambringa kan, hvartill, med anledning af förenämda helsovård, kommer, att Teatern varder iståndsatt läkaretjenster m. fl. indraga.
3 §.
Till undvikande af de obehagliga följder, som, till följd at det kifvande, vare sig det härflutit från afund eller våldsamt sinnelag, Aktörer och Aktriser emellan, städse uppkomma, åligger det Direktionen deröfver hafva den strängaste tillsyn, en dag i veckan sammankalla hela teaterpersonalen och i sin närvaro låta densamma, endast och allenast genom muntligt föredrag, afgöra sina för hela veckan åsamkade tvister. Derigenom vore tvenne fördelar af den obestridligaste vigt att vinna, bestående deruti, den förra: att, då sålunda tillfället för hvarje sujett var öppnadt, att, utan inre och yttre tvång, genom deklamation, gester och mimik, allt på det naturligaste vis framställda, inöfva sig i roller som på scenen kunna förekomma, några s. k. exercitiemästare och mästarinnor hädanefter blefve alldeles umbärliga och Teatern således vinna en ny betydande besparing; den sednare: att Direktörerna, som ovillkorligt måste vara tillstädes, kunde, genom antecknandet af hvarje sujetts vid tillfället ådagalagda anlag, vinna någon ledning vid upptagandet af pjeser och distribuerandet af roller. Och skulle dessutom, hvad baletten särskilt beträffar, i dess boningsrum ingen eldning om vintern företagas, utan hvar och en, så solodansare som figurant, genom egna exercitier hålla sig varm, hvarigenom denna vackra konst erhölle en naturligare lyftning, än hitintills dermed varit fallet, oberäknadt den vinst, som, genom undvikandet af att hålla ved och balettmästare, ånyo tillskyndades teatern.
4 §.
Ingen af Teaterns sujetter äge, eho det vara må, att begagna hästar och vagn och derigenom lefva öfver omständigheterna; och skall, på det ej någon med undskyllan af den svåra årstiden måtte framkomma, hvarje qvinlig sujett höst och vår med ullstrumpor och becksömsskor försedd varda, hvaröfver Direktionen hålle den noggrannaste vård och tillsyn.
5 §.
Ej må äktenskap teaterns sujetter emellan tillstädjas utan Derektiopens vettskap, som vid slika tillfällen tages i öfvervägande, huruvida teaterkassan för en kommande tid äger tillgångar att bestrida de löneförmåner, som, genom möjlig förökning i familjerna, kunna komma i fråga att förhöjas, och detta allt sig till efterrättelse ställa.
6 §.
Den af Aktörstaten, som, annorstädes än sig bör, förer oljud och skrik på teatern, varde genast till Chorist degraderad, han månde röst hafva eller ej. Uppför han sig på annat sätt som en vinglare i tjensten, varde utan skonsamhet vid balettstaten anställd. Fara chorist eller figurant på enahanda sätt fram, blifva de utan minsta knot och motspjernande vid machineriet eller teatersprutan satta. Dock må detta hårda men rättvisa straff ej vidtagas, förrän alla varningsgrader och extrajudiciella bestraffningar förgäfves blifvit använda.
Sedan vi sålunda framställt hufvudgrunderna för vårt förslag, i hvad som rör det inre af teaterväsendet, komma vi till det yttre som följer:
7 §.
Till vinnande af mera utrymme för spektakelgångare, kunna loger byggas bakom kulisserna på sjelfva teatern, så att de, som önska taga det slags spelet under ögonen, icke måtte förmenas tillträde dertill; hvarjemte en ny inkomstkälla för teatern otvifvelaktigt vore att förvänta.
8 §.
Då det är af högsta vigt, att ingenting i Hufvudstaden finnes, som kunde draga publikens håg från Spektaklen, så bör på det kraftigaste påbjudas, att inga kanariefåglar eller andra fåglar, ehvad namn de hafva må, som på ett eller annat sätt kunde göra Teatern dess förtjenster stridiga, måtte inom Stadens murar sig insmyga våga, hvilket förbud desslikes måtte utsträckas till dem, som ännu ej hunnit ifrågavarande onaturliga bildningsgrad, men lätt nog torde blifva frestade följa de Heesbeeska fåglarnas exempel. Den fågel eller fisk, som sig häremot förbryter, varder utan dom och ransakning gifven till spis åt hvarjom och enom, som en dylik näbbig konstnär i Direktionens händer öfverandtvardar.
9 §.
DÅ det är allmänt bekant, att de s. k. sexorna och tedrickningarna på Hufvudstadens källare och sweitzareställen medtaga icke så obetydligt af publikens så väl pengar som tid och vända dess håg ifrån de ädlare nöjen en Teater har att erbjuda, så må ifrån kl. 6 till 10 eftermiddagarna inga andra dylika ställen finnas Allmänheten tillgängliga, än Operakällaren och Hr Pohls Sweitzarebutik i Teaterhuset. Dock må nämde restaurationsställen icke gå andra personer tillhanda, än sådana, som, genom uppvisandet antingen af biljett eller kontramärke, kunna ådagalägga, att de den aftonen spektaklet bevista. Hvad de s. k. spisqvarteren vidkommer, kunna de ej heller såsom undantag gälla, utan må den, som lättsinnigt tror sig kunna undvara den estetiska födan, sig till straff och androm till varnagel, svälta til kl. 10; hvaremot Teatern tills vidare icke må anse sig befogad att göra samma rättighet gällande i hvad som rör sexor och tévisiter i de privata husen.
10 §.
Alla baler på näringsställen och krogar varda, vid lifsstraff, förbjudna, under den tid spektakel på Kongl. Teatern gifvas, såsom för anständigheten och sederna menliga och måste fördenskull femte raden utvidgas till det utrymme, att ett vida större antal, än hitintills, måtte der beqvämligt kunna intagas, utan att sakna erforderligt rum för händerna till bifallsyttringar, hvaruti Teatern och dess sujetter utfästa sig gå nämda rads publik tillhanda.
11 §.
De sammankomster, som hvarje Söndag, från kl. 6 e. m. försiggå i Methodistiska kyrkan, må vintertiden städse varda förbjudna, såsom varande af den egenskap att de draga sinnet ifrån ämnen, som odla förståndet, till sådana som förvirra och förvrida detsamma; hvartill kommer, att Methodisterne städse föra afvog sköld mot skön konst i allmänhet och Teater isynnerhet.
12 §.
Hr Malléns ring- och gångpost må ej, under de för spektaklen bestämda timmar, finnas i rörelse på hufvudstadens gator och derigenom undandraga teatern den skilling, som med rätta på vigtigare föremål kunde användas, utom det att begagnandet af den teaterkask, hvarmed Hr Mallén försedt postdragaren, är ett straffvärdt ingrepp i teaterns monopol. På det likväl ej hufvudstadens innevånare måtte gå miste om Hr Malléns besök och Hr Mallén, å sin sida, om en påräknad motion, vill teatern låta honom kringföra affischer och teaterbiljetter samt till uppmuntran förse honom sjelf med en vackrare kask ur sin egen garderob.
13 §.
Hvisselpipor må ej, vid prygelstraff, under spektakelterminerna finnas i Stadens salubodar. Inga läppar med synbara anlag för hvisslingar må tillåtas röra sig i Teatersalongen. Den, som hvisslare upptäcker och angifver, erhåller af Direktionen ett par sämskskinshandskar, och d:o klackjern, med villkor, att de uteslutande till bifallsyttringar begagnas.
14 §
Ej må Riksståndens plena, vid äfventyr af Riksrätt, längre än till kl. ½ 7 på aftonen, utdragas. Den Riksdagsman, som deremot bryter, gripes å bar gerning och böte, om han Bonde är, sin medalj till Teaterkassan. Är han af högre stånd och någon orden åtnjuter, varde denna till Direktörerne förbruten.
15 §.
Ej må Aftonbladet, under besagda timmar, å annat ställe än i teaterluckan finnas, der den, som teaterbiljett köper, äger att mot 50 procents förhöjning detsamma sig tillhandla. Förekomma deruti, rörande Teatern, vrångda framställningar till allmänhetens förvillande, varde bladet genast i foyérn uppbrändt, och åligger det icke desto mindre Aftonbladsredaktionen, att berörde förhöjning Direktionen ersätta.
16 §.
Alla olyckshändelser, af hvad namn de vara må, varda under oftanämda timmar, vid det strängaste ansvar, förbjudna. Ske de ändock, såsom vådeld m. m., må det ej vara tornväktare och kanonier tillständigt att klämta och styckeskott aflossa, förrän spektaklet ändadt blifvit, hvilket genom raketsignal tillkännagifvas skall. Tornväktare, som sig häremot bryter, varde hela sin tid förlustig rättigheten att spektaklen besöka; dock är honom ej förment biljett sig tillhandla. Kanonier, som sig till berörde förbrytelse skyldig gjort, må aldrig såsom kompars scenen beträda. Raketen betalas af den, hvars hus eller gård nedbrunnit.
17 §.
Den teatersujett, som sin tid uttjenat och godt vittnesbörd om sig lemnat, äge rättighet, ändock han afsked bekommit, bakom kulisserna å teatern vinna tillträde att spektaklen åskåda. Kommer han till den ålder, att han barn på nytt blifver, må honom ej förvägras att såsom elev ånyo börja.
18 §.
Den spektakelgångare, som ett visst, af Direktionens beslut beroende, antal gånger spektaklen besökt, skall, utan afdrag på den stora vinst för själen han derigenom redan bekommit, hugnas med samtlige Direktörernes porträtter i trädsnitt, att i blått band på bröstet bäras.
Förestående förslag, enligt vår enfaldiga tro, innefattande enda sättet för teaterns upphjelpande, taga vi oss härmedelst friheten att på det varmaste hos en vördad Allmänhet rekommendera.
