Erik Axel Karlfeldts dikter/Hösthorn/Första minnet
| ← Kornknarr, sänghalm |
|
Den sena lustgården → |
| Från Hösthorn (1927) |
FÖRSTA MINNET
Det är långt, långt borta på en väg, det är halt,
svart och kalt,
det är vind, stark vind.
Någon håller i min hand och drar mig med,
höga träd,
det är vind, stark vind.
Vi gå bland andra mänskor åt ett stort, vitt hus,
dån och brus,
det är vind, stark vind.
På en stol står en kista, den är liten och vit,
vi gå dit,
det är vind, stark vind.