Erik Axel Karlfeldts dikter/Hösthorn/Den andra ungdomen
| ← Höstens glädje |
|
Plantering → |
| Från Hösthorn (1927) |
DEN ANDRA UNGDOMEN
O Pillman, du är nyktigam,
du blommar och lyser om natten.
Du stänker med Portugalsvatten
ditt skäckiga hår som en dam.
Med skakande axlar och benen i darr,
bland prinsar och histrioner,
i virrvarr av vrål och toner
du dansar, maskerad till narr.
Det snörvlar ett grymt, det brånar ett skri,
det är som en fläkt ur en djungel,
där under elektriska tungel
sin kättja natten släppt fri.
Nu skär genom larmet av stålklang en våg —
vem sitter bland spelmän på stolen,
har Krylbom förkastat fiolen
och dunkar sin snickaresåg?
Kom, dunk och snarr! Jag är en ung narr,
charmörer och kurtisaner
de äro mina kompaner
och alla som dansa med darr.
Se, gubbar leka en fumlig kurtis
och läppja på ungdomsvörten
och drömma bland fikonaskörten
om äpple och paradis.
Nej, kasta din mask och res ditt krön
bland tidens halsar som krokna!
Blås ut det unkna och bokna
och fnys av vrede och kön!
Din andra ungdom är grann, men du hör
ej med i en fastlag som denna,
bland änkor förgyllda med henna
och rakade fruar och mör.
O Pillman, du var luteransk
och sund och soligt erotisk,
vi gör du dig svart och exotisk
och afri- och amerikansk —
en missionär som smyger om kväll
till kvinnornas hula-hula,
ett lejon som lämnar sin kula
att kela med hind och gasell?
Så känn och bekänn: din fröjd är steril
och fåfäng ditt hjärtas giljan,
det är ej madonnaliljan
som doftar i jazzvindens il.
Den Gud haver gjort till en blodfull pion
och nattens pudrade blära
må komma varandra nära
men äro dock omaka hjon.