Eriksvisan - Ett fornsvenskt qväde/Öfversättning

[ 12 ]

Eriks-Visan.

Öfversättning.

1.
Men Erik förste konungen var
I Göta-landet det vida;
I bragd och i hug en kloker man
I striden så ock i friden.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

2.
Vrånge och onde var han led
Han ville ock aldrig dem bruka;
Men vise och stille aldrig vred;
Thy skall han ock ära jemt njuta.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

3.
Med lagar styrde han riket sitt;
Den saklöse ej tarfvade qvida,
Han frälst honom gjorde för tvister och qvitt,
Men vrånge fingo ej bida.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

4.
Ej var uti Vätalum någon till,
Som plogen månde der vända;
Men Götarne genast Erik så mild,
Dock konung förutan, utsände.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

5.
I Eriks rike mången var
Som djerfdes lagen ej höra,
Thy han ock åhoga derföre bar
Att dädan honom utköra.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

[ 13 ]

6.
Så sände han dem till Söder-land,
Som först de begynde bebygga,
Och med den styrkan kloker en man,
Som skulle hålla dem trygga.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

7.
Der voro de under höfdingars våld
Så många vintrar i ända,
Till's Humle, den onde och omilde karl,
Dem Dan till konung utsände.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

8.
Dan, sin fader i allo lik,
Hans dygd han snällt månde lära.
Utaf hans namn (se'n) Dannemark fick
Sitt upphof som också sin ära.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

9.
De fingo dock ej vara fri,
Men jemt skatta till Göta-männen;
Ej häller tordes de föra krig,
Ty dem var litet af länder.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

10.
Thy minnas må Dana-konung nu väl
Om Daners pligt det tillhörer,
Med evinnerlig rätt och fullgoda skäl,
Göta-konungen skatt att utgöra
Han var ock den som först uti Dana-mull ärjde.